Kommunalrådet om klimatmötet i Paris: ”Jag känner att det är nu eller aldrig”
Karin Thomasson (MP) pratar klimatarbete och realpolitik för världsledarna i Paris.
– Om vi inte lyckas den här gången då ska det jädrigt mycket till om man ska lyckas mobilisera ett klimatmöte till.
På torsdagen tog kommunalrådet i Östersund, Karin Thomasson, flyget till klimatmötet i Paris.
Flyget? Till klimatmötet där ni ska prata rejäla minskningar av de fossila bränsleutsläppen?
– Ja, ibland får ändamålet helga medlen.
Men kan du inte ta tåget?
– Det kan man säkert, men det skulle ta ganska lång tid så det är av tidsskäl i första hand.
Karin Thomasson åker till klimatmötet som representant för Östersunds kommun och ordförande i organisationen Klimatkommunerna (35 medlemskommuner i landet varav tre stycken från Norrland).
På fredagen talade Karin Thomasson bland andra inför Paris borgmästare Anne Hidalgo – som för snart ett år sedan aviserade ett förbud mot dieselfordon för att minska luftföroreningarna i Frankrikes huvudstad – samt Bill de Blasio, borgmästare i New York som är en världsstad som dras med stora och allvarliga luftföroreningar.
Vad kan, i sammanhanget, lilla Östersund bidra med på mötet?
– Kommunen bidrar de facto med att minska koldioxidutsläppen eftersom vi jobbar så bra med det här. Vi är också ett bra exempel för andra kommuner. Kommunerna gemensamt är en stor upphandlande sektor och kan därmed driva utvecklingen genom upphandlingar vad gäller olika typer av transporter.
– En och en kommun gör kanske ingen skillnad, men det gör vi tillsammans.
Har det någon betydelse om hela Sverige och Europa blir fossilbränslefritt om giganter som Kina och USA struntar i att gå samma väg?
– Det har jättestor betydelse. EU är ändå en stark ekonomisk region och är både teknik- och utvecklingsdrivande. Om man då tar ett beslut på EU-nivå att alla fordon ska gå på förnybart, tror jag inte att de Japanska biltillverkarna skulle strunta i det. Så på det sättet spelar det stor roll.
Hur får man med dem på banan?
– Problemet är nog inte att få med dem på båten. Problemet kan möjligtvis vara att få ett bindande avtal där alla är med.
– Om vi inte gör det, skulle det innebära att de två största ekonomiska stormakterna inte skulle följa med utvecklingen. Förnyelsebar energi utvecklas enormt. På fordonssidan är det inte minst elbilar. Oavsett vad man tycker om klimatfrågan, så handlar i slutändan om teknikutveckling. Sedan är kineserna väldigt bra på miljöteknik. De ser också att deras stora kolkraftverk för stör miljön för dem som bor där.
Vad är den största utmaningen på klimatmötet?
– Att få alla länder att skriva under ett bindande avtal. Det är ett historiskt möte. Jag känner att det är nu eller aldrig. Om vi inte lyckas den här gången då ska det jädrigt mycket till om man ska lyckas mobilisera ett klimatmöte till. I Köpenhamn 2009 blev det ingenting av någonting, men det har hänt mycket med klimatet sedan dess. Nu har man sett en hel del effekter av klimatförändringar som man kanske inte hade gjort 2009.
– Jag är ändå ganska optimistisk inför det här mötet därför att man har börjat från ändan, i stället för att mötet ska tala om vad alla ska göra, så får varje land tala om vad de ska göra för att hålla sig under tvågradersmålet.
