Det talade ordet gäller.
Kära Almedalen!
Jag möter ibland människor som tror att man måste leva ett perfekt liv för att vara miljöpartist. Att man alltid måste sopsortera på rätt sätt och aldrig får flyga.
Jag säger till dom att Miljöpartiet inte är någon livsstilsklubb. Att vara miljöpartist handlar om någonting större än så.
Att vara miljöpartist handlar om att våga tro att en annan värld är möjlig. Att våga tro att vi kommer forma ett bättre samhälle.
Alla som vågar tro det är välkomna.
Alla som gör det är i själ och hjärta miljöpartister.
Och vi är många.
Fler än vi någonsin har varit när vi nu går in i valspurt!
En bred majoritet av svenskarna oroar sig för klimatkrisen och vill att politiken gör mer.
Och medan andra partier vänder kappan efter vinden står Miljöpartiet fast. Vi vet att Sverige vinner på grön politik!
Vi som har varit med ett tag vet att politiken har en enorm kraft att förbättra människors liv, om vi bara väljer att använda den.
Det kommer vi att göra med start i september.
Amanda och jag har jag rest land och rike runt.
Vi vet att Sverige har allt att vinna på en snabb och rättvis klimatomställning.
Vi har träffat industriföretag som elektrifierar.
Kommuner som bygger ut kollektivtrafiken.
Människor i hela landet, som har skaffat solceller på taket och elbil på uppfarten.
Vart Amanda och jag än reser möter vi ett djupt engagemang i klimatfrågan. I kommuner, i företag, i fackförbund, i civilsamhället, i familjer och i grannskap. Det här engagemanget är Sveriges största tillgång i klimatomställningen. Det ska vi ta tillvara på.
Samtidigt befinner vi oss i en omvälvande tid.
Valet står idag mellan att bli omsprungna av USA och Kina inom strategiska branscher som AI, elbilar och grönt stål. Eller att investera i en snabb och rättvis klimatomställning där vi säkrar svenska jobb och svensk konkurrenskraft.
För Miljöpartiet är valet enkelt.
Sverige ska ligga i framkant.
Vi ska se till att svenska företag leder teknikutvecklingen med smarta produkter som resten av världen vill köpa.
Vi ska investera i en välfärd i absolut toppklass som ger trygghet och frihet åt alla.
Så skapar vi nya möjligheter och nya jobb i hela landet.
Idag går en halv miljon människor arbetslösa i Sverige. Det är ett slöseri. Vi har så mycket att göra att vår arbetslöshet borde vara Europas lägsta.
Samhällen och städer ska byggas. Nya industrier ska komma på plats. Järnvägen ska rustas upp och byggas ut. Företag ska startas och skalas upp. Barn ska undervisas, kultur ska skapas, äldre ska tas om hand, varor ska transporteras, mat ska produceras, vi ska ha fler bussar och fler chaufförer som kör dom!
Alla kommer behövas när Sverige ställer om.
Och tillsammans ska vi bygga ett starkare, mer rättvist samhälle.
Sverige vinner på grön politik!
“Jag är inte beroende av olja. Jag kan sluta när jag vill.”
Så stod det på Miljöpartiets valaffischer 2006. Tjugo år senare är budskapet fortfarande lika aktuellt.
Gång på gång har svenska politiker skjutit omställningen framför sig.
Det svenska fossilberoendet gör oss sårbara för prischocker på bensin och diesel.
När Ryssland invaderade Ukraina var prischocken snabbt ett faktum. Vi hade chansen att lära oss någonting av krisen, att snabba på elektrifieringen och minska fossilberoendet.
Tidöpartierna, dom valde motsatsen. Dom har pumpat in nästan sjuttio miljarder kronor i fossila subventioner. Samtidigt ryckte dom bort stöd till elbilar och kollektivtrafiken, och stoppade utbyggnaden av vindkraften.
Mina vänner, patienten är sjuk. Diagnosen är ställd bortom allt tvivel: Tidöregeringen är fossilberoende. Dom måste helt enkelt bytas ut!
Fossilberoendet innebär att vi är beroende av diktaturer som Ryssland, Iran och Saudiarabien. Vi ger makt över vår energiförsörjning till länder som betraktar oss som fiender. Det är både ett säkerhetspolitiskt och ett klimatpolitiskt misstag.
Kommer inte nästan all vår olja från Norge, undrar kanske någon i publiken? Nej. Mer än hälften av oljan som används i bensin och diesel i Sverige är av “okänt ursprung”. Och om man tror att “okänt ursprung” betyder att kaptenen på en norsk oljetanker har tappat sina papper i Nordsjön, då mina vänner, är man naiv.
Fyra år har gått, och nu har vi återigen kastats in i en oljekris när Hormuzsundet stängts. Istället för att lära av våra misstag står vi här mer sårbara och sämre rustade att möta krisen på grund av Tidöpartiernas politik.
En svensk regerings uppgift är att hjälpa svenska hushåll och företag att ställa om. Tidöregeringen har istället gjort bensinpopulismen till religion.
Det har inneburit att vi fått en del ganska konstiga tankeförbud i svensk politik. Regeringen har fastnat i att det enda sättet att göra det billigare att transportera sig på är att sänka priset på bensin och diesel. Ingenting annat är möjligt, ingenting annat får tänkas.
Priset vid pump, det har blivit en helig ko, som måste skyddas till varje pris. Och kärnkraften ska komma på den yttersta dagen och frälsa oss från alla energiproblem.
Men när kommer den egentligen?
I förra valrörelsen sade Ulf Kristersson att ny kärnkraft skulle byggas utan statliga subventioner.
Elisabeth Svantesson lovade att den skulle börja byggas inom hundra dagar.
Fyra år senare har regeringen lovat bort 1000 miljarder av skattebetalarnas pengar, ändå lyser kärnkraften med sin frånvaro.
Under tiden har ju omställningen rullat på i våra mer verklighetsförankrade grannländer. Så gott som alla nya bilar som säljs i Norge är elbilar och över 70% i Danmark. Sverige ligger på ynka 40%. Vi har halkat efter.
När man gör som regeringen och subventionerar fossila bränslen genom breda skattesänkningar går dessutom mest pengar till höginkomsttagare i våra storstäder.
Inte till barnfamiljer med små marginaler och landsbygdsbor som pressas av höjda priser och saknar rimliga alternativ till bilen.
Varför gör inte regeringen det uppenbara, det som alla experter säger att dom borde, och riktar stöden till dom som drabbas hårdast och behöver dom mest?
Miljöpartiet väljer en annan väg.
Det vi lovar är att bygga ett starkare, friare och tryggare Sverige genom en rättvis klimatomställning. Ett Sverige som fungerar i människors vardag.
Med vårt Sverigekort kan du resa fritt på all kollektivtrafik i hela landet till en billig penning. 499 kronor i månaden för vuxna, och 249 kronor för unga, studenter och pensionärer.
Almedalen, det jag talar om är ingen utopi, det är grön politik!
Vi ser också till, att alla som behöver bilen har råd att byta till en elbil. Med vår rättvisa elbilsbonus kan den som bor på landsbygden få upp till 60 000 kronor i bonus. Med vårt leasingstöd kan man komma ner till 1500 kronor i månaden för att leasa en elbil.
Om jag nu ska översätta det här till bensinlingo. Alla kostnader inräknat motsvarar det ett pris vid pump på fem kronor litern. Inte ens den mest inbitna bensinpopulisten kan bräcka det här.
Och så tågen.
Arbetspendlare!
Tågluffare!
Långväga resenärer!
Jag talar till er. Ni ska kunna kliva ombord, slå er ner med en kopp kaffe i handen och veta att ni kommer fram i tid.
Det kommer krävas en hel del arbete för att bygga ut och rusta upp våra eftersatta järnvägar. Men vi kommer att ta oss dit. Vi lovar ett systemskifte i tågpolitiken. Svenska folket vill åka tåg, och dom vill att tågen ska gå i tid. Då är det politikens uppgift att leverera det.
I min ungdom var Sverige världens mest jämlika land. Det är länge sedan nu. Dom ekonomiska klyftorna i Sverige har vuxit explosionsartat.
Det går en röd tråd genom Tidöpartiernas politik som kan sammanfattas med det berömda bibelcitatet Matteus 13 12 : “Den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.”
Den som redan har, ska få skattesänkningar. Den som inte har, ska få bidragstak. Några få har blivit ofattbart rika, medan många familjer knappt får sin ekonomi att gå ihop.
Barnfattigdomen ökar. Människor har inte råd att hämta ut sin medicin. Åtta av tio ensamstående föräldrar oroar sig för sin ekonomi. Nästan hälften klarar inte en oförutsedd utgift över tusen kronor. Tusen kronor! Det är inte värdigt ett rikt land som Sverige.
För Miljöpartiet är det glasklart: Sverige vinner på jämlikhet.
Sverige vinner på att barn får likvärdiga villkor, på att deras öde inte avgörs av storleken på föräldrarnas plånböcker. Därför börjar vi med att höja barnbidraget och införa ett tillägg för ensamstående föräldrar.
Alla behöver vara med och bidra, och då är det inte rättvist att dom som är allra rikast, dvs miljardärerna, bara betalar 20 procent i skatt när vanligt folk betalar över 40 procent.
Därför vill Miljöpartiet se en miljardärsskatt, så att dom som har tjänat allra mest på dom senaste decenniernas utveckling är med och bidrar lite mer. Det är rimligt, det är rättvist.
Sverige vinner på jämlikhet!
Sverige vinner på att lärare får tid och resurser att göra sitt jobb. På att varenda skattekrona går till barnens utbildning, inte till vinster för välfärdskapitalister.
Inget annat land i världen tillåter aktieägare att suga ut skattepengar från skolan på barnens bekostnad. Ingen har kopierat vårt system. Fråga svenska folket. Fråga nio av tio lärare. Ingen vill ha det. Vi ska stoppa vinsterna i den svenska skolan!
Sverige vinner på att vården får ordentliga resurser istället för att sättas på svältkur av staten. På att vårdpersonalen får rimliga villkor och rätt till återhämtning.
Sverige vinner på slopad karensdag och kortare arbetstid.
På mer tid att klara vardagspusslet, mer tid att ta hand om varandra.
Tid är också pengar. Det förstår ekonomerna på Svenskt Näringslivs huvudkontor. Därför har dom gett sig själva kortare arbetsdagar, och fyra dagars arbetsvecka på sommaren. Trots att dom inte vill att resten av svenska folket, ska få, samma sak.
De har gett sig själva mer tid för återhämtning, mer tid för barnen, mer tid för vännerna. Dom vet att det gör dom till bättre föräldrar, mer engagerade samhällsmedborgare, dom vet att dom blir mer effektiva och kreativa på jobbet.
Mina damer och herrar,
Miljöpartiet tycker att alla svenskar förtjänar det som vissa redan har fått. Därför vill vi korta normalarbetstiden. Först till 35-timmarsvecka, sedan till fyra dagars arbetsvecka.
Så skapar vi ett samhälle där människor hinner leva.
Det är en frihetsreform, det är en rättvisereform.
Sverige vinner på kortare arbetstid!
Kära Almedalen!
Jag bär på en grundläggande övertygelse om att vårt samhälle vuxit sig starkt genom frihet, jämlikhet och tillit.
Och vart jag än reser i det här landet, så möts jag av människor som delar den här övertygelsen.
Människor som förstår att våra liv är djupt sammanflätade.
Vi är beroende av varandra.
Vi är skyldiga att behandla varandra med respekt.
Vi är skyldiga att ta varandra på allvar.
Man ska inte behöva “kvala in” för att få ett sådant bemötande.
Grundläggande människovärde kan inte vara något som vissa föds med och tar för givet, medan andra måste förtjäna det om och om igen genom att foga sig, och leva i rädsla för att när som helst få sina rättigheter bortryckta.
Vi lever här tillsammans som fria, jämlika människor.
Vi tror på alla människors lika värde.
Lagen ska gälla lika för alla, och våra lagar ska respektera mänskliga rättigheter.
Därför ska vi ha en human och rättssäker migrationspolitik.
Vi säger nej till inhumana tonårsutvisningar.
Vi säger nej till en politik som medvetet splittrar familjer.
Vi säger nej till tillfälliga uppehållstillstånd, som låser in människor i ovisshet och otrygghet.
Vi kan helt enkelt inte tillåta att rädsla och arrogans leder oss till att göra skillnad på folk och folk. Vi kan inte låta dom här impulserna förgifta vårt samhälle och bryta ner tilliten.
Ett kallare Sverige blir aldrig ett starkare Sverige.
Vart jag än reser i landet, så möts jag av människor som delar den här övertygelsen.
Regeringens moraliska kompass må vara satt ur spel. Men svenska folkets kompass är intakt.
Under våren har ni rest er, sagt emot, och markerat att en gräns är passerad.
Att vi inte accepterar en politik där tonåringar slits från sina familjer. Att vi inte accepterar en politik som kastar barn i fängelse. Och regeringen har tvingats backa.
För det, vill jag rikta ett stort tack.
Ett tack till alla er som höjde rösten, till alla er som sade: människovärdet är inte förhandlingsbart! Ni har gjort skillnad, ni har vänt vinden, ni har tvingat regeringen att lyssna. Ett stort tack till er!
Barn ska gå i skolan, spela fotboll, bråka om disken, kämpa med läxorna. Dom ska jubla över sommarlov, åka på kollo, lära sig simma. Dom ska ramla och slå sig, dom ska bli kära, dom ska köpa lördagsgodis.
Och vi är som är föräldrar. Jag tycker att Bodil Malmstens ord beskriver hur vi känner:
Var rädd om dig
Jag är rädd
Ingenting får hända dig
Nej vad säger jag
Allt måste hända dig
och det måste vara underbart
Kom tillbaks
Kom tillbaks
Att ett barn dras in i dödligt våld är ett fruktansvärt samhällsmisslyckande.
Jag vet att mina kollegor i alla partier, tar detta på största allvar. Dom är tänkande människor med ett djupt samhällsengagemang.
Ändå orkar inte alla lyssna, när experterna säger i kör: vårt svar kan inte vara att ge upp om dom här barnen och kasta dom i fängelse.
Polisen, rättsväsendet, socialtjänsten, alla är överens om vad som behövs: mer förebyggande arbete.
Vi vet vad som krävs för att vända utvecklingen:
Skolor som har resurser att se varje elev.
En elevhälsa som finns där innan problemen växer sig stora. En socialtjänst som har tid att arbeta förebyggande istället för att släcka bränder.
En fotbollsträning att gå till, en kulturskola att utvecklas i, en fritidsgård som håller öppet på kvällen.
Vi vet att det behövs, och vi vet att det måste få kosta.
Trygghet skapas när samhället kliver fram. Det är grön politik.
Det finns något i svensk politik jag aldrig kommer att sluta förundras över.
Det finns partier som ofta och gärna talar om svenskhet, om traditioner och kulturarv. Om det som gör Sverige unikt. Konservativa partier, som ser som en av sina viktigaste uppgifter att bevara.
Ändå blir tystnaden kompakt, ointresset nära nog totalt, när det kommer till att bevara naturen. Trots att få saker spelar en så viktig roll i våra traditioner och i vårt kulturarv som svensk natur.
Skogarna där vi plockar svamp. Sjöarna där vi badar. Stränderna som är öppna för alla. Vidderna och kalfjället. Landskapen som generation efter generation har vuxit upp med.
Gång på gång väljer högerpartierna att försvaga skyddet av svensk natur. Dom vill montera ner strandskyddet och försvaga allemansrätten. Värdefulla naturområden ska öppnas för exploatering. Och på något sätt landar dom alltid i slutsatsen att det mest ansvarsfulla att göra med skogen är att hugga ner den.
Visst är det märkligt?
Om man menar allvar med att bevara Sverige, varför gäller det aldrig vår natur?
Vi är många som märker av att den förändras. Varför nappar det inte, när jag försöker lära mina barnbarn att meta? Vad är PFAS, och varför finns det i mitt dricksvatten? Hur kan ett spädbarn ha fått i sig mikroplast redan i mammas mage?
Känslan är klaustrofobisk.
Samtidigt som vi står här plågas Europa av en kraftig värmebölja.
I tisdags var den varmaste dagen någonsin uppmätt i Frankrike.
Bordeaux hade nästan 45 grader i skuggan. Aftonbladet rapporterade att en spöklik tystnad la sig över staden. Livet sattes på paus, människor höll sig inne.
Läget är så allvarligt att franska staten har utfärdat förbud mot att dricka vin på allmän plats.
Förra sommaren dog över 20 000 européer av extremvärme.
Veckans värmebölja är på väg mot Sverige i detta nu. I helgen väntas vi få temperaturer upp mot 35 grader. Känslan är som sagt klaustrofobisk.
En svensk regerings uppgift är att sänka utsläppen och skydda befolkningen från klimatkrisen. Det är bara Miljöpartiet som har en plan för det.
Vi behöver agera för att skydda vår natur. En person som gör det varje dag, är Isabella Lövin.
Sedan ni röstade in henne i EU-parlamentet har hon förhandlat fram det skarpaste ställningstagandet för Östersjön som parlamentet någonsin antagit. Strömmingen, torsken och skarpsillen är inte oändliga resurser.
Att vända supertankern och förflytta Europa i fiskepolitiken är ingen liten sak.
För första gången i historien kräver nu EU-parlamentet att industritrålningen i Östersjön pausas.
Det är värt en applåd!
Miljöpartiet kommer alltid att stå upp för naturen.
Vi vet att varje människas liv är sammanflätat med andra människors, med deras livsmiljö, med omvärlden och allt som lever.
Vi är partiet som vågar säga som det är: vi är beroende av varandra, och vi är beroende av naturen.
En annan politiker, som hette Olof Palme, stod en gång på den här scenen och citerade Stig Dagerman:
“För tider som saknar hopp finns inget större fängelse än framtiden.”
Han varnade för pessimismen.
Men vi vet, att hoppet är någonting vi skapar. Framtiden är ljus, när vi väljer att möta den tillsammans. När vi väljer att möta varandra med medmänsklighet, inte misstänksamhet.
Vi vet att vi kan forma ett annat samhälle.
Vi vet att vår gemensamma kraft att förbättra är oerhörd.
Vi vet att Sverige har allt att vinna på en snabb och rättvis klimatomställning,
Vi vet att Sverige vinner på grön politik!
Idag är det torsdag. I mitt Sverige är vi lediga imorgon.
Vi lever i ett rikare samhälle.
Ett samhälle byggt på frihet, jämlikhet och tillit.
Ett samhälle där vi har tid att ta hand om varandra.
Tid att leva.
Medmänniskor, medborgare, medresenärer!
Hämta andan.
Ät en glass.
Sedan är det dags att kavla upp ärmarna. Engagera dig. Rösta! Damma av dina drömmar. I september byter vi riktning. Framtiden är ljus!
Sverige vinner på grön politik!
