Mats Wilzén (MP): Vart tar alla liberaler vägen?
När orden tappar sin innebörd är det fara på färde. Då står redan lögnen beredd bakom hörnet. Och ord blir verktyg för att vilseleda och lura istället för att upplysa och tydliggöra. Det politiska språket används ofta i osanningens tjänst av makthavare i stora delar av världen. I öst blir det tydligt i Ryssland, Kina, Ungern, Indonesien och Iran. Men också i väst i Bolsonaros Brasilien och i Trumps USA.
Hur är det då i vårt land och i vår kommun? Låt oss titta närmare på två aktuella påståenden : ”Vi tänker inte regera tillsammans med SD, eller ens släppa fram en regering där SD ingår.” och ”Vi har aldrig sagt att vi inte kan förhandla med andra partier”. Man behöver inte vara jurist för att förstå att dessa uttalanden kan bli motsägelsefulla. Men det ger stor möjlighet till en ”politisk slamkrypare”.
Efter valet fick Robert Beronius (L) frågan om han nu ändrat uppfattning om SD. ”Vårt absolut viktigaste vallöfte var att alltid sätta skolan först”, svarade han. Det uttalandet hänger ju inte alls samman med frågan, men Beronius vet att det blir fel vare sig han svarar ja eller nej. Men resultatet av ordleken tycks ändå bli att han själv tänker behålla ansvaret för skolan, fortsätta som kommunalråd, och släppa fram SD till en maktposition.
Den som tvivlar på om Beronius verkligen är liberal, tröstas knappast av att Bino Drummond (M) skriver: ”Han har nog aldrig varit mer Liberal än nu”. Nu fattas väl bara att också Andrea Kronvall (SD) utfärdar ett Liberal-intyg till honom. Han själv säger sig inte se någon skillnad på M och SD.
Ordet liberal betyder frisinnad, generös, tolerant. Motsatsord är trångsynt, repressiv (undertryckande), intolerant. Nu blir det lättare att förstå varför Sverigedemokraterna ser liberaler som huvudmotståndare, och det omvända. De är helt enkelt varandras motpoler – eller borde vara det.
Nu växer SD och L krymper. För att vara ett regeringsparti tillsammans med SD behöver L göra ett halsbrytande förvandlingsnummer. Men då riskerar etiketten ”liberal” att bli rent kosmetisk. De verkligt liberala Liberalerna, som per definition är emot ett SD-samarbete, ”kommer att mötas av stål” enligt partiföreträdare. Inget särskilt ”liberalt” yttrande precis. Återstår alltså M-light. Eller att byta parti. Både på riks- och kommunal nivå ska nämligen partiets beslut om SD-samarbete vara ”enhälligt”.
Någon skojade och skrev: ”Det där med liberaler i Liberalerna? Det är väl som med sjömän i sjömansbiff”. Men saken har en allvarlig sida. Liberalismens betydelse i historien kan inte nog värderas. Och framtiden behöver mer än någonsin ett liberalt sinnelag, i ordets egentliga mening; frisinnad, generös, tolerant. Utan den tilliten för varandra blir både privatlivet och samhällslivet outhärdligt. Liberalt sinnade människor behövs för att vårda viktiga liberala värderingar framöver. Men de behöver en politisk plattform. Lyckligtvis verkar både Centerpartiet och Miljöpartiet stå redo?
Mats Wilzén (MP)
Söderbykarl
