Kooperativt boende – ett saknat verktyg i utvecklingen av Tjärna Ängar
Om Tjärna Ängar ska bli ett annat område krävs fler verktyg än rivning – också boendeformer som bygger engagemang, ansvar och framtidstro.
DD:s artikel den 22 januari visar med stor tydlighet hur allvarlig situationen är för Tjärna Ängar och Tunabyggen. Den ekonomiska verkligheten går inte att bortse från. Underhållsskulden är omfattande, låneskulden hög och marknaden står inte i kö för att köpa hyresrätter i Borlänge. Förändring är nödvändig.
Vi delar därför bilden av att rivning i vissa fall kan bli oundviklig, särskilt där hus är i så dåligt skick att renovering inte är försvarbar. Men just därför är det också rätt tid att bredda diskussionen. När både totalrenovering och traditionell försäljning visar sig vara otillräckliga, behövs fler verktyg i samtalet.
I dag beskrivs lösningen främst i termer av rivning, renovering och försäljning. När det gäller upplåtelseformer talas det framför allt om ombildning till bostadsrätter. Det är välkända verktyg, men inte de enda.
Rivning är ett trubbigt verktyg för social förändring. Ökad attraktivitet skapas inte genom borttagande i sig, utan genom att människor faktiskt vill bo, stanna och engagera sig i ett område. Segregation handlar i praktiken ofta om brist på valmöjligheter, inte om brist på vilja.
Det vi saknar i den nuvarande diskussionen är hur bostadspolitiken långsiktigt förbättrar människors vardag. Det finns planer och åtgärder, men få framtidsbilder av hur boende kan bli mer delaktiga i utvecklingen av sitt område. Här kan kooperativa, icke-vinstdrivande boendeformer spela en roll – inte som ersättning för nödvändiga tekniska åtgärder, utan som ett komplement.
Ett kooperativt boende innebär varken kollektivboende eller vinstdriven privatisering. Det handlar om egna lägenheter, gemensamt ansvar och avsaknad av vinstintresse. Det ger boende inflytande över kostnader, skötsel och prioriteringar. Egna insatser kan bidra till rimliga boendekostnader, stärka gemenskapen och skapa lokala möjligheter, till exempel genom sommarjobb för unga eller samarbete med lokala aktörer.
DD:s artikel visar också tydligt att den kommersiella marknaden saknar intresse för att ta över hyresrätter i Tjärna Ängar. Just därför bör de fastigheter som kan säljas också kunna öppna för idéburna och icke-vinstdrivande lösningar, inte enbart traditionella affärer. Om målet är att utveckla området snarare än att avveckla det, behöver vi fler sätt att organisera boende och ägande.
Om tio år ska Tjärna Ängar vara ett annat område. För att det ska bli verklighet krävs inte bara ekonomiska kalkyler och tekniska beslut, utan också boendeformer som bygger framtidstro, engagemang och social hållbarhet. Den diskussionen behöver börja nu.
Mikael Morin och Mursal Isa, Miljöpartiet Borlänge