Politik säjs ju vara att vilja. Men det räcker ju inte att bara vilja. Som jag ser det är viljan bara en förutsättning för politik. Politik är för mej att verka, att arbeta aktivt mot uppsatta mål. Men det är också om förmåga – dvs att kunna se möjligheter, att kunna samla maximalt stöd för att nå det som jag menar måste vara politikens syfte – att förändra. För i slutänden är det trots allt resultatet som räknas, inte viljan. Och för mej som miljöpartist står resultatet självklart att finna i riktning mot ett solidariskt, jämställt och jämlikt samhälle i samklang med naturen. Mahatma Gandhi uttryckte vad som i politiken måste vara en ledstjärna både för individer och för partier: ”Du måste själv var den förändring du vill se i världen”.

Jag bor sedan snart 30 år tillbaka i ett litet trähus på Vipelyckan, omedelbart söder om Hj Gullbergs väg. Ett lugnt och trivsamt område med många barnfamiljer. Bullret från omgivande trafikleder är egentligen den enda minusposten i en bedömning av boendekvalitén. Vad som ger maximalt antal plustecken är de relativt stora trädgårdarna. Vår trädgård förser oss nu med massor av grönsaker: morötter, gurka, squash, bönor, majs med mera. För att inte tala om blommor: flera olika hibiscusarter, solrosor, underblommor, gazania, trumpetblommor – nej, jag kan inte räkna upp dem alla här.  När jag inte är tillsammans med min kära hustru eller vårdar och umgås med våra växter ägnar jag mej åt nöjes- och njutningscykling. Någon timmes cykeltur per dag är att maximera livsglädjen. När jag också då och då toppar med en flerdagarstramp i Danmark – ett land med en högtstående cykelkultur (tyvärr kan ju inte detsamma sägas om grannlandets politiska kultur) – så konsolideras min fysiska och mentala välfärd.