Debattartikel publicerad i UNT 19 augusti 2026. Dags att samla kompetensen runt patienten i vårdcentrum runt om i länet, skriver Tove Ljungberg Haasum och Hans Wennberg.
Uppsala län har en vård i världsklass, med engagerade medarbetare och hög medicinsk kvalitet. Ändå upplever många att de skickas vidare, får vänta och möter nya ansikten varje gång de söker vård. För den som har stora eller långvariga behov blir vården lätt splittrad och svår att överblicka. Det är precis det som omställningen till en nära vård ska förändra, ett perspektivskifte från en vård organiserad utifrån verksamheter och byggnader till en vård som utgår från människors livssituation och behov över tid.
Sedan den 1 augusti har kommunerna en ny möjlighet att anställa egna läkare i den kommunala hälso-och sjukvården. Ambitionen att skapa en starkare medicinsk kompetens kring våra äldre och mest sköra delar vi helhjärtat. Men svaret på en splittrad vård kan inte vara att bygga två parallella system där kommun och region konkurrerar om samma läkare. I ett läge med läkarbrist i hela landet flyttar vi då bara runt bristen, och risken är en mer uppdelad och ojämlik vård. För oss i Region Uppsala är prioriteringen tydlig: vi vill bygga vidare på den nära vård som redan är på väg och växer fram här, inte lägga kraften på att dela upp ansvaret på nytt.
Miljöpartiets svar är mer samverkan, inte mer konkurrens. Vägen framåt är att samla kompetensen runt patienten i vårdcentrum runt om i länet.
Vårdcentrum låter primärvård, specialistvård och andra professioner arbeta tillsammans, så att patienter slipper skickas runt mellan instanser. Här styr människors behov, inte organisationens gränser. Genom att samla läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, fysioterapeuter, kuratorer, psykologer och när det behövs även kommunala funktioner i samma struktur skapas en helhet som ofta saknas idag. Det handlar om fasta vårdkontakter, stärkt kontinuitet och ett mer teambaserat arbete med gemensamma vårdplaner. Det är särskilt viktigt för äldre och för personer med kroniska sjukdomar eller psykisk ohälsa, de grupper som har flest vårdkontakter och drabbas hårdast när samordningen brister.
För patienten innebär det något konkret: färre kontakter, bättre samordning och mer specialiserad vård nära hemmet. För medarbetarna innebär det bättre samarbete, kunskapsutbyte och en mer hållbar arbetsmiljö. Vårdcentrum kan dessutom avlasta sjukhusen genom att ta hand om patienter som behöver samlad kompetens men inte akutsjukhusets resurser. Genom ett mer förebyggande arbete kan problem upptäckas tidigare och tyngre vård undvikas längre fram. Både nationella och internationella erfarenheter visar att mer integrerade vårdformer ger både bättre patientupplevelser och effektivare resursanvändning.
Det är också här den kommunala vården hör hemma. I stället för att kommun och region ska bygga var sin läkarorganisation vill vi knyta ihop dem med tydliga och gemensamma avtal om läkarmedverkan, och med kommunala funktioner som en självklar del av vårdcentrumen. Då tar regionen sitt ansvar samtidigt som läkaren finns nära den äldre på boendet, utan att vi splittrar vården i två. Individens bästa måste gå före diskussioner om huvudmannaskap och finansieringsmodeller.
Därför vill vi fortsätta satsningen på vårdcentrum som nav i den nära vården. Närmast i tid vill vi bygga vårdcentrum i Enköping, Tierp och Uppsala. Framöver ser vi behov även i Östhammar och i Gottsunda i Uppsala. På så sätt kommer den samlade vården steg för steg närmare invånarna i alla länets delar.
Det är en investering i kvalitet och tillgänglighet, men också i ett mer jämlikt vårdsystem där hela länet får ta del av utvecklingen. Vård ska inte bero på var man bor, utan finnas nära, samordnad och byggd runt människan snarare än runt gränsen mellan två myndigheter.
Genom att ta nästa steg nu kan vi skapa en vård som håller ihop, för alla invånare, i hela länet och genom hela livet.
Tove Ljungberg Haasum, kandidat i regionvalet, ledamot i regionstyrelsen och läkarstudent
Hans Wennberg, kandidat i regionvalet och regionråd
