Stå på människornas sida – inte maktens
Miljöpartiet i Borlänge står bakom denna artikel. Vi kräver ett tydligt svenskt ställningstagande för mänskliga rättigheter och mot det pågående lidandet i Gaza. Mursal Isa saknas på bilden.
Det som sker i Gaza är inte bara ett krig. Det är ett mänskligt sammanbrott, ett brott mot mänskligheten i realtid. Och mitt i detta väljer Sveriges regering att tiga. Det är dags att tala klarspråk.
Det pågår just nu ett mänskligt sammanbrott i Gaza.
Men för att förstå det, och för att kunna göra något åt det, måste vi också våga förstå varför. Och för vems skull.
I svensk debatt talas det ofta om att ”båda sidor har skuld”. Det stämmer – men bara delvis. För det är inte bara två sidor. Det handlar om miljoner människor som inte har någon sida alls – annat än överlevnadens.
Palestinierna i Gaza har inte fått välja Hamas. Det har inte hållits några val där sedan 2006. Många är födda efter det. Att protestera mot Hamas är livsfarligt – du riskerar fängelse, tortyr eller död. Samtidigt har befolkningen levt i blockad i 17 år, utan möjlighet att lämna, utan vatten, utan framtid.
Men inte heller det israeliska folket är fritt. Netanyahu har urholkat demokratin, ignorerat gisslanfamiljer, och fortsatt ett krig utan tydliga mål. Reservister vägrar inställa sig. Över hälften av befolkningen anser att kriget drivs av hans personliga politiska syften.
Det talas ofta om att Israel är en demokrati – Mellanösterns enda, sägs det. Men sällan nämns att miljoner palestinier under Israels kontroll inte har rösträtt, inte är medborgare och inte kan påverka det styre som formar deras liv.
Även de palestinier som är israeliska medborgare lever under diskriminerande villkor – med färre resurser, sämre möjligheter och lagar som särbehandlar. Nationalstatslagen från 2018 fastslår tydligt att det bara är det judiska folket som har fulla nationella rättigheter.
Amnesty International och Human Rights Watch har kallat detta vid dess rätta namn: apartheid.
Demokrati är mer än val. Det är jämlikhet, rättsstat och respekt för mänskliga rättigheter. Den som försvarar demokratin måste också våga se när dess grund har lämnats.
Många påstår att ”alla araber kan bli israeliska medborgare” – men det stämmer inte. Miljoner palestinier i Gaza och på Västbanken står helt utan medborgerliga rättigheter gentemot den stat som kontrollerar deras liv. Och till och med de palestinier som är medborgare i Israel behandlas som andra klassens invånare.
Det här borde vara allmänt känt. Men det är det inte. För i svensk media lyfts sällan den strukturella diskrimineringen, blockadens konsekvenser eller de palestinska flyktingarnas rättslösa tillstånd.
Istället misstänkliggörs hjälpinsatser. Ship to Gaza pekas ut som ”pro-Hamas”, trots att de tagit tydligt avstånd från våld. Greta Thunberg utvisas – medan de som bombar barnläger fortsätter med full legitimitet.
Vi måste tala om vad det här är. Det är inte bara krig. Det är ett brott mot mänskligheten – i realtid. En köttkvarn av maktmissbruk, politisk cynism och moralisk kollaps, där civilbefolkningen mals ner.
Under andra världskriget följde den tyska staten sina egna lagar. Men efteråt sa vi: det räcker inte. Laglighet är inte detsamma som rättvisa. Det är det inte nu heller.
Så varför tiger Sveriges regering? Varför är vi det enda EU-landet som fortfarande fryser biståndet till UNRWA? Varför vågar vi inte kräva ansvar – från alla?
Det här handlar inte om att välja sida mellan Hamas och Netanyahu.
Det handlar om att stå på människornas sida.
De som inte valt detta.
De som inte kan fly.
De som betalar med sina liv.
Karin Rosenberg, Helena Nash, Annelie Larsson, Gugge Häglund, Mursal Isa och Mikael Morin, Miljöpartiet Borlänge