Samexistens och fred i Mellanöstern
Hösten 1978 reste jag runt på Västbanken. Med utgångspunkt från busstationen i Jerusalems östra del reste jag några veckor mellan Nablus, Ramallah och Nasareth. En fascinerande resa i gamla lokalbussar genom ett böljande landskap.
I Nasareth lärde jag känna jämnåriga palestinier i den lokala kyrkan och bodde hos dem några dagar medan jag lärde mig uppskatta såväl den goda maten som den traditionella palestinska gästfriheten.
I dag ser verkligheten annorlunda ut. Flera av mina vänner har arbetat i området genom Sveriges Kristna Råds följeslagarprogram. Jag har följt deras rapporter som handlar om fler och fler judiska bosättningar, vägspärrar och trakasserier mot lokalbefolkningen. Senast förra veckan beslöt Israels regering att på ockuperad mark bygga ytterligare bosättningar.
Förenta Nationerna har hela tiden sökt en fredlig lösning på konflikten. Utifrån en tvåstatslösning där 1967 års av FN beslutade gränser är utgångspunkten och med Jerusalem som säte för två staters ledningar vill man finna en väg för fred, försoning och samexistens.
I den kontexten är det glädjande att Sverige nu ansluter sig till de drygt 130 länder som redan gjort det och erkänner båda staterna som legitima statsbildningar med rätt att existera. Det innebär att vi vill ha goda och långsiktiga relationer med båda staterna.
Erkännandet ställer krav på länderna att leva upp till en stats förpliktelser gentemot sina medborgare. Det handlar om demokratiska institutioner, en statsapparat fri korruption och mänskliga fri och rättigheter. Erkännandet är också en uppmuntran till moderata krafter på båda sidor och en påminnelse att såväl Sverige som världssamfundet vill se en reglerad lösning på den konflikt som finns.
Palestinier och israeler har många saker gemensamt. En av dem är en hög utbildningsnivå. Palestinska ingenjörer och vetenskapsmän har i årtionden spelat en viktig roll i hela arabvärlden. Israelisk forskning och utveckling är världsledande. Tillsammans skulle dessa två folk och statsbildningar kunna spela en viktig roll för hela regionens utveckling.
Sverige har fått en regering som vill föra en aktiv utrikespolitik. Med ministrarna Margot Wallström (S) och Isabella Lövin (MP) på utrikesdepartementet kan vi se fram emot att Sverige åter får vara en tydlig röst i världen för fred, internationell rättvisa och solidaritet.
Per-Inge Lidén
Språkrör (MP) Karlstad
Styrelseledamot i Miljöpartiets biståndsorganisation Green Forum
