Vi värnar om principen om en rättvis omställning, att Norrland, Sápmi och Västerbottens inland inte ska hanteras som en koloni till resten av Sverige och Europa. Det skriver företrädare för Miljöpartiet i Västerbotten som vill stoppa en guldgruva i Storumans kommun.
Debattartikeln publicerades i Folkbladet den 6 februari 2026
Planerna på en guldgruva i Stortjärnhobben, Storuman, är långt gångna. Gruvbolaget har nyligen lämnat in en ansökan om att få provborra. För oss är saken glasklar: Vi vill inte att det ska grävas efter något guld i Stortjärnhobben.
Jakten på rikedomarna sker på bekostnad av natur och urfolksrätt. Platsen är ett riksintresse för rennäringen. Där stannar renarna för reproduktion och betesro och som är helt centralt för att kunna bedriva renskötsel. Att ett sådant område så enkelt kan anvisas till ett gruvbolag visar att urfolkens rätt inte tas på allvar.
Både Naturvårdsverket och Sveaskog har dessutom avstyrkt förslaget att bevilja prospektering på grund av höga naturvärden. Så pass att Sveaskog där skapat ekopark Jovan och Naturvårdsverket vill bilda ett naturreservat.
Gruvor behövs för samhällets utveckling och bidrar med arbetstillfällen. Men hellre än att öppna nya gruvor vill vi minska konsumtionen och behovet av metaller, öka återvinningen och i första hand återöppna befintliga gruvor.
Guld är heller inte någon kritisk mineral eller råvara som EU har pekat ut som särskilt viktig för samhället, välfärden och för att kunna ställa om till ett mer hållbart levnadssätt. Förutom smycken är investeringar det största användningsområdet. I oroliga tider ökar efterfrågan på guld, men det berättigar inte kränkningar av urfolksrätten och stora ingrepp i områden med mycket höga naturvärden.
Guldfeber får inte gå före natur och urfolksrätt
Samma områden som redan tagits i anspråk för att skapa förnybar energi i form av vattenkraft och som rimligtvis också har bidragit till en hållbarare tillvaro för oss alla. Våra berg och skogar ska inte grävas upp för att fylla de rikas bankvalv med guldtackor. Vi värnar om principen om en rättvis omställning, att Norrland, Sápmi och Västerbottens inland inte ska hanteras som en koloni till resten av Sverige och Europa!
Det är också läge att påminna oss alla om det sår Blaikengruvan har lämnat. Där bröts mineraler som zinkmalm 2006-2007, men det behövs fortsatt sanering under de kommande tio åren på en kostnad av flera hundratals miljoner.
Vi i de berörda bygderna får fortfarande inte mycket tillbaka från de naturresurser som hämtas härifrån utan drabbas istället i dubbel bemärkelse. Dels genom irreparabla skador och för alltid förlorade naturvärden och dels genom att allmänna medel tas i anspråk för att städa upp efter en verksamhet som i första hand aldrig borde ha tillåtits. Detta fortsätter att öka ojämlikheten i landet.
Låt vinsterna stanna i lokalsamhället
Miljöpartiet vill att mer av vinsterna från gruvnäring och energiproduktion om de bedöms miljömässigt-, hållbarhetsmässigt och ekonomiskt försvarbara ska stanna i lokalsamhället. Det skulle kunna leda till en mer resilient och livskraftig landsbygd.
Se bara på Norge som ett exempel, där finns lokalsamhällen som till stor del kan finansiera sin välfärd genom medel som tillförts kommunerna från exempelvis vattenkraften. I Hattfjelldals kommune som är granne med Storuman finns påfallande fler lantbruk och tillsammans med rennäringen utgör de areella näringarna en stor andel sysselsatta i kommunen. Skillnaderna är stora.
Att starta gruvor innebär ett permanent ingrepp och ett enormt ansvar. Ett ansvar som ofta glömts bort när naturområden med ekologiska, kulturella och sociala funktioner för oss bofasta alltför lättvindigt offras för kortsiktiga vinster. Låt oss inte göra det misstaget i Stortjärnhobben!
Frida Cederback, talesperson för Miljöpartiet i Storuman och kandidat till riksdagen
Emma Lindqvist (MP) regionråd i Västerbotten
Inger-Ann Omma, kandidat till riksdagen (MP) och styrelseledamot i Vapsten sameby
Nils Seye Larsen (MP) riksdagsledamot från Västerbotten
