Återvandring är ingen lösning – det är ett politiskt villospår
Regeringens satsning på så kallad frivillig återvandring är inte bara cynisk. Den är också ett slöseri med resurser, ett tecken på politisk desperation och ett uttryck för en syn på människor som problem snarare än möjligheter. När nästan en tredjedel av alla kommuner runt om i landet (tyvärr är inte Eskilstuna en av de kommunerna) väljer att tacka nej till möten med den nationella samordnaren för återvandring är det inte ett tecken på trots, utan ett rop på förnuft.
Tidöregeringen är beredd att gå skrämmande långt för att jaga symbolpolitik. Att höja återvandringsbidraget så att det blir 35 (!) gånger så högt som tidigare, är bara ett exempel. I stället för att satsa på sådant som faktiskt skulle kunna göra skillnad, som utbildning, jobb och skolor, så försöker regeringen köpa sig ur integrationsansvaret. Det är dåligt för oss som samhälle och det är dåligt för oss som land.
Regeringens politik underminerar dessutom kommunernas förtroende. Kommunerna vet att integration sker lokalt. Det är i skolorna, på arbetsplatserna och i civilsamhället. Att Tidöpartierna ber Sveriges kommuner att delta i samtal om hur fler av deras invånare ska ”återvandra” när de redan kämpar med att bygga sina kommuner starka och få arbetskraften att räcka till är både respektlöst och kontraproduktivt.
Ulf Kristersson säger att han vill vara en statsminister för hela Sverige. Men vad för signaler skickar ett återvandringsbidrag till de som flyttat till Sverige? Som idag bor, lever och jobbar i och bidrar till vårt land? De människorna är också en del av Sverige, och om Ulf Kristersson menar att han vill vara en statsminister för hela folket behöver han vara det även för dem. Den här typen av politik bidrar till ett polariserat samhälle, som gör att människor inte känner sig välkomna här. Som gör att man frågar sig om Sverige verkligen är ett bra land för sina barn att växa upp i.
Miljöpartiet tror på att stå upp för våra medmänniskor och en politik som tar sitt ansvar för både samhällsklimatet och integrationen. Därför har vi förslag om att förbättra matchningen mellan arbetssökande och bristyrken på arbetsmarknaden, därför vill vi ha ett mer flexibelt och individanpassat etableringsprogram som baserar sig på människors förutsättningar. I Eskilstuna beklagar vi att den styrande majoriteten S och M inte följer uppropet som många kommuner ställt sig bakom, sedan Jokkmokks kommun var snabba med att säga ”tack men nej tack”.
Vi tänker större om samhället och om Eskilstuna. Vi vill att Eskilstuna ska vara en kommun som skapar förutsättningar för människor att växa tillsammans, inte en kommun som splittrar och ser människor som en belastning. Sverige blir starkare när fler får möjlighet att bidra och känna sig hemma och vi behöver fler som är med och bygger Eskilstuna starkare – inte färre.
Annika Hirvonen (mp), migrationspolitisk talesperson
Mohamed Abdukani och Marielle Lahti (mp), gruppledare Eskilstuna
