Kollektivtrafik fråga om klass
”Det är bättre att bygga en modern och hållbar kollektivtrafik i Malmö, än ännu en förbindelse till Köpenhamn”, skriver Rasmus Ling m.fl. ”Socialdemokraterna i Malmö och Skåne har länge vurmat för motorvägar och storslagna projekt”.
Artikeln är publicerad i ETC Malmö mars 2012
Jämställdhetspolitik handlar traditionellt om frågor som rör löner, arbetsmiljö, föräldraförsäkringen och mäns våld mot kvinnor. Klassfrågor brukar handla om likvärdig och bra skola, minskade inkomstskillnader och generella välfärdsfrågor.
Det är viktiga centrala frågor, men vi måste se att jämställdhet och klass också ingår när vi pratar om frågor som rör infrastruktur och strategiska framtidssatsningar.
När flashiga bostadsområden byggs så argumenteras det för att det skapar flyttkedjor. Även om inte låginkomsttagare har råd med de nyaste lägenheterna, så frigörs äldre billigare när det byggs nytt. Motsvarande sker inte på infrastrukturområdet. Där är de system vi bygger till för alla.
Till att börja med, så är det klart bättre ur både jämställdhetsperspektiv och med ett klassperspektiv att satsa på kollektivtrafiken än på motorvägar. Att kvinnor åker mer kollektivt än män är väl belagt, senast i Kollektivtrafikbarometern 2012 som kom härom veckan. Grupper med låg inkomst har av naturliga skäl inte råd med egen bil, och har därför kollektivtrafiken som enda alternativ vid längre resor.
Men även olika slags kollektivtrafik slår olika. Det senaste året har frågan om en ny fast Öresundsförbindelse, en Metro, mellan Malmö och Köpenhamn seglat upp allt mer. Det är självklart en spännande idé, att på femton minuter ta sig mellan regionens centrala delar.
Men allting har ett pris, och en alternativ användning. De femton miljarder en Metro skulle kosta, ställs förstås mot andra projekt, eftersom de pengar som finns är begränsade.
I Malmö pågår, liksom i Lund och Helsingborg, planering för att bygga nya moderna spårvägar. I Malmö skulle det innebära ett ordentligt lyft för många områden som idag är socialt och ekonomiskt utsatta. Vi har sett den utveckling som skett i andra städer som satsat på spårvagn, där det innebär ett lyft med butiker, service och företag längs de sträckor spårvagnen dras.
Konkret i Malmö handlar det om att knyta ihop staden. Lindängen och Rosengård skulle genom kapacitetsstark spårvagn komma närmare centrum. Möjligheten till arbetspendling förbättras, men de mentala avstånden blir också kortare. Företag kan på det sättet enklare etablera sig i olika delar av staden.
Socialdemokraterna i Malmö och Skåne har länge vurmat för motorvägar och storslagna projekt. De perspektiv som finns i välfärdsfrågor verkar försvinna när det kommer till de ”hårda” frågorna.
Att i det läge som Malmö befinner sig i, tala mer om ytterligare en förbindelse till Köpenhamn än om att bygga en modern hållbar kollektivtrafik i Malmös utsatta område, kan inte ske utifrån en analys om genus och klass. Ska vi nå ekologisk hållbarhet, så måste vi också se den sociala och ekonomiska dimensionen.
Rasmus Ling (MP) ledamot i Regionfullmäktige i Skåne och Regionala tillväxtnämnden
Anders Törnblad (MP) ledamot i Malmö kommunfullmäktige och i jämställdhetsberedningen
