Insändare och debattartiklar publicerade av våra medlemmar:
MAJ 2026:
”Vad händer med äldreomsorgen när medborgarskapet skärps? Tidöpartierna i riksdagen bestämde den 29e april att det ska bli svårare att bli svensk medborgare. Konsekvenserna av beslutet drabbar alla dem som hoppas på medborgarskap, men också Sveriges kommuner, även Leksand, Rättvik och Gagnef. Beslutet är inte förankrat i kommunal verklighet, som bla handlar om att bemanna äldrevård. Hela 80% av Sveriges kommuner, oavsett styre är positiva till migranter (DN 26/1 2026). För vissa grupper är det redan i princip omöjligt att bli medborgare. Många personer som vill bli medborgare kan inte uppfylla kravet på att styrka sin identitet. I tex Afghanistan har folkbokföring brister och identitetshandlingarna godtas inte alltid. I Dalarna jobbar många som har permanent uppehållstillstånd och vill bli medborgare. Vi har personal som har jobbat länge inom äldreomsorgen och söker medborgarskap. Kan de bli medborgare? Det blir allt svårare. Om Tidöpartierna vinner valet kan dessutom permanenta uppehållstillstånd ryka. Så är läget för människor i Leksand, Rättvik och Gagnef idag. Den som är rik och kan anställa egen personal på sin ålders höst behöver inte bekymra sig. Men vi andra har skäl att vara oroliga. Och den oron är ingenting jämfört med den ständiga osäkerheten som ett sjukvårdsbiträde utan medborgarskap känner. Miljöpartiet står upp för en human migrationspolitik som också gynnar Sveriges kommuner. Det är dags att engagera sig för ett mänskligt samhälle för alla, inte bara för en elit.
Ann-Sofie Rönnegård, Miljöpartiet Leksand
Olle Berglund, Miljöpartiet Leksand
Liss Anna Holmdahl, Miljöpartiet Gagnef”
FEBRUARI 2026:
”Den 1 mars börjar jakten på lodjur, som är ett älskat djur av svenska folket. I årets jakt ska 153 lodjur skjutas, motsvarande mer än en tiondel av hela den svenska populationen. Men lodjuret orsakar få skador, och det finns flera andra förebyggande åtgärder som är mer effektiva att ta till för att hindra att skador sker. Den egentliga anledningen till lodjursjakten stavas troféjakt. 97 % av svenskarna gillar att lodjur finns i naturen, men få känner till att de jagas. Lodjuret är både rödlistat, fridlyst och har ett strikt skydd enligt EU-lagstiftning. Trots detta bedrivs årligen så kallad licensjakt av lodjur. Att som i årets jakt skjuta 153 lodjur, varav 20 i Dalarnas län, kommer försvaga populationen kraftigt. I Dalarna gäller tre jaktområden och en kvot på maximalt åtta vuxna lodjurshonor. Jakten har dessutom lågt stöd hos svenska folket, där 63 % negativa eller mycket negativa till licensjakt på lodjur och bara knappt 13 % är positiva. Licensjakten tillåts som undantag från jaktförbudet i EU:s art- och habitatdirektiv, trots att lodjuret ska vara skyddat i normala fall. Jakten omfattar dessutom en period då lodjurens ungar fortfarande är beroende av sina mammor. Utomlands marknadsförs jakten med möjligheten att behålla kraniet, vilket lockar hundratals utländska jägare. Att sälja lodjursskinn är förbjudet, men det är möjligt att sälja jakten, vilket i praktiken gör att jägaren får med sig skinnet hem. Det är ett kryphål, som behöver täppas till. Den svenska lodjursjakten kan jämföras med den omdebatterade troféjakten på hotade rovdjur i Afrika. Lodjursangrepp på får är ovanliga – enligt statistik från SLU Viltskadecenter stod lodjur för mindre än 0,01 % av förlusterna av landets får 2024. För de få lodjur som faktiskt orsakar skada finns redan möjligheten till skyddsjakt riktad mot specifika individer, vilket är den form av jakt som är avsedd för att skydda tamdjur. Miljöpartiet vill se ett system där renägare och lantbrukare får ersättning för skador och där stödet för förebyggande åtgärder såsom rovdjursavvisande stängsel ökar – något som forskning visar är mer effektivt än jakt för att minska konflikter mellan människor och rovdjur. Regeringen prioriterar istället att underlätta troféjakten på hotade arter, och har tidigare uppmanat EU‑länder att sänka skyddet för lodjur. Det är dags att lyssna på svenska folket och stå upp för lodjurens rätt att existera, istället för att underlätta för en liten minoritet troféjägare. Troféjakten på lodjur måste stoppas.
Rebecka Le Moine, Riksdagsledamot (MP), talesperson biologisk mångfald
Mandy Bengts, Miljöpartiet Falun
Yvonne Johansson, Miljöpartiet Smedjebacken
Ann-Sofie Jonsson, Miljöpartiet Gagnef
Im Larsson, ordförande Miljöpartiet Smedjebacken
Mikael Morin, Miljöpartiet Borlänge
Maria Petri, Miljöpartiet Falun
Lena Samuelsson, Miljöpartiet Falun
Marwa Suliman, Miljöpartiet Gagnef
Rupert Tansley, ordförande Miljöpartiet Gagnef
Kajsa Westgren Forssén, Miljöpartiet Borlänge”
JANUARI 2026:
”De senaste veckorna har vi sett fruktansvärda bilder inifrån Sveriges djurindustri. Plågade mjölkkor på Öland, kycklingar som växer så snabbt att de blir för tunga för sina egna ben och grisar som utsätts för plågsam koldioxidbedövning innan slakt. 2,5 miljoner grisar utsätts varje år för denna grymma metod där det kan ta upp till en och en halv minut innan grisarna förlorar medvetandet. Koldioxid fräter på slemhinnorna i näsa, mun och lungor, vilket orsakar intensiv smärta, panik, kvävningskänsla och ångest hos grisarna när de kippar efter luft. Bilderna visar att det inte rör sig om enstaka fall av vanvård: det är ett systematiskt lidande. Djurindustrin själv menar att den blågula flaggan på skinkförpackningen garanterar god djurvälfärd, men hur stämmer det med verkligheten? 2024 kontrollerades bara var femte svensk grisanläggning. Totalt kontrollerades bara 5,4 procent av svenska anläggningar med livsmedelsproducerande djur, dvs djur som föds upp för att bli mat. Det blir svårt att garantera att djurskyddslagen följs om tillsyn sker bara vart 20:e år. Och vad säger egentligen svensk djurskyddslagstiftning? “När djur förs till slakt eller när de slaktas, ska de skonas från onödigt lidande och obehag.” De återkommande förfärliga bilderna på grisar som ska slaktas visar att svensk djurskyddslag inte efterföljs. Det är med andra ord ett kontrollsystem som inte fungerar när skandalerna istället verkar vara normen i den storskaliga djurindustrin. Mycket forskning finns redan för användning av andra gaser som tex argon och helium, vilket skulle minska grisarnas lidande markant. Redan 2004 rapporterade det Europeiska livsmedelsverket att grisar mådde dåligt av koldioxiden och i EU är det tillåtet att använda argon och helium. Dock inte i Sverige. Här är det möjligt att få dispens, men hittills har inga svenska slakterier varit intresserade av att ge grisarna chansen till en mindre plågsam död. Som anledning nämns att “omställningen kostar pengar”, “det blir konkurrensnackdelar” och att grisar blir “oslaktade” om man skulle lägga tid och resurser på att förbättra systemet för grisarna. Detta synsätt får grisarna betala för med ångest och smärta. Miljöpartiets gröna ideologi föds ur solidariteten med människor och natur men även med djuren. Vi arbetar hårt för en mindre industrialiserad syn på djuren där djurens välfärd tillåts ta större utrymme. Först och främst måste den koldioxid som används vid slakt av grisar och andra djur bytas ut. Forskningsresultaten finns redan på plats, och Jordbruksverket måste besluta att tillåta de mest skonsamma metoderna. Jordbruksverket ska kunna garantera att Sverige har bästa möjliga djurhållning. Miljöpartiet vill även stärka lokala tillsynsmyndigheter så att djurskyddslagstiftningen följs. Det är oacceptabelt att så lång tid tillåts gå mellan tillsynstillfällena, där så många djur riskerar att fara illa, bortglömda och osedda. Oanmälda inspektioner av slakterier behöver bli fler och videoövervakning behöver bli en del av tillsynen. Vi vill också återinföra den djurskyddsmyndighet som lades ner 2008, i syfte att stärka den statliga tillsynen. Miljöpartiet har som enda svenska parti ett djurpolitiskt program och ett djurpolitiskt nätverk och kommer att fortsätta arbeta för en minskad och mer medveten konsumtion av animaliska livsmedel där växtbaserade alternativ får en mer framträdande roll och animaliska alternativ uppfyller höga djurskyddskrav.
Ann-Sofie Jonsson, Miljöpartiet Gagnef
Maj Ardesjö, ordförande Miljöpartiet Falun
Yvonne Johansson, Miljöpartiet Smedjebacken
Im Larsson, ordförande Miljöpartiet Smedjebacken
Mikael Morin, Miljöpartiet Borlänge
Amelia Sporre, Miljöpartiet Ludvika & språkrör för Grön Ungdom Dalarna
Marwa Suliman, Miljöpartiet Borlänge”
