Ökning av lastbilstransporter till Skrylle – ett hån
Att ge tillstånd till en kraftig ökning av lastbilstransporter vore ett hån mot en oroad allmänhet.
Den ökning av buller, olycksrisker och klimatpåverkan som NCC:s ytterligare stenbrytning innebär, är inte förenlig med ansvar för Sandbybornas eller andras hälsa.
Skrylleområdet är liksom andra natur- och rekreationsområden i Lunds kommun hårt belastat.
”Hemester”, alltså att ta semester hemma, är en trend som har kommit för att stanna, precis som att naturupplevelser har blivit en tung faktor vid valet av turistmål.
De naturområden som finns inom och i närheten av Lunds kommun behöver värnas. Dessutom bör nya områden för rekreation och naturupplevelser skapas. NCC:s ansökan om att få öppna en ny stentäkt i Skylleområdet strax utanför Södra Sandby går på tvärs med sådana ambitioner.
Sedan länge har ett enigt kommunfullmäktige i Lunds kommun haft som målsättning att vara ett grönt föredöme i Sverige.
Ett av delmålen i Lunds program för ekologiskt hållbar utveckling, Lundaeko, är att kommunen ska verka för att täktverksamhet inte etableras eller utvidgas inom kommunen.
Katarina van Berlekom och Mikael Johansson på NCC hänvisar till att SGU, Sveriges geologiska undersökning, har pekat ut Södra Sandby som ett riksintresse för att förse regionen med stenmaterial (Aktuella frågor 21/1). Men enligt svensk lagstiftning ska olika riksintressen bedömas i förhållande till varandra. Att en del av Skrylle är ett så kallat Natura 2000-område och riksintresse för rörligt friluftsliv ska alltså också beaktas.
Att värna ekosystem är en förutsättning för en långsiktigt hållbar utveckling. I Skåne förekommer en omfattande exploatering som tränger tillbaka naturen. Nya bostadsområden, vägbyggen och stentäkter konkurrerar om marken.
Regeringen vägde olika riksintressen mot varandra när den avslog ansökan om ett nytt kalkbrott på norra Gotland på grund av att det kunde skada växt- och djurlivet vid Ojnare myr.
Bedömning av effekter på vatten torde också mot bakgrund av den pågående klimatförändringen väga allt tyngre i motsvarande avvägningar. I Måryd och andra platser inom Skrylleområdet som har berörts negativt av stenindustrin har majviva, kallkärrsmossor och andra vattenkänsliga arter redan försvunnit eller minskat kraftigt.
Katarina van Berlekom och Mikael Johansson påstår att behovet av nya bostäder, och utvecklad infrastruktur som mer väg, cykelbanor och järnväg, gör att alla instanser bör säga ja till NCC:s önskan om ökad stentäkt. Men det måste ses i ljuset av dagens trender inom byggindustrin. En ökad andel trähusbyggande, materialsnåla byggtekniker och återanvändning av material talar mot att ge tillstånd för en kraftigt ökad stenbrytning. Ansvar för kommande generationer borde leda till att återstående fyndigheter av kvartsit och annat stenmaterial hanteras med en stor försiktighet.
Katarina van Berlekom och Mikael Johansson ser att det redan pågår en omfattande stentäkt som en förmildrande omständighet. Men den ökning av buller, olycksrisker och klimatpåverkan som skulle ske om lastbilstransporterna tilläts öka med 25 procent, något som den nya stenbrytningen enligt NCC ska innebära, är inte förenlig med ansvar för Sandbybornas eller andras hälsa.
Det pågår ettdialogprojekt, Fokus Södra Sandby, där kommunen samlar in invånarnas åsikter om hur de vill förbättra sitt område. Det råder inget tvivel om vilken fråga som engagerar invånarna mest. Det är hur risken för olyckor i Sandbykorset, där många elever passerar på väg till skolan, kan minska. Att i ett sådant läge ge tillstånd till en kraftig ökning av lastbilstransporter vore ett hån mot en oroad allmänhet.
Karin Svensson Smith (MP), oppositionsråd i Lund och kommunens ersättare i samordningsgruppen för Skrylleområdet.
Debattinlägget är publicerat i Sydsvenskan 1/2 2020
