Tre är en magisk siffra, sägs det. Inom islam är det mycket man ska göra i repetition på tre gånger och inom kristendomen talas det nog rätt mycket om treenigheten. När det gäller politiken har vi i Miljöpartiet de tre solidariteterna som sammanfattar vår politik, men jag har min egen version av siffran tre som sammanfattar min politiska hemvist. Det är;
1. Grön ideologi/ekologism – Även om miljön och klimatet kan leva utan oss så kan vi inte leva utan allt detta. Det rör allt från maten vi äter och vattnet vi dricker till luften vi andas, och för invånare på ö-nationer rör det deras framtid att kunna bo kvar hemma. Därför ska det som gynnar miljön belönas, samt det som skadar miljön straffas. Både stat, företag och enskild medborgare kan hjälpa till i den gröna omställningen.
2. Feminism – Även om Sverige är ett av de länder som absolut är bäst i klassen på området, måste vi tala klarspråk. Bäst är inte synonymt med tillräckligt bra. Många gånger missgynnas allt som betraktas som feminint, medan allt maskulint höjs till skyarna. Fortfarande håller könsrollernas förtryckande bojor fast oss, och istället för att vara egna individer reduceras vi till att vara våra kön. Patriarkatet är med andra ord ett hot mot individualismen, och det krävs hårt kontinuerligt arbete för att uppnå jämställdhet.
3. Socialliberalism – Varken höger eller vänster är optimala vägar att vandra, utan den väg som i min värld är optimal är den frihetliga. Respekten över individens rätt att få vara sig själv är ett fundament för ett demokratiskt samhälle. Varken staten eller företagen är satan själv, och ej heller är de Guds barmhärtiga gåva. De kan fungera i symbios, men enskilda individer ska aldrig vara rädda för att kritisera dessa ting. Ingen ska straffas för något hen inte kan rå för.
