Ingen ska behöva sluta jobba på grund av arbetsmiljön inom vården
Pandemin har uppenbarat de stora bristerna i arbetsmiljön för anställda i sjukvård och äldreomsorg. Många har haft en orimlig arbetssituation. Redan innan pandemin var det hög belastning och stress i sjukvården och bristen på sjuksköterskor och barnmorskor har fått allvarliga konsekvenser. Enligt Socialstyrelsen hade 13 200 sjuksköterskor helt lämnat vården för att arbeta med annat. Enligt en undersökning från Novus funderar var fjärde sjuksköterska på att lämna sin tjänst, mest pga dålig arbetsmiljö.
Stressjukdomarna ökar på allt fler arbetsplatser. Under en tioårsperiod fram till 2017 ökade antalet sjukskrivna kvinnliga akademiker med 87%. I den gruppen finner vi unga kvinnliga läkare, lärare och sjuksköterskor med hög arbetsbelastning och höga krav på sig själva. Här finns även många nyutbildade ambitiösa socialsekreterare.
Vi skrev för en tid sena en debattartikel där vi påpekade den märkliga i att kommunstyrelsen avslutade ett mycket framgångsrikt projekt med arbetstidsförkortning för ett antal socialsekreterare i Norrtälje. Där hade man uppnått just det som är nödvändigt för att minska risken för utmattningssyndrom, nämligen lägre stressnivå och bättre möjligheter till återhämtning. Vi frågade varför projektet inte fick fortsätta, men vi har fortfarande inte fått något svar. Uppenbarligen har man inte insett att den dåliga arbetsmiljön hotar vår välfärd.
Produktiviteten i vårt samhälle har ökat påtagligt under många år. Det har skett genom bättre kunskaper men också genom kontinuerliga generella besparingar som kallas effektivisering. Denna effektivisering har ett högt pris, eftersom den innebär att allt färre personer ska utför allt mer arbete. Allt färre vårdplatser medför allt större stress för läkarna och risker för patientsäkerheten. Södersjukhuset är ett skrämmande exempel på detta.
Besparingar ska inte göras generellt inom välfärden. De ska göras specifikt. De kan göras på det stora antalet administratörer som krävs för att uppifrån detaljstyra vården genom ekonomin enligt NPM (New Public Management).
Nu krävs det modiga politiker som vågar göra stora förändringar för att rädda kvar och nyrekrytera personal till välfärden. För sjukvården gäller det bättre scheman, minskad administration ökat antal tjänster och fler vårdplatser, krav på fortbildning och bättre möjligheter för personalen att själva bestämma över sitt arbete. För de som har högst stressnivå kan det behövas arbetstidsförkortning. Ingen ska tvingas sluta sitt jobb för att de inte orkar med det.
Bengt Annebäck (MP), legitimerad läkare, grön senior
Maria Gerlofson (MP), utbildare i stresshantering.
Camilla Rydstrand(MP), gruppledare
