Vi behöver ett starkt samhälle – inte parallella strukturer
När samhället drar sig tillbaka fyller andra strukturer tomrummet – ibland på bekostnad av frihet och rättssäkerhet. Vi behöver ett starkt samhälle som är närvarande och rättvist för alla, skriver Mursal Isa och Mikael Morin.
I Borlänge har det förts offentlig kritik mot hur vissa föreningar fungerat. Det har handlat om brist på insyn, dokumentation och jämställdhet – och ibland om förtryckande normer. Den som kritiserat har ibland bemötts med misstro, och debatten har stundtals blivit osaklig. Nu behöver vi återgå till grunden för ett fungerande samhälle: att rättigheter, skyldigheter och möjligheter ska vara gemensamma.
Vi är båda engagerade i Miljöpartiet. Och vi har haft olika erfarenheter av de här frågorna. Vi har uttryckt oss lite olika ibland. Nu vill vi försöka bidra med gemensam tydlighet.
Det är inte fel att vara tydlig med att vissa föreningar fungerat illa – både när det gäller insyn, jämställdhet och demokratiskt ansvarstagande. Det handlar inte om värderingar hos en folkgrupp, utan om hur bristande samhällsnärvaro och avsaknad av demokratisk kultur skapat utrymme för kontroll, beroenden och uteslutning. Och det är inte något nytt: även i Sverige har lojalitetsbaserade strukturer – i form av t.ex. frikyrkor, föreningar eller släktband – ibland stått över lag och insyn. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att debatten nu rör sig mot granskning av parallella strukturer. Ordet ”klan” får lätt en negativ klang, som om det vore något främmande, men problemet uppstår när lojalitet sätts före lag och människor hindras från att agera fritt.
Klanliknande strukturer fungerar i vissa länder som en form av socialt skyddsnät där staten är svag eller frånvarande. I utsatta områden i Sverige kan liknande mönster uppstå när rättsstaten upplevs som otillräcklig eller när tilltron till myndigheterna är låg. Då försöker människor hjälpa varandra, ofta med goda intentioner, men utan insyn och ansvarsfördelning kan det skapa nya beroenden och begränsa individens frihet.
Samtidigt vet vi att sådana strukturer ibland har utmanat rättsstaten. Det kan handla om att brottsoffer pressas att ta tillbaka anmälningar, att medling sker utanför rättssystemet, eller att föreningar utnyttjar sociala skyddsnät för egen vinning. Det här är saker som har hänt, och det får inte bli vanligare. Alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter, och omfattas av samhällets skydd och ansvar.
Värderingar är inte något entydigt som särskiljer ”vi” från ”de andra”. Att behandla invandrare som en homogen grupp är att blunda för den mångfald som faktiskt finns – från nationalistiska till gröna, från djupt konservativa till progressiva. Samhällets fokus bör vara på de handlingar som begränsar frihet och rättigheter, inte på människors ursprung.
Vi ser också att den värderingsförskjutning som pågår i Sverige, där tilliten till samhällsinstitutioner och jämställdhet ibland ifrågasätts, inte enbart har koppling till migration. En växande grupp av väljare inom det svenska majoritetssamhället har värderingar som i sig kan försvåra inkludering, inte minst när det gäller synen på könsroller eller tilliten till myndigheter. Det är en viktig del av bilden.
Vi tror att förändring kommer genom dialog, utbildning, insyn och gemensamma forum. Inte genom generaliseringar, utan genom att bygga ett starkare samhälle där ingen lämnas utanför, och där ingen behöver skapa egna strukturer för att känna trygghet eller få inflytande.
Om samhället inte lyckas kanalisera människors inneboende kraft och vilja att bidra, kommer andra krafter att fylla det tomrummet – med syften som inte alltid är goda. Det gäller oavsett om det handlar om grupper med invandrarbakgrund eller från majoritetssamhället.
Det behövs ett starkt samhälle. Ett samhälle som finns där när det behövs. Ett samhälle där det inte uppstår behov av parallella strukturer, och där ingen måste tystna för att få plats.
Mursal Isa och Mikael Morin, Miljöpartiet i Borlänge