Krönika Nils-Olof Ståhl: Jag tänder en brasa och bara njuter
”En temperatur som i allmänhet ligger under 0 gr” säger Per-Erik på SVT. Alldeles för tidigt. Men det finns ingen återvändo. Det är bara att snabbt sticka ut till stugan och vinterstänga och få en sista övernattning.
Nöjd med att ha fixat till allt praktiskt förbereder jag kvällen. Nu skall jag i lugn och ro läsa på inför mötet i Stadsbyggnadsnämnden. Men varför fungerar nu inte WIFI? Osmart, den hade jag ju sagt upp. Inga problem! Det är bara att gå in på mobilt bredband med plattan. Oh nej, Tele 2! Vi har bedrövlig täckning i skuggan av berget på landet. Det är bara att lägga ner det ambitiösa jobbprojektet.
Nu är det mörkt både ute och i sinnet. En god bok skulle kunna få kvällen att gå, men det finns bara utlästa Selma, Fröding och Tintin. Musik måste väl ändå fungera? Min Marantzförstärkare har pajat och har fått ett vilorum i snickarboden innan fullständig förnedring. Stjärnorna på den mörka himlen börjar lysa allt starkare.
Jag plockar fram en vinröd retrokassettspelare, som jag köpte i somras på Ängebäcksloppis för 40 kr. Ur gömmorna hittar jag ett ”blandband”, där sonen Victor (16 år) spelat in Placido Domingo och Dana Dragomir. En så kärleksfull julklapp till sin ”ömma moder” för 25 år sedan!
Jag lagar lite mat, tänder en brasa och lyssnar på musiken helt avskalad från omvärlden. Placido Domingo, världstenoren, sjunger med sin klara röst ”Solamente una vez” (Bara en gång). Jag hoppas få uppleva denna känsla inte bara en gång utan flera gånger.
Vi har ofta stora krav på oss att vara uppdaterade och alltid följa med i alla händelser. Ibland behöver vi bara luta oss tillbaka, tända ett ljus i mörkret, ta fram ett blandband och njuta av tillvaron!
Nå, vattnet i stugan hade inte fryst. Mötet i nämnden gick bra trots att jag inte hunnit läsa in mig på strandskyddsreglerna.
