I veckan inleddes FN:s klimattoppmöte COP30. Sverige kommer varken att ha en minister på plats eller någon klimatpolitik att visa upp för att driva på andra länder att öka takten, skriver språkrören Amanda Lind och Daniel Helldén, tillsammans med EU-parlamentariker Pär Holmgren, på Expressens debattsida.
Regeringen har med rätta fått kritik för att inte skicka en minister till FN:s klimatförhandlingar. Men det kommer knappast som en överraskning att Tidöregeringen ger klimatarbetet lägsta prioritet. I tre år har regeringen kört huvudet i sanden.
Konsekvenserna kommer dock att bli allt svårare att blunda för. De senaste utvärderingarna säger att 1,5-gradersmålet är utom räckhåll och att världen är på väg mot tre graders uppvärmning.
Konsekvenserna är bokstavligt talat livsfarliga. För Sverige och Europa handlar det om allt mer extrema värmeböljor, bränder, skyfall och översvämningar. Kostnaderna för samhället kommer att bli enorma.
Världen kommer att bli obeboelig
Samtidigt kommer delar av världen att bli allt mer obeboelig. Konflikter om sinande resurser kommer att intensifieras.
Det som krävs nu är stora utsläppsminskningar varje år.
FN:s klimatmöten fokuserar bland annat på ett par stora energipolitiska områden. Det handlar om att fasa ut fossila subventioner och användningen av fossila bränslen, att bygga ut förnybar energi och öka energieffektivisering.
Under senare år har frågan om naturens och skogens klimatnytta fått allt större uppmärksamhet, där länder gått samman i stora allianser för att stoppa skogsskövling.
På alla dessa områden har Tidöpartierna jobbat i motsatt riktning. Regeringen och SD har tvärnitat utbyggnaden av förnybar elproduktion och samtidigt skrotat flera tidigare stöd och styrmedel för energieffektivisering. I stället för att fortsätta utfasningen av fossila bränslen har Tidöregeringens slakt av reduktionsplikten gjort att Sveriges konsumtion av fossila drivmedel ökat rekordmycket.
Under mandatperioden har man genomfört historiskt stora skattesänkningar på bensin och diesel, vilket i sin tur lett till att elektrifieringen bromsat in. När det kommer till skogen är det inte bättre. Här har Sverige varit ledande i att driva på för att EU ska skrota klimatkrav på skogsbruket och man har till och med lyckats stoppa en lag som var tänkt att motverka skövling av regnskogar.
Sanslöst självskadebeteende
När Miljöpartiet satt i regering reste Sverige till FN:s klimatmöten med ambitionen att driva på andra länder att göra mer och öka takten i klimatomställningen. Med Pourmokhtari som klimatminister har Sverige i stället gett andra länder en ursäkt för att slå av på takten.
Om inte Sverige ska minska utsläppen, fasa ut det fossila och bygga ut det förnybara – varför ska då andra länder behöva göra det? Om inte Sverige ska öka skogens klimatnytta, varför ska då andra länder göra det?
Tidöpartiernas agerande gör Sverige till en del av den större backlashen i EU på klimatområdet. När EU missat alla deadlines för att skicka in nya klimatlöften till FN missar vi chansen att driva på länder som Kina, Brasilien och Indien. Det är ett sanslöst självskadebeteende när vi vet hur extremt allvarliga konsekvenserna kommer att bli.
Du hittar artikeln här: DEBATT: Tidöpartiernas politik liknar självskadebeteende
