Klimatet, naturen och rättvisan
Klimatet, naturen och rättvisan – dessa tre ord anger de viktigaste områdena i valet och det har fått mig att engagera mig i Miljöpartiet de gröna. Jag till och med kandiderar till riksdagen. Inte för att jag tror att jag kommer in, men för att jag känner att jag måste göra något och detta blir ett tydligt statement. Det skriver Per Madestam, riksdagskandidat från Hjo.
Jag har aldrig tidigare engagerat mig politiskt och trodde aldrig att jag skulle göra det heller. Men jag trodde heller inte att det skulle kunna se så illa ut 2026 i Sverige med politiken kring just klimatet, naturen och rättvisan.
Detta önskar jag av hela mitt hjärta
Jag heter Per Madestam. Jag är lärare, kyrkvaktmästare och hästentreprenör. I 52 år har fått leva ett helt fantastiskt liv. Familj, djur, natur och gemenskap med vänner från olika länder och kulturer har varit självklara. Detta önskar jag av hela mitt hjärta också för mina barn, deras barn och alla kommande generationer, men emellanåt känns inte det självklara så självkart längre…
Vi hade ganska lika förutsättningar, upplevde jag i alla fall, jag och mina jämnåriga när vi växte upp.
Idag upplever jag det motsatta; klyftor som ökar, rika blir rikare och lyxkonsumtionen känns inte vid de planetära gränserna samtidigt som många familjer kämpar för att få ekonomin att räcka till det nödvändigaste i en vardag som bara blir dyrare.
Permanent uppehållstillstånd betyder inte längre permanent. Familjer splittras och regelverken ändras för att Sverigedemokraterna strategiskt har följt sin agenda och fått genomslag för detta i Tidösamarbetet. Är du utlandsfödd och inte uppfyller dessa krav är du inte välkommen att stanna i detta land. Medmänsklighet och ömmande omständigheter gäller inte längre i migrationspolitiken.
Utsläppen ökar och snart kommer den sista resten av naturskog vara avverkad till förmån för kortlivade träindustriprodukter.
Den stora dricksvattentäkten Vättern, som jag lever vid, har efter alla år av försvarets övningar med brandskum som innehåller PFAS så höga värden av dessa evighetskemikalier att barn och gravida avråds från att äta fisken från sjön. Dessutom ökar hela tiden flygövningarna över sjön med ammunition av okänt innehåll. Och nyligen gav Tidöregeringen klartecken för nästa steg mot en gruva i Norra Kärr (Gränna, Jönköpings kommun) med avrinning rakt ut i Vättern. Kadmium, kvicksilver och radioaktivt avfall i dricksvattnet väntar om detta blir verklighet.
Hur är det möjligt? Kunskapen om riskerna är ju glasklara. Borde vi inte veta bättre? Bara ett exempel av flera där vinstintresse går före allt sunt förnuft och förkläds med falska löften om ”grön omställning”.
Klimatkrisens effekter går inte heller att ta miste på och dess verkningar blir mer och mer påtagliga för varje dag. Läget är akut och något måste göras.
Hur kunde det bli så här?
Hur kunde det bli så här? Vad har vi gjort? Vårt lilla Sverige som stuckit ut på ett positivt sätt vad det gäller klimatarbete, naturhänsyn och solidaritet.
Emellanåt funderar jag på begreppet demokrati – tänk så bra att vi har det, men när våra val styrs av våra egoistiska behov, utan hänsyn till klimatet, naturen och rättvisan – ja, då ser vi hur politik som lovar låga bensinpriser och ett Sverige med mindre tolerans för dem som inte pratar flytande svenska vinner mark.
Jag vill ändå inte sluta hoppas. Hoppas på att vi kan sänka våra utsläpp, stärka jämlikheten och skydda naturen. Även hos mig finns starka egoistiska drivkrafter som står i vägen för detta. Även i mig finns uppgivenheten och likgiltigheten.
Men, i Miljöpartiets partiprogram och valmanifest finner jag hopp och godhet. Ta dig gärna tid och läsa detta innan du röstar den 13 september. https://www.mp.se/valmanifest2026/
Kanske håller du inte med om allt, men om frågorna kring klimat, natur och rättvisa också står högt på din lista låt då inte din bekvämlighet och själviska behov stå i vägen för det vi behöver förändra på riktigt.
Vi behöver bli fler
Jag vill tro att alla människor egentligen bryr sig om detta, men att saker och påverkan i livet har lett till andra fokus och en stereotyp bild av verkligheten. Som igår när vi i Miljöpartiet i Hjo stod utanför vårt valtält och en amerikansk sportbil gled förbi och föraren vevade ner rutan och räckte finger åt oss.
Vad hade vi gjort denne unge man? Jag vet faktiskt inte, men jag kan tänka att hans bild av verkligheten sannolikt var den att han upplevde att vi inkräktade på hans frihet. Att hans passion för fina gamla bilar hotades av ”oss” som bara vill höja bränslepriset för att göra livet surt för honom.
Tänk om man fått tillfälle att prata med honom. Berömma hans fina bil och imponeras av all tid han lagt på att vårda den. Att ärligt få säga till honom att bränslepriset inte handlar om honom. Jo, förresten det gör det, om honom, alla hans nära och kära och om kommande generationer – att bilden är större och mer komplex – men att ingen vill ta ifrån honom hans passion.
Sannolikt skulle ett sådant resonemang aldrig falla i god jord. I alla fall inte om det kom från en miljöpartist. Plötsligt är det vi som säger oss värna miljön som står i vägen för att andra ska tänka bortom sin egen horisont.
Därför behöver vi bli fler. Fler vanliga människor som klimatsyndar som alla andra, men som ändå vill att vi tillsammans gör något stort för att minska klimatpåverkan, skyddar naturen och verkar för en mer solidarisk värld med fred och rättvisa för alla människor.
Läs förresten gärna alla partiers valmanifest med godheten, solidaritet och kärleken till moder jord för ögonen. Rösta därefter på det du finner gott. Jag kan bara säga att jag fått många fina vänner i Miljöpartiet som kommer ha en viktig roll i kommande politiska arbete om de får förtroendet – och som kommer att göra allt för just detta; Klimatet, naturen och rättvisan.
En sak är iallafall klar: Sittande regerings har inte haft detta för ögonen och deras politik har lett till det motsatta: Ökade utsläpp, växande klyftor och minskad solidaritet med världens alla människor.
/Per Madestam, ny riksdagskandidat för Miljöpartiet de gröna
