Det ligger en djup orättvisa i att de som bidragit minst till den globala uppvärmningen är de som drabbas värst. Därför måste Sverige stå upp för klimatet.
Miljöpartiets huvudanförande från 2014 års utrikespolitiska debatt i riksdagen:
Det finns mycket att säga om Sveriges roll i världen men jag tänker ändå prata väder för som den amerikanske 1800-tals novellisten Charles Dudley Warner uttryckte det:
”Alla talar om vädret, men ingen gör någonting åt det.” Han kunde inte ha mer rätt. Bara ett par veckor innan vi nu ser delar av England sköljas bort röstade EU-parlamentet om nya klimatmål. Då röstade utrikesministerns partikamrater- moderaterna – nej till progressiva mål för klimat, förnybar energi och energieffektivisering. De röstade nej till ett Europa som tar ansvar- men de röstade också nej till den omställning av ekonomin som är nödvändig för nya arbetstillfällen inom de näringar som ska skapa en hållbar framtid. Under Alliansregeringens ledning har klimatpolitiken förvandlats till tomt prat – inte bara i Sverige utan också i svensk politik i EU.
Det samtidigt som president Obama och utrikesminister Kerry äntligen börjat göra någonting åt miljö- och klimathoten. Kerry uttalade så sent som i söndags att klimatförändringen är världens största massförstörelsevapen och ett hot som måste bekämpas. Sent ska syndaren vakna – men bättre sent än aldrig och jag hoppas att USA:s senkomna uppvaknande kan få andra tvivlande regeringar att inse att det börjar bli bråttom och dags att agera.
En undersökning gjord av Cint på uppdrag av Världsnaturfonden visar att 80 procent av Sveriges unga oroar sig för hur klimatförändringarna kommer att påverka deras och världens framtid.
Jag undrar hur utrikesministern tror att dagens unga ser på regeringen som beslutsfattare, ansvariga för beslut som avgör deras framtid, när Moderaterna konsekvent i EU och i Sverige röstar nej till den klimatpolitik som krävs för att vi ska nå det tvågradersmål som alla är överens om, när regeringen ägnar sig åt dubbel bokföring av den klimatfinansiering som ska stödja fattiga länder till anpassning och omställning och när regeringen inte tar ansvar att lämna en frisk planet till kommande generationer? Till alla unga som lever i dag. Det är inte som utrikesministern uttryckte det vid ett tidigare tillfälle att om 50 år är vi ändå alla döda. Jag hoppas att ministerns och mina barnbarn och barnbarnsbarn ska kunna leva på den här planeten även därefter.
Sverige har under Moderaternas ledning lämnat positionen som en av de mest pådrivande krafterna i klimatfrågan i EU. I en tid då EU måste kliva fram. FNs klimattoppmöte i Paris nästa år anses av många vara sista chansen för världen att enas om ett klimatavtal som gör att vi klarar tvågradersmålet. EU:s nya politik kommer att vara ribban för övriga länder. Hela världen står bokstavligen på spel.
För oss här i Norden är de påtagliga klimatförändringarna små tecken- men på många håll i världen förändras människors levnadsvillkor helt. Det ligger en djup orättvisa i att de som bidragit minst till den globala uppvärmningen är de som drabbas värst.
Miljöpartiets grundmurade uppfattning är att vi måste ta ansvar för vad vi lämnar efter oss till våra barn och barnbarn. EU:s klimat- och energipolitik måste fortsätta stå på tre ben. 1. Bindande mål för minskade utsläpp. 2. Bindande mål för förnybar energi. 3. Bindande mål för energibesparingar.
Alla tre målen behövs och förstärker varandra. De är en förutsättning för att 2-gradersmålet ska nås. Analyser som gjorts visar att vi med tre ambitiösa klimatmål inte bara bidrar till att vi minskar vår klimatpåverkan. Vi får också fler jobb, renare luft och bättre folkhälsa.[1] Det första, fler jobb, är dessutom något krisande EU-länder är i desperat behov av. Vi tar också på så sätt det ansvar vi i den rika världen lovade för många år sedan att på ett rättvisare sätt fördela tillgången till energi till länder i behov av utveckling. Vår skuld till kommande generationer blir annars större för varje dag som går och den rika världens skuld till fattiga människor i fattiga länder likaså. Det är dags att vi börjar göra rätt för oss.
Åter till vädret. Varje år ser vi hur extrema väder orsakar humanitära katastrofer runtom i världen. T.ex. förra årets tyfon Haiyun som skapade en så fruktansvärd förödelse när den drog fram över Filippinerna. Flyktinglägren i Libanon är täckta av snö, som om människor inte drabbats av nog med umbäranden ändå. Och i USA förklaras nu den ekonomiska avmattningen i början av året med vädret – med kylan och snöstormarna. Folk handlar helt enkelt mindre när det är kallt. Och minns ni Manhattan under vatten? Det kostade. Moder jord har börjat skicka fakturor.
Men extrema väder sker inte bara någon annanstans. De sker också här i Sverige och i EU. Häftiga väder har alltid inträffat och det går inte att knyta en enskild händelse till klimatförändringarna, men FN:s klimatpanel har slagit fast att extrema väderfenomen som skyfall och stormar, och värmeböljor och torka kommer att öka i framtiden.
I Sverige ser vi Kungsträdgårdens körsbärsträd som står i blom i januari. Enligt väderprognoserna får vi vår i södra Sverige redan på lördag. Enligt Ekot har den redan kommit till Örebro. Sångsvanarna har anlänt. Under vintern lamslogs Tyrolen av enorma snömassor. Varje år drabbas någon region i Europa av kraftig kyla och snöfall.
I Sydeuropa har vi i närtid sett extremhöga vågor vid spanska Galiciens och Portugals kuster. Vi ser återkommande översvämningskatastrofer i Centraleuropa och England. Inte minst har Storbritannien varit extremt utsatt för häftiga regn och stormar den senaste tiden. Vi har sett stormar som ödelagt många års skogsproduktion i bl.a. Sverige.
Vädret ger som sagt anledning till en allt större oro och vi ska återigen komma ihåg: det är de fattiga länderna som drabbas värst. De har inte samma ekonomiska förutsättningar att skydda sig för stormar eller att anpassa jordbruket till torka.[2]
I en nyligen publicerad artikel om klimatpåverkan i the Guardian kan vi läsa om Nicholas Stern, som författade den rapport som i oktober 2006 beskrev följderna av klimatpåverkan i pengar. Han menar i artikeln att klimatpåverkan leder till globala konflikter. Stern säger bl.a. att om vi inte når 2-gradersmålet kommer resultatet att bli massmigration – hundratals miljoner människor kommer att lämna de värst drabbade områdena. Det kommer i sin tur att leda till konflikter och krig, inte till fred och välstånd.
Och hur kommer EU och den rika världen att agera då? Förmodligen genom att stänga våra gränser ännu mer. Istället för att ställa oss frågan hur vi ska agera för att människor ska slippa tvingas lämna sina hem. Lösningen är inte att skjuta på desperata människor som försöker ta sig över de södra EU-gränserna. Det hände nyligen med 15 döda som följd.
Förmodligen är klimatfinansieringen den främsta hämskon i klimatförhandlingarna. Sverige har hittills åtnjutit ett stort förtroende från utvecklingsländerna i klimatfrågan och det är därför obegripligt att inte Alliansregeringen står upp för det löfte som de själva gav vid Klimattoppmötet i Köpenhamn 2009. Då utlovades att från och med år 2020 ska de rika länderna tillsammans bidra med 100 miljarder dollar per år, pengar som ska vara nya och additionella pengar, dvs. inte bistånd.
Ändå tar Sverige sin del av pengarna från biståndet. Vi menar att Sverige ska leva upp till det ansvar vi åtog oss vid Köpenhamnsmötet och sluta med den dubbla bokföringen av biståndsbudgeten. FNs Gröna Fond kommer fr.o.m. i år att kunna kanalisera pengar. För 2014 skulle det handla om 2 miljarder kronor för Sveriges del. Om all klimatfinansiering avräknas från det bistånd som också ska bidra till utbildning, hälsa och demokratiutveckling – ja då blir det inga pengar över till den omställning som är nödvändig. Och bidrar vi inte till omställning riskerar vi att försätta stora områden som idag utvecklas positivt- i permanent humanitär kris.
Miljöpartiet menar att Sverige måste förvalta sitt internationella förtroendekapital bättre. Ingen ska behöva tvivla på att Sverige står upp för miljön, klimatet och de mänskliga rättigheterna. Därför vill vi se en ökad samverkan mellan utrikesdepartementet och miljödepartementet och ge större resurser och utrymme för klimatdiplomati. Sverige är ett litet land, men vi har förväntningar på oss- när Sverige sviker miljön, fattiga länder och framtida generationer- då uppfattas det som ett stort svek. Om inte ens vi står upp för klimatet, jordens fattiga och barnens framtid – vem ska stå då göra det?
– Bodil Ceballos, utrikespolitisk talesperson
VIDARE LÄSNING
En grön politik för global utveckling – motion till Sveriges riksdag
