Uranprospektering vid Kalixälven
Uranplanerna vid Kalixälven – fakta och vår ståndpunkt
Sommaren 2026 fick ett amerikanskt bolag tillstånd att prospektera uran i Kalix kommun, mitt i avrinningsområdet för vår svenska nationalälv. Samtidigt har riksdagen både upphävt uranbrytningsförbudet och avskaffat det kommunala vetot. Fakta visar att uran i vatten, dagens gruvbelastning och internationella erfarenheter innebär stora risker för Kalixälven och kommande generationer. Därför säger vi nej.
Skriv under vår namninsamling mot gruvbrytning i Kalix!
Bakgrund: nya tillstånd vid Kalixälven
Bergsstaten har beviljat Adelheid Holdings LLC två undersökningstillstånd i Kalix kommun: Pålänge nr 3 (beslut 23 juni 2026) och Kamlunge Väst nr 1 (beslut 25 juni 2026). Tillsammans omfattar tillstånden cirka 1 650 hektar och gäller till 2029. Bolaget vill undersöka förekomst av uran, yttrium, koppar, nickel och kobolt, bland annat med diamantborrning.
Att tillstånden alls är möjliga beror på att riksdagen den 5 november 2025 upphävde det förbud mot uranbrytning som gällt sedan 2018. Förbudet upphörde den 1 januari 2026. Den 15 juni 2026 beslutade riksdagen dessutom att avskaffa det kommunala vetot för uranbrytning, i kraft från den 15 juli 2026. En enskild kommun kan därmed inte längre stoppa en urangruva genom eget veto.
Området ligger i avrinningsområdet för Kalixälven, som är nationalälv och delvis Natura 2000‑klassad. Sametinget, Kalix kommun och flera berörda fastighetsägare har invänt mot ansökningarna, bland annat med hänvisning till rennäring, dricksvatten och naturvärden. Enligt minerallagen prövas sådana motstående intressen fullt ut först vid en eventuell ansökan om bearbetningskoncession – inte vid det tidiga undersökningstillståndet.
Uran i vatten – långvarig påverkan
Uran är kemiskt en tungmetall. Vid de halter som ofta förekommer i vattenmiljöer är den njurskadliga, kemiska giftigheten ett större hot mot vattenlevande organismer än radioaktiviteten. Forskning visar att uran kan lagras i njure, lever och skelett hos fisk, påverka tillväxten hos bottenlevande insektslarver och förändra artsammansättningen i vattendrag. Känsliga arter som dag‑ och bäcksländor trängs undan av tåligare fjädermygglarver.
När uran en gång hamnat i vattenmiljön försvinner det inte. En del späds ut nedströms, men mycket binds till partiklar och lagras i bottensediment. Sedimentet blir ett växande lager som kan frigöra uran vid högflöden, muddring eller förändrat pH. Det innebär att utsläpp kan ge effekter långt efter att den ursprungliga verksamheten upphört.
Kalixälven belastas redan av uran
Mätningar från Torne‑ och Kalix älvars vattenvårdsförbund visar att uranhalten i flera av Kalixälvens biflöden redan idag, med befintlig malm‑ och järnmalmsbrytning, kraftigt överskrider det svenska gränsvärdet 0,17 µg/l:
Luossajoki (LKAB Kiruna): 18,17 µg/l – cirka 107 gånger gränsvärdet
Lina älv, nedströms LKAB Malmberget: 2,47 µg/l – cirka 14 gånger gränsvärdet
Leipojoki, nedströms Boliden Aitiks klarningsmagasin: 0,55 µg/l – cirka 3 gånger gränsvärdet
Kalix älv, direkt nedströms Rakkurijoki: 0,18 µg/l – redan i huvudfåran
Vattenvårdsförbundet bedömer att uranhalten inte når god status i just de vattendrag som ligger vid gruvornas industriområden, och att föroreningen är kopplad till brytningen, inte till naturlig bakgrund.
Vid Kamlunge/Kalix når Kalixälven idag god status för uran. Det beror sannolikt på avståndet till gruvverksamheterna och utspädning över drygt trettio mil, inte på att uran är ofarligt. En ny uranverksamhet mitt i denna nedre, relativt friska del av älven skulle sakna det skyddet och riskera att flytta föroreningsproblemet till nationalälvens nedre lopp.
Erfarenheter från uranbrytning i andra länder
Internationella exempel visar att uranbrytning ofta innebär återkommande läckage och mycket långvariga saneringsbehov, även i länder med omfattande miljölagstiftning:
Talvivaara/Terrafame, Sotkamo i Finland
En nickel‑/koboltgruva där uran utvinns som biprodukt, cirka 30 mil öster om Kalix. I november 2012 brast en gipsdamm och omkring 1,2 miljoner kubikmeter metall‑ och uranhaltigt processvatten läckte ut, varav minst 240 000 kubikmeter nådde omgivande sjöar och vattendrag. Händelsen har beskrivits som ett allvarligt miljöbrott. Uranhalter på upp till 600 µg/l uppmättes i en damm nära gruvan – sex gånger gränsvärdet för dricksvatten. Bolaget gick senare i konkurs och verksamheten togs över av finska staten.
Church Rock, USA (1979)
En dammvall vid ett uranverk brast och släppte ut cirka 94 miljoner liter radioaktivt och surt processvatten samt 1 100 ton uranslam i Puerco River. Utsläppet var, mätt i radioaktivitet, större än olyckan vid Three Mile Island samma år. Grundvattnet i området är fortfarande inte under kontroll mer än fyra decennier senare.
Ranger‑gruvan, Kakadu nationalpark i Australien
Mellan starten 1981 och nedläggningen 2021 registrerades över 150 läckage, spill och tillståndsbrott. En statligt utsedd forskare konstaterade 2009 att gruvan läckte 100 000 liter förorenat vatten per dygn till marken under en världsarvsklassad nationalpark. 2013 spilldes ytterligare omkring en miljon liter starkt sur, uranhaltig vätska när en processtank kollapsade.
Wismut, f.d. Östtyskland
Mellan 1946 och 1990 bröts 230 000 ton uran. Vid nedläggningen 1990 släpptes omkring 28 ton uran per år till recipienten. Saneringen har hittills kostat mer än sju miljarder euro, väntas landa på uppemot nio miljarder och beräknas inte vara avslutad förrän tidigast 2045–2050 – omkring 60 år efter att brytningen upphörde.
Gemensamt för exemplen är att brytningen pågår i decennier, medan efterverkningar och sanering sträcker sig över flera mänskliga generationer. Kostnaden landar ofta på skattebetalare och staten, inte på de bolag som en gång drev verksamheten.
Vår ståndpunkt: Kalixälven ska förbli nationalälv – inte uranområde
Fakta visar att:
Uran i vattenmiljö är kemiskt giftigt och lagras långvarigt i sediment,
Kalixälvens biflöden redan är hårt belastade av uran från annan gruvverksamhet,
internationell uranbrytning ofta lett till läckage, dammbrott och sanering som pågått långt efter avslutad brytning, lagstiftningen i Sverige nyligen ändrats så att det är enklare att tillåta uranbrytning och svårare för enskilda kommuner att säga nej. Mot den bakgrunden ser vi ingen anledning att ta den risk som en uranverksamhet vid Kalixälven innebär. Nationalälven är skyddad just för att inte byggas ut och exploateras på detta sätt. Nedre delen av älven har hittills klarat sig relativt väl ur miljösynpunkt; den bör stärkas som skyddat naturområde, inte öppnas för ny uranprospektering och eventuell brytning.
Vi menar att beslut om Kalixälvens framtid ska utgå från långsiktig vattenkvalitet, naturvärden, rennäring, friluftsliv och dricksvatten – inte kortsiktiga intäkter. Uranplanerna vid Kalixälven är en risk vi inte behöver ta.
Källor till ovan text finns längre ned på denna sida.
FAQ – frågor och svar
Vad har beslutats kring uran i Kalix?
Bergsstaten har gett Adelheid Holdings LLC två undersökningstillstånd för prospektering efter uran och andra metaller i Kalix kommun, i ett område på cirka 1 650 hektar som gäller till 2029.
Innebär det att en urangruva redan är beslutad?
Nej. Tillstånden gäller undersökningar, inte brytning. Samtidigt är prospektering första steget i en process som kan leda vidare till ansökan om bearbetningskoncession.
Varför är uran särskilt problematiskt i vattenmiljöer?
Uran är en tungmetall som skadar vattenlevande organismer redan vid relativt låga halter och lagras i bottensediment. Utsläpp kan därför ge effekter långt efter att verksamheten upphört.
Hur mår Kalixälven idag?
Flera biflöden med gruvpåverkan överskrider redan gränsvärdet för uran. Själva Kalixälven vid Kamlunge/Kalix har god status, troligen tack vare avstånd och utspädning. En ny uranverksamhet i denna del av avrinningsområdet riskerar att försämra läget i nationalälvens nedre lopp.
Vad är Miljöpartiets hållning?
Vi anser att Kalixälven ska förbli nationalälv med starkt skydd och inte öppnas för uranbrytning. Riskerna för vatten, natur och kommande generationer väger tyngre än vinsterna med ett uranprojekt.
Källor och fördjupning – myndigheter och lagstiftning
Bergsstaten/SGU: Beslut om undersökningstillstånden Kamlunge Väst nr 1 (BS 200‑891‑2026) och Pålänge nr 3 (BS 200‑889‑2026), 2026.
Havs‑ och vattenmyndigheten: HVMFS 2019:25 – föreskrifter om miljökvalitetsnormer för vatten.
Riksdagens beslut om upphävande av förbudet mot uranbrytning, 5 november 2025 (i kraft 1 januari 2026).
Riksdagens beslut om avskaffat kommunalt veto för uranbrytning, 15 juni 2026 (i kraft 15 juli 2026).
Vattenkvalitet i Torne och Kalix älvar
Torne‑ och Kalix älvars vattenvårdsförbund: Årsrapport 2023, Tyréns AB, 2024‑03‑28.
Internationella exempel på uranbrytning
USA:s miljömyndighet EPA: Superfund‑akt för United Nuclear Corp., Church Rock, New Mexico, samt samtida kongressutfrågningar 1979.
Gundjeihmi Aboriginal Corporation; London Mining Network: Dokumentation kring uranbrytning i Kakadu nationalpark, Australien.
Wismut GmbH och Bundesanstalt für Geowissenschaften und Rohstoffe (BGR): Finansierings‑ och saneringsrapporter för uranbrytningen i Sachsen/Thüringen, 2021–2025.
Onnettomuustutkintakeskus (finska säkerhetsutredningsmyndigheten): Rapport Y2012‑03 om gipsdammsläckan vid Talvivaara, november 2012.
STUK (Säteilyturvakeskus): material om uran och strålsäkerhet vid Talvivaara/Terrafame.
Översikter och bakgrundsmaterial
Sammanställningar och översikter om uranbrytning i Kakadu nationalpark och Talvivaara/Ahtium, bland annat via internationella miljö‑ och forskningsnätverk.