Skolan är navet
Efter debatten i Åshammar känner jag att jag behöver förtydliga min ståndpunkt, eftersom jag upplever att det jag försökte säga missförstods av några som deltog.
Till att börja med vill jag vara tydlig med att vad jag vet har Miljöpartiet de gröna i Sandvikens kommun aldrig varit delaktiga i något beslut om att lägga ned Åshammars skola eller andra landsbygdsskolor.
Tvärtom anser jag och vi att skolan är en oerhört viktig del av en levande landsbygd. Landsbygden är i sin tur viktig för hela samhället, inte minst ur ett beredskaps- och totalförsvarsperspektiv, för lokal livsmedelsproduktion, självförsörjning och ett robust samhälle som fungerar även i kris. Därför behöver vi en tydlig landsbygdsstrategi där kommunen faktiskt vågar investera i landsbygden långsiktigt.
Det jag försökte beskriva under debatten var inte att skolan borde stängas, utan den verklighet som förvaltningen och kunskapsnämnden säger sig stå inför. Det jag fått till mig från andra ledamöter som sitter i kunskapsnämnden (MP har inge plats i nämnden denna mandatperiod) är att tjänstepersonerna bedömt att det blivit svårt att upprätthålla verksamheten utifrån lågt elevantal och krav på kvalitet och lagstadgade funktioner.
När jag nämnde exempelvis kuratorer, specialpedagoger och speciallärare menade jag inte att varje liten skola måste ha all personal på plats hela tiden. Det jag försökte säga var att hela skolorganisationen påverkas ekonomiskt när elevunderlaget blir litet och att det då blir svårare för kommunen att upprätthålla de funktioner som enligt lag ska finnas tillgängliga för eleverna.
Det betyder dock inte att lösningen automatiskt ska vara nedläggning. Jag eller Miljöpartiet menar inte att man ska stänga skolor för att ekonomin är ansträngd. Tvärtom behöver vi hitta sätt att hålla skolor öppna utan att urholka kvaliteten eller innehållet i verksamheten.
För mig handlar detta om att lyfta blicken från kortsiktiga budgetperspektiv och se vad en skola faktiskt betyder för ett samhälle. En skola är inte bara en kostnad i en nämndbudget. Den är ofta hjärtat i en ort. När skolan försvinner påverkas inflyttning, framtidstro, föreningsliv och möjligheten för barnfamiljer att bo kvar eller flytta in.
Vi behöver därför diskutera hur hela kommunen och även staten kan ta större ansvar för landsbygden. Om vi menar allvar med att människor ska kunna leva i hela kommunen måste vi också vara beredda att investera i det som gör det möjligt.
Jag hoppas att detta kan bidra till att förtydliga min ståndpunkt. Jag delar oron för utvecklingen och jag tycker att Åshammar, liksom andra orter på landsbygden, är värda att satsa på inte av nostalgiska skäl utan för att de är en viktig del av Sandvikens framtid
Maria Hagström
