Krönika Ingegerd Hedén: Äntligen får jag så några frön!
Äntligen får jag så några frön!
Mars är vårens startsträcka. Det kliar i odlingsfingrarna. Så snart vi får en dag med sol och värme står jag redo med redskap och frön. Jag är helt enkelt ”sånödig”.
Nu i mitten av mars har mina jordlådor på terrassen tinat så det går att kratta runt i jorden och se till att förra årets växtdelar förmultnar. Sedan flera år är jorden i min stadsodling ett eget kretslopp och jag behöver inte köpa nya jordsäckar. På hösten samlar jag jord och växtrester i stora plastlådor, grundar med biokol och blandar med bokashi och EM-gödning för att skapa en bra jordkultur och stödja bra nedbrytningsbakterier. I stort sett allt som vuxit på terrassen hamnar i lådorna och de flesta år är det sedan några höstmånader när jag då och då rör om i lådorna för att få nedbrytningen att jobba effektivt. Så inte i höstas, det frös tidigt och jorden har varit frusen till nu. Så jag har ett jobb kvar att göra för att få planteringsfärdig jord i år.
Men nu det är vår i luften och jag måste få så lite frön. I år ska jag testa att kallså så mycket jag vågar, för att slippa ha fönstren fulla av sådder under mars-maj. I veckan har jag breddsått spenat och ramat in med rädisfrön längs kanterna i en av jordlådorna på terrassen. I en stor pyts har jag sått tuvor med dill och tillsammans med fyra krukor med kallsådda tomatfrön – som är tänkta att bli give-aways vid miljöpartiets EU-kampanj i maj – trängs de i en annan av jordlådorna. Om värmen inte kommer i tid får tomatsådderna flytta in ett tag för att hinna bli klara.
På fönsterbrädena står mina inomhussådda paprikaplantor och aubergine under växtbelysning och väntar på utomhusvärmen. Inne i fönstret slingrar också mina gurkplantor. Förra året var första gången jag testade att odla gurka inomhus i söderfönster. Det gav fler lärdomar än gurkor. I år har jag tagit vara på förra årets erfarenheter och startade tidigt, hade några ynkliga plantor under lysrör och försökte att inte vattna ihjäl dem. Nu har jag planterat om, satt upp klätternät och ser att blommorna börjar slå ut och de första gurkämnena bildats. Jag ser fram emot en gurkgardin i köksfönstret och att plocka härodlade gurkor.
Den tidiga vintern gjorde också att jag inte hann sätta ner mina köpta blomlökar. Nu har jag passat på att trycka ner några krokus- och hyacintlökar i krukor utomhus och vitlöken som inte hann ner har fått plats i en gammal hink med jord. Även om det inte blir färdiga vitlökar kan det bli fina, gröna strån att klippa och äta, och känna vårdoft.
Att värna om det lilla livet omkring oss är mitt sätt att skapa livsglädje och motstånd mot det som händer omkring oss i vårt eget samhälle och i omvärlden utanför vårt land. När jag läser om människor som kämpar med vardagen i krigets Ukraina så läser jag också om människor som odlar i det lilla och försöker hålla emot krigets förfärlighet genom att hålla fast vid sina liv. På så sätt kan jag känna gemenskap med alla småodlare och en glädje över att det spirar av liv i jorden hos mig liksom hos andra hoppfulla.
Ingegerd Hedén
