Strategiska planen 2015-2017
Planen togs av KF i Borlänge efter många timmars debatt. Läs MP:s anförande framfört av Nils Gossas.
Presidium, fullmäktigeledamöter!
Den strategiska planen är det viktigaste styrmedlet för kommunens organisation och verksamheter. Planen innehåller tydliga ekonomiska ramar och övergripande verksamhetsmål.
Styrmodellen som ingår och som är själva hjärtat i ledningen av den kommunala verksamheten har också utvecklats ytterligare. De fyra pusselbitar som utgör modellens fundament är:
– En gemensam värdegrund
– Ett gott ledarskap
– En sammanhållen planeringsprocess
– En tydlig kvalitetsledning
Den strategiska planen är styrande för sektorsplaner, verksamhetsplaner och arbetsplaner. Det betyder att det skapas en sammanhållande röd tråd mellan verksamheterna på olika nivåer. Det som är en plan på en viss nivå blir mål för planeringen på lägre nivå.
Borlänges befolkning växer. Till 2017 väntas vi bli 1700 fler borlängebor. En ökande befolkning är positivt men betyder också ett ökat tryck på kommunal service som förskolor, skolor, bostäder och särskilda boenden. Eftersom både yngre och äldre åldersgrupper ökar i antal, både absolut och relativt, så ökar också den s.k. försörjningskvoten. Det betyder att skillnaden ökar mellan det antal som är ekonomiskt aktiva och de som inte alls finns i arbete. Det är inte en helt oproblematisk utveckling.
Trots att Borlänge har en relativt hög arbetslöshet så är det samtidigt brist på arbetskraft. Det är en stor utmaning för kommunen både att höja utbildningsnivån generellt och att skapa fler utbildningsvägar som riktar sig mot bristyrken som t.ex. förskollärare, sjuksköterskor, svetsare och datatekniker.
Kommunorganisationen står också inför en generationsväxling. Under de närmaste fem åren kommer över 600 personer motsvarande ca 16 % av de anställda att gå i pension. Samma gäller för de kommunala bolagen.
För att möta de här utmaningarna måste vi förbättra integrationen både av nyanlända och av unga vuxna som riskerar att annars hamna i utanförskap. Utbildningar, praktikplatser, feriearbeten och olika arbetsmarknadsåtgärder är användbara verktyg för att förbättra anpassningen till den arbetsmarknad som vi faktiskt har.
En viktig finansiell utmaning är att få bort underskotten i driftbudgeten och på sikt sänka kommunens skuldsättning.
Vägen till att nå de här målen handlar både om hårda prioriteringar av vad kommunen ska syssla med och fortsatta satsningar på genomlysning och effektivisering av alla verksamheter.
Att se till att det över tid blir ett acceptabelt resultat på sista raden i Resultaträkningen ger större möjlighet till självfinansiering av investeringarna. På så sätt kan upplåningen minska. En utveckling i den här riktningen ger också garantier för att varje generation själv bär kostnaderna för de kommunala tjänster som den nyttjar. Den
ekonomiska planen visar på hyfsat bra nyckeltal under planperioden. Soliditeten når inte upp till målet (70 – 80 %) men det beror framför allt på den stora men nödvändiga planerade utbyggnaden av skollokaler. Det klarar vi inte utan att låna rätt stora belopp.
Trots de nämnda utmaningarna finns det goda möjligheter att nå en balanserad ekonomi. 2015 beräknas driftramarna öka med 5,1 % och följas av betydande ökningar också 2016 (4,7 %) och 2017 (3,4 %)
För att gardera oss mot den ekonomiska osäkerhet som råder särskilt när det gäller situationen efter valet i september så är det rimligt att i den strategiska planen behålla en relativt stor buffert ofördelad.
Men det är nog ändå en god gissning att Barn- och bildningsnämnden i slutändan kommer att tilldelas relativt stora tillskott. Det handlar både om att klara gymnasieskolans anpassning till färre elever och att höja elevernas kunskapsnivå framför allt i grundskolan.
När det gäller Alliansens förslag har jag ett par allmänna synpunkter.
Alliansen gör en annan bedömning av vilka pengar som efter valet kan komma från regeringen under olika år och får därför större belopp att fördela. För 2015 är det ca 16 Mkr.
Jämfört med KS förslag så har Alliansen 74 Mkr mindre i reserverade medel 2015. Det gör sammanlagt ca 90 Mkr mer pengar som felaktigt kan ge intryck av mer resurser att fördela till verksamheterna.
Nä det gäller det verbala flödet i alliansens plan så återkommer ständigt samma förslag som antas leda till förbättringar. Det mantra som upprepas handlar om att lägga ut mer verksamhet på privata utförare. Det är förståeligt utifrån att det är ett starkt ideologiskt mål inom Alliansen. Men någon garanti för bättre kvalitet eller lägre kostnader ger det inte. Här kommer hela debatten om vinster i välfärden in.
Vänsterpartiet minskar i sitt förslag pengarna till KS och till reserverat med sammanlagt 38 Mkr och kan därmed också delvis ge en illusion av mer pengar till kärnverksamheterna.
Var nedskärningarna inom KS ansvarsområde (- 13,8 Mkr) ska göras framgår inte. Är det arbetsmarknad och integration, hållbar utveckling, kostservice, sekreterare till nämnderna eller stadsmiljö eller något annat av de många delverksamheter som ligger under KS som ska minskas?
Skrivningen i Vänsterpartiets förslag visar på en tilltro till att ett antal vänsterförslag som förts fram under mandatperioden skulle kunna lösa många problem. I texten finns också motsatsen till Alliansens tro på privatisering som lösning.
OFA arbetar också med nedskärningar av medel till KS (ca – 44 Mkr) och till reserverade medel. (ca – 60 Mkr) Därför kan det se ganska enkelt ut att öka på anslagen till kärnverksamheterna.
Om de alternativa förslagen kan man säga att de är typiska för ett valår. De stora orden, de svepande generaliseringarna med direkta och indirekta beskrivningar av kommunledningens oduglighet är ett genomgående tema.
Uttryckt i budgetsiffror visar det sig dock att det mesta är ganska innehållslöst. Sammanfattningsvis: stora ord men liten trovärdighet när det gäller verkstad.
Bifall till KS förslag
