Naturen har ingen rösträtt.
På en skogspromenad börjar en fästing krypa på min hand. Jag njuter av ängsblommorna i gläntorna, blåklocka och brudbröd. Rätt vad det är håller jag på att trampa på några kantareller som döljer sig i mossan.
Många naturtyper och arter lever ett undanträngt liv i Sverige. Ett industrialiserat skogs- och jordbruk, hand i hand med byggnationer av olika slag tränger undan naturen till några få skrymslen.
I valrörelsen 1988 – en evighet sedan – kom larmen om sälsjuka, att sälar dog i stor skala. Fram tills dess så hade naturen och miljön varit något jag tog för givet. På samma sätt som de flesta politiska och ekonomiska tänkare gjorde tidigare.
De flesta av oss vet och förstår nu att samhället inte är hållbart. Det räcker inte med att byta ut bensinbilen mot en elbil.
Ett hållbart samhälle betyder trivsammare samhällen och städer. Mer utrymme för natur, färre bilar, men gemenskap, både människor emellan och med naturen.
Jag är främst engagerad i frågor som rör klimat, natur och miljö. Men hur staden och landsbygden utvecklas, barn och unga, skola, vård och omsorg, frihet och alla människors lika värde är också viktiga för mig. Livet är en massa delar som alla hänger ihop på något vis.