Soppseminarium
Skogen en plats för sinnlig frihet eller råvara för pappersmassaindustrin? Skogsindustrierna säger att vi har mer skog än någonsin i Sverige men är antal kubikmeter trä samma sak som skog? Finns det utrymme för blåbärplockningsutflykten eller vandringen med svampkorgen. Finns djuren där och de små blommorna i en omfattande biologisk mångfald?
Ola Engelmark, skogsforskare, docent och författare var inbjuden till Miljöpartiets soppseminarium för att samtala, med Ingvar Jundén, om boken ”Skogen är min kropp”. Ett samtal som berörde de många värden som finns i skogen. Värden som ska samsas!
Ola menade att även om dagens skogsindustri mer är intresserad av trädens avkastning så kan de inte försumma skogarnas utveckling i ett 100- årsperspektiv. Träden är beroende av sin omgivning för att trivas, växa och bli kvalitetsträ. Med dagens trakthyggesbruk rycks förutsättningarna undan för en sund och livaktig skog och ersätts med en sårbar monokulturell trädplantering.
Ett typexempel är de senaste årens angrepp av granbarkborren som till största delen beror på att gran planterats felaktigt på för torra marker som egentligen hade passat bättre för tall och blandskog.
Men som sagt har skogen fler intressenter än skogsindustrin. Religionhistorikern David Thurfjell menar att 96 procent av oss har ett behov av att vistas i skogen. Ett behov av att uppleva liv, känna andlighet och kanske fylla svampkorgen.
Ola Engelmark tar i boken avstamp i barnens upplevelser av skogen och deras syn på framtiden. Vi har Vera 10 år som säger: ”Skog för mig betyder mycket grönt och växter. Leka någon lek, plocka bär eller gå en promenad. Jag vill också ha massor av fåglar och andra djur.” Barnen speglar dels de djupare känslorna även hos oss vuxna men också framtiden. Hur kommer barnens framtida skogar att gestalta sig? Kommer det att finnas några gammelträd eller blandskogar med till exempel ekbackar?
Ola skriver i sin bok att vi förfördes av den omfattande ekonomiska tillväxten efter andra världskriget och den framtidsoptimism som följde. Allt var möjligt och innovationerna inom skogsbruket möjliggjorde ännu större uttag till pappersmassa och sågade produkter. Men baksidan är att effekterna kanske inte märks för industrin före nästa avverkning om kanske 100 år. Ola benämnde detta som skogens moment 22.
Ingen har upplevt en hel skogsbrukscykel av rena åldersskäl. Men det vi märker idag är de omfattande kalhyggena som ingen älskar. Ett exempel som nämndes var Söderhamns kommun som har skrivit om sitt skogsbruk i sin översiktsplan. Talande är att när det sker avverkning i deras skog ska skogen fortfarande verkligen vara en skog.
Ola vänder sig också mot att dagens skogsdebatt präglas alltför mycket av tvärsäkerhet och polarisering. Att lyssna på naturens villkor är en förutsättning för både naturmänniskor och industrins framtida överlevnad. För det är levande organismer och dess omfattande symbios med varandra som tillsammans ger den levande skog som vi värnar om. Eller som Ellen 7 år uttrycker det: ”Mormor och jag ska kunna fortsätta att gå ut , sitta på ett träd som ramlat och lyssna på fågelsången.”
Seminariet var uppskattat av deltagarna! Många ville prata med Ola efteråt. Vi fick också beröm för den goda soppan.
Miljöpartiet de gröna i Nynäshamn
Antonia Schauermann (MP)
Mattias Delin (MP)
Ingvar Jundén (MP)
