Kåseri Cecilia Boman Lindström: Det kan vara vem som helst
Det kan vara vem som helst. Tanten med portföljen, tjejen som cyklar förbi. Farbrorn i mataffären, föräldern du hejar på när du lämnar barn. Du vet inte, det syns inte utanpå. Det känns viktigt att säga, innan jag berättar det jag nu ska berätta.
Sommaren har gått fort! Hela sommaren har jag med blandade känslor vetat om att jag ska ha alla grönröda i miljönämnden hos mig som en uppstart när vi ska börja arbetet i augusti. Är det här deras första hembesök hos en miljöpartist? Kommer vårt hem att bli målbilden för hur miljöpartister är?
Jag har förberett mig. Såpskurade golv – check, trasmattor – check, halvfärdiga hus och hemprojekt – check på den! Jag har hyrt get av grannen och en kompis har lovat låtsas hålla en tantra-kurs med holistiskt perspektiv för hönsen. Vi har satt upp bjällror och röda band i äppelträden för att skrämma bort rådjur på ett icke-skrämmande sätt och efter en bitter strid med maken har robotgräsklipparen fått semester så gräsmattan kan bli en äng. Jag har förstått att jag förväntas bjuda på typ nässelpesto och något som innehåller björksav. Sonen gick med på att plocka nässlor men inte att byta namn till Regnbåge.
För min man gick gränsen vid mulltoaletten. Då hade han ändå gått med på att tomta runt mer lättklädd än klädd i tofflor och låta skägget växa. I veckor försökte jag få honom att gå med på att koppla ur vår vanliga, fullt fungerade toalett till förmån för en mulltoalett. Men icke. Men du förstår inte, protesterade jag. De kommer inte tro att jag är miljöpartist på riktigt. De kommer inse att jag är helt vanlig. – Sätt på dig en bordsduk och bjud på svamp så blir du exotisk nog, tröstade han. Dessutom är det måndag och jag och Regnbåge ska på fotbollsträning.
I spillrorna av min planering avbokade jag kompisen och björksav gick ändå inte att få tag på. Maken fick pollenchock av det blommande gräset under sovrumsfönstret och efter några dagar snörvlade och snorande gick gräsklipparen igång.
Så nu står jag här. Helt vanliga jag i mitt vanliga hem och snart kommer de. Tyvärr är det så. Vi miljöpartister är inte så konstiga som myten om oss. Vi bor i vanliga hem, kör vanliga bilar och har vanliga jobb och familjer. Vi har bara valt att ställa oss bakom en ideologi som vi tror på, som vi tror gör framtiden bättre. Alla partier har sina ideologier men politiker är för det mesta helt vanliga människor. Det kan vara värt att tänka på ibland. Förresten, vad gör grannens get bakom mina hallon?
