Hål i huvudet, äcklar mig, jävligt dumt följt av ännu mer och värre.
Vad är det här för inledning? tänker du. Är det mobbing på en skolgård?
Det är lätt att tro. Tyvärr kommer alla ovan uttalanden från olika demokratiska forum, olika fullmäktige i vår region.
Att debattera, hålla retorikens fana högt, har en lång historia i demokratins utveckling. Från de gamla grekerna till dagens talarstolar. Retorik är läran om talekonst. Hur vi argumenterar, övertygar och sprider vår tolkning. Demokrati i sin tur är ett styrelseskick som utgår från folket, som genom representation garanterar inflytande, friheter och rättigheter. I våra fullmäktige tjänstgör till största delen fritidspolitiker, människor vars engagemang lett till en vilja att påverka och ta ansvar för vårt samhälles utveckling. De är i högsta grad förebilder som väljer att lägga en väsentlig del av sin fritid på oss och samhällsbygget. Där tjänstgör också ett antal människor som gjort politisk karriär och får sin huvudsakliga, eller hela, inkomst från det politiska arbetet.
Det oroar, stör och faktiskt skrämmer mig att språkbruket i våra demokratiska forum alltmer närmar sig gränsen för att “där förståndet tar slut tar nävarna vid”. En persons vilja och motivation att ta ansvar för utvecklingen och människorna runt omkring sig, att engagera sig politiskt eller i föreningar, påverkas såklart av sammanhållning och bemötande. Den politiska debatten ska vara vass, fyndig, avslöjande och lite provocerande. Den ska inte vara fylld av svordomar, personliga påhopp och nedlåtande maktspel.
Debatten ska föra processer framåt, leda till samsyn och skapa plattformar för genomförandet av vårt framtida samhällsbygge. Stora, roliga och fantastiska möjligheter att vara en del av. Hur är det då möjlighet att talarkonsten tycks gå förlorad till förmån för vassa inlägg i sociala medier, till att skälla ut och förnedra snarare än att övertyga?
I en tid då allt är gamla nyheter och ögonblicken i rampljuset tycks viktigare än den faktiska politiken så kan jag, inte utan en viss stolthet, se att den gröna visionen åter vinner mark. Gröna politiker som pratar om en hållbar framtid både för klotet och människan. Hur vi är tydliga med vad som behövs, avslöjar lögner och oförtrutet kämpar vidare. Hur vi kan vara retoriskt vassa och skickliga utan att försöka göra ner och krossa motdebattanten. Vi talar sak, inte person, och hur vi ser resan mot en hållbar framtid.
Publicerad i Nerikes Allehanda 241026
