Lika är inte alltid rättvist – hur får vi en jämlik förskola och skola?
Barn börjar på olika startlinjer. Skolor har olika förutsättningar. Lika ersättning till alla ger inte ett jämlikt utfall. Utan medvetna politiska prioriteringar kommer skillnaderna att växa.
Vi står inför en situation där var tredje plats i de kommunala förskolorna väntas stå tomma under hösten. För grundskolan och hos fristående aktörer går utvecklingen åt samma håll. Någonting måste göras, men vad?
Låt oss se till pudelns kärna: Ersättningen till fristående skolor och förskolor bestäms av genomsnittlig kostnad per barn i kommunens egna verksamheter. Fristående verksamheter etableras främst där förutsättningarna är mest lönsamma och de behöver inte ta emot fler barn om det är fullt. Kommunen å andra sidan har ansvar för att det finns verksamhet utanför tätorterna och måste erbjuda plats för tillkommande barn. Sammantaget gör detta, på systemnivå, att kostnaderna per barn är större för kommunens verksamheter och att skattebetalarna på detta vis ersätter vinstdrivande verksamheter med mer än vad som är kostnadsmässigt motiverat, till ingen nytta för barnen. Om kommunen har för stora lokaler ökar lokalkostnaden per barn två gånger om eftersom fristående aktörer ersätts för varje krona som måste skjutas till skolpengen. Dessa resurser borde gå till mindre barngrupper och fler vuxna i verksamheten.
Att försöka pressa ner kostnaderna i egenregin till samma nivå som för fristående verksamheter genom effektivisering, sammanslagningar och avvecklingar är ett orättvist evighetslopp, dömt att leda till kvalitetsförsämringar och kortsiktighet.
Vi hymlar inte med att vi inte vill ha fristående vinstdrivande verksamheter inom skola och förskola. Det handlar inte om att verksamheterna är dåliga, utan om att vi vill kunna styra resurser efter barn- och elevers behov – behålla enheter på landsbygd, skapa goda arbetsvillkor för våra lärare, samt möjlighet till mindre grupper och stödinsatser runt barn med större behov – utan att behöva överkompensera all annan verksamhet. Ersättningssystemet dränerar resurser från en jämlik förskola och skola till förmån för vinstuttag.
Debatten kring Vigelsjö gårds förskola har satt ljus på behovet av en ny riktning. Vi har alla sett vilken fin verksamheten som bedrivs. Vi har suttit i möten, tagit del av analyser, vänt och vridit på siffror och hoppats på fler barn. Ändå blev beslutet oundvikligt. Inte på grund av att alternativet kändes bra, utan på grund av de ekonomiska konsekvenser ett icke-beslut skulle innebära på kort sikt. Samtidigt – om vi fortsätter minska platser i egen regi medan fristående blir kvar ökar kostnaderna per barn ändå över tid, utan nytta för barnen. Barn och personal bär konsekvenserna av ett system som inte är långsiktigt hållbart. Det visar behovet av en mer långsiktig strategi.
Miljöpartiet vill att andelen verksamheter i kommunal regi ökar i Norrtälje och för det är vi beredda att driva en offensiv politik. I de fall fristående aktörer överväger avetablering kan kommunen, på affärsmässig grund, underlätta. Vi kan skruva på ersättningssystemet för att i större utsträckning styra pengarna dit behoven är som störst, värna kvalificerad personal samt ta varje chans att motsätta oss nyetablering av vinstdrivande aktörer.
Vi hoppas att valet i höst blir ett steg på vägen. Oavsett vill vi på kommunal nivå göra allt vi kan för en jämlik förskola och skola. Det är en investering i barns rätt till en trygg, likvärdig och kvalitativ utbildning – oavsett var i kommunen de växer upp.
Bosse Blideman (MP), ledamot i Barn- och skolnämnden
Joakim Callmer Silverbern (MP), ersättare i Barn- och skolnämnden
Milla Rydstrand (MP), gruppledare
