Barn hör hemma i skolan – inte i fängelse
Att nu göra barn till vuxna enbart när de ska straffas är för oss främmande. För ett barn är inte vuxet bara för att de begår vuxna handlingar, skriver Anna Nordström och Gunnel Kardemark.
Just nu förbereds det för särskilda ungdomsfängelser med platser för barn så unga som 13–14 år. Enligt ett pressmeddelande från regeringen ska det stå klart 1 juli 2026.
Tidöalliansens lagförslag att tillfälligt sänka straffmyndighetsåldern till 13 år för särskilt grova brott strider mot både forskningsläget och barnrättsliga principer. Studier visar att tonårshjärnan fortfarande utvecklas när det gäller impulskontroll, riskbedömning och konsekvenstänk, vilket nog alla vi som varit tonåringar kan känna igen. Som ung är man dessutom extra känslig för grupptryck och snabba belöningar.
Hårdare straff har inte visat sig ha en avskräckande effekt på unga, tvärtom kan en tidig fängelsedom bidra till stigmatisering och högre återfallsrisk. Just detta fick Danmark erfara när de 2010 sänkte sin straffålder till 14 år. Resultatet blev att fler unga begick brott och bara efter två år höjde de straffåldern igen. Efter detta har Danmarks erfarenheter lyfts som ett varnande exempel, men ändå står vi här i dag med ett liknande förslag från vår regering.
Barn som utnyttjas av kriminella behöver stöd, inte hårdare straff för gärningar de ofta pressas till. Det är de vuxna som rekryterar barn och unga att begå brottsliga handlingar som måste lagföras – vi måste rikta kraften mot dem som underhåller de kriminella strukturerna.
Ungdomarna i fråga vet om att de i och med sina begångna gärningar riskerar att få ett pris på sitt huvud, och om inte ens den vetskapen är avskräckande nog är det rimligt att anta att en potentiell fängelsedom knappast skrämmer. För att straff ska verka avskräckande krävs också att gärningspersonen upplever en risk för att bli upptäckt, men uppklarningsprocenten för grova våldsbrott är fortfarande för låg. Vi vill därför se mer statligt stöd till brottsförebyggande insatser i kommunerna och till polisen.
Med det här förslaget finns också en risk som alla ser men som få vill säga högt, nämligen att sänker man straffåldern trycks brotten också ner i åldrarna. Gängen rekryterar redan barn eftersom straffen för dem är lägre, så när gränsen flyttas lär också rekryteringen flyttas med. Det innebär att vi riskerar att kunna se 11-12-åringar rekryteras, det vill säga barn som går i mellanstadiet. Är det verkligen den vägen vi vill gå?
För oss är det oacceptabelt på alla rimliga nivåer. Regeringen vill tillåta att barn häktas, åtalas och straffas utan att konsekvenserna är utredda. Att motsätta sig det här förslaget är inte att blunda för de brott som begås. Det är att lyssna till vetenskapen. Som 13-åring har du inget så kallat vuxenansvar i samhället, varken privilegier eller påföljder. Att nu göra barn till vuxna enbart när de ska straffas är för oss främmande. För ett barn är inte vuxet bara för att de begår vuxna handlingar. De är barn som behöver fler vuxna runt omkring sig.
För barnens skull behöver vi titta längre bort än till nästa rubrik och istället arbeta mer med förebyggande insatser som extra resurser till skolor, elevhälsa som hinner före, föräldrastöd, fritidsgårdar som är öppna, sänkta trösklar in i föreningslivet och avhopparvägar som också inkluderar familjen.
Det breda trygghetsskapande arbetet kan vi se fungerar. Karlstads kommun har, trots våra utmaningar, skapat oss bättre förutsättningar att ta oss an det brottsförebyggande arbetet. Vi vill ge unga fler vägar in i samhället, inte genvägar in i fängelse.
Anna Nordström och Gunnel Kardemark
Miljöpartister i arbetsmarknads- och socialnämnden i Karlstad
