Morgondagens skola
Gästkrönika av Tove Bergman i Hallandsposten.
Det händer att jag funderar på vad som är allra viktigast i morgondagens skola. Förutom alla välutbildade och engagerade vuxna. Är det en läsplatta till varje elev eller grönskande skolträdgårdar. Är det datorer i varje vrå eller tillgång till dramasalar och musikinstrument.
Är det naturvetenskapens mer exakta bild av hur allt hänger ihop eller världsspråkens alla nyanser. Är det böckerna i skolbiblioteket eller det virtuella rum bibliotekarien försöker lära eleverna att hitta i. Är det lektionerna eller rasterna. Eftertanken.
Är det den stund mitt på dagen då man äter skollunch och sedan dröjer kvar och pratar med sina vänner. Oavsett om man är åtta, arton eller femtioåtta. Är det förmågan hos oss vuxna att komma med färdiga svar, eller förmågan att tänka nytt.
Vad vet egentligen vi, dagens vuxna, om hur det kommer att vara att växa upp i morgon. Vad vet förresten alla nyfikna flickor och pojkar som precis är på väg att börja skolan. Eller för den delen de som har hunnit med några år i skolan.
Är det kanske just där morgondagens skola börjar. I en gemensam ovisshet. Där barn, ungdomar och vuxna helt enkelt tillsammans försöker komma underfund med livet, världen och vardagen.
Om det nu skulle vara så, hur tar man då med sig denna insikt till den just nu pågående översynen av grundskolans lokaler. Är det då viktigt om man har tillgång till alla olika specialsalar eller kan man tänka mer flexibelt. Är utemiljön viktig. Är det viktigt om det är nära till skolan.
Är det förresten skillnad på den geografiska och den upplevda närheten? Kanske är det just här en av utmaningarna finns, att försöka minska avståndet mellan skolan och föräldrarna, mellan skolan och det övriga samhället. Kanske är det just i de möjliga mötena en viktig del av morgondagens skola kan växa fram.
Tove Bergman, gruppledare för Miljöpartiet de gröna i Halmstad
(Texten tidigare publicerad som gästkrönika i Hallandsposten den 17 november 2012)
