Panelsamtal från Norrlandshelgen
Naturresurser och målkonflikter – Vad är närande och vad är tärande?
Panelen i samtalet på temat natur-resurser och målkonflikter, utgjordes av Mats Dahlberg, partistyrelseledamot (MP), Marie Andersson, riksstyrelse-ledamot Naturskyddsföreningen och Håkan Larsson f d riksdagsledamot (C). Samtalet modererades av partistyrelsens Akko Karlsson och resulterade i ett engagerat samtal, där panelmedlemmar liksom moderator var överens om både problembeskrivning och flera förslag på lösningar. Inledningsvis diskuteras begreppet närande och tärande. Staden skapar tillväxt och innovation medan landsbygden hålls med bidrag för överlevnad. ”När staden får pengar från statskassan kallas det utvecklingsmedel eller satsning. När landsbygden får pengar heter det bidrag eller stöd.” säger Mats.Landsbygden och i synnerhet norrlandslänen, både idag och historiskt sett, dräneras på naturresurser (ofta i oförädlad form). ”Ta till exempel Ragunda, en av Sveriges fattigaste kommuner med högt skattetryck, trots att 10 % av Sveriges totala vattenkraftsproduktion genereras där. Staten får in 500 miljoner bara i fastighetsskatt för dessa vattenkraftverk. Pengar som skulle ha gjort Ragunda till en av landets rikaste kommuner.” säger Håkan. Men kommunen får ju del av skatteutjämningen!?” tänker du. – Jodå, skatteutjämningen ger kommunen 110 miljoner tillbaka, en summa som inte täcker kommunens behov. (Totalt får staten in 5,4 miljarder på fastighetsskatt från Sveriges vattenkraft)På samma vis som MP driver frågan om lokalpeng från vindkraft bör även annat nyttjande av naturresurser ge medel tillbaka till kommun eller region, detta är paneldeltagarna eniga i. Mats understyrker att det krävs olika lösningar för olika slag av resursnyttjande. Han tar gruvbrytning som exempel där en alltför hög utdelning lokalt, avsevärt ökar risken att beslut om brytning tas på fel grunder. Rennäring, turism och miljöpåverkan får stå undan för kortsiktiga intressen som ger helt oåterkallelig inverkan i naturen.Panelen är eniga i att något måste göras åt lagstiftningen. Mineralavgiften i Sverige på två promille är lägst i världen. Samtidigt har vi en tandlös minerallag som ger vem som helst möjlighet, att vart som helst, prospektera efter fyndigheter. Marie tar Oviken i Jämtland som exempel, där utländska bolag de senaste 10 åren prospekterat i alunskiffer efter fyndigheter såsom uran och vanadin. Bolagen planerar stora dagbrott med enorma lakvattendammar i denna jordbruksbygd, som dessutom utgör del av vattentäkten i Storsjöns avrinningsområde. Än så länge har man kunnat hindra brytning på grund av det kommunala vetot. Men hotet ligger kvar och lägger en död hand över bygden. Ingen vågar satsa. En förändrad lag med förbud mot prospektering och brytning av uran(brytning i Alunskiffer) ses som den enda lösningen. Akko avrundar samtalet och konstaterar att vi har en hel del arbete att göra, med förverkligande av de hållbara lösningar på de problem som panelen beskrivit. https://drive.google.com/file/d/0B4VW3tOvF5BPWVZHNFVSRWJpWmM/view?usp=sharing
