Vad idrottsrörelsen kan lära politiken
Debatt: För en tid sedan utsågs Karlstads kommun till Sveriges fjärde främsta idrottsstad. Med SM-veckan i backspegeln är det inte svårt att förstå varför.
Vi har ett fantastiskt föreningsliv och ett gott värdskap. Den andan bidrar till idrottsupplevelser av absoluta toppklass. Och det är något visst över ett stort idrottsevenemang, över glädjen och gemenskapen.
Den bildar en stor lägereld vi alla kan samlas kring.
Under SM-veckan såg vi en spegel av vårt samhälle. Givetvis tävlade många Andersson och Nilsson, men också namn som Kamga och Kharoti. Detta utgör en mångfald vi alla kan vara stolta över att vara en del av. Det är min övertygelse att idrottsrörelsen kan lära politiken en hel del om hur vi bygger ett starkare och mer robust samhälle. För idrottsrörelsens storhet består inte enbart i representationsidrotten och organiserade tävlingar. Vi talar också om främjandet av laganda och demokratisk organisering. Den nordiska föreningsmodellen har skapat en rik flora av föreningar, i den ryms både barnidrotten liksom elitidrotten. Här samsas lek, motion och rörelse och stora idrottsliga prestationer.
Politiken har också sitt ursprung i Folkrörelsesverige. Dess naturliga nav är lokalföreningen, där aktiva medlemmar är med och vill påverka samhället till det bättre. Precis som i idrottsföreningen fungerar den politiska föreningen på grund av alla människor som ställer upp. Den är medlems skapad och de flesta aktiverar sig inte för att göra politisk karriär, utan för att bidra till samhället.
Inom idrottsrörelsen talas det ofta om fair play, ett ideal där om en idrott som präglas av rent och schysst spel. Det handlar till syvende och sist om hur vi beter oss mot varandra. Det är lätt att identifiera när fair play saknas i den politiska arenan. Ett sådant exempel är när politiker brister i saklighet och genom kreativa överdrifter gör ner sina motståndare, men inte presenterar egna, trovärdiga visioner för det samhälle man själv vill bidra till. Skiftar man däremot blicken mot lokaldemokratin framträder en annan bild.
Här finns studenten som brinner för jämställdhet, pensionären som vill se bra villkor för det lokala näringslivet och kulturpolitikern som vill försvara den konstnärliga friheten. Fair play krävs för att alla dessa lokala demokratiska företrädare ska ha en sportslig chans att komma till sin rätt.
För Miljöpartiet är det solklart, politiken behöver bygga på starka rötter i värderingar om demokrati, schyssta regler och ett samhälle där alla kan bidra med sina styrkor. För vi vet vad vi förlorar av: när idrottsaktiva på lösa grunder utvisas från Sverige blir samhället fattigare. När killar och tjejer växer upp utan samma möjligheter förlorar vi. När barn och ungas röster tystas tappar samhället sin framtidskompass.
Idrottsfester likt SM-veckan ger oss en fingervisning om vilka vi kan vara när vi är som bäst. För vi tillhör alla gemensamt det Karlstad, Värmland och Sverige vi vill skapa. I september får du rösta fram ditt demokratiska favoritlag. Den rätten byggdes upp av folkrörelser som såg gemensamt ansvarstagande som både värdefullt och praktiskt. I en tid där mäktiga män på den globala scenen gör allt de kan för att riva ner demokratin, gör din röst hörd för det samhälle just du vill se.
Robert Halvarsson
Språkrör för Miljöpartiet de gröna i Karlstad
Publicerad den 18 juli i Värmlands Folkblad.
