Jag har tänkt lite kring Märta Stenevi och Miljöpartiet de senaste dagarna. Inte så mycket på konflikten som ni nog läst om i tidningarna. Jag hoppas det löser sig och att fortsätta samtal med facken inte går genom media.
Men jag har tänkt en del på reaktionerna på nyheten om osämja på Miljöpartiets kansli. Den enorma skadeglädjen och svartmålandet, ofta exemplifierat genom en hånfull skrattemoji. Som vanligt är det nästan bara män (kom igen pojkar vi får faktiskt skärpa oss med det där!). Som vanligt saknas profilbilder, alltså kan man inte stå för sin ”åsikt”. Som vanligt är det vuxna vars syfte är att sprida hat och elakheter på ett sätt som vi inte hade tillåtit om våra barn gjort samma sak.
Sedan har jag tänkt lite på livet och hur vi spenderar det. Det mirakel att vi ens existerar och får vara med på cirka 85 varv runt solen. Sedan är det slut. Då existerar vi inte längre. Men visst är det fantastiskt att vi får vara med om det, livet. Och hur väljer skrattgubben att spendera sina år… med att hatfölja Miljöpartiet, för att ”vi” tycker inte som ”dom”…
Istället borde vi alla fundera på hur vi fyller våra liv med lycka, och hur vi kan dela denna lycka med andra. För en dag finns du inte mer och det enda du lämnar efter dig är en känsla av en person som en gång fanns. Du får bara en chans. Se till att folk minns dig med glädje.
Sebastian Örgesvik, ordförande för Miljöpartiet de gröna i Karlstad
