Riv kulissen – samhällsproblem är inte integrationsproblem
DEBATT. När tryggheten i ett samhälle minskar, ökar samtidigt oron. Ända sedan 1990-talskrisen har klyftorna ökat och allt fler får det allt sämre på arbetsmarknaden. Alla letar efter orsaken till frustrationen och vanmakten som många känner. Kulissen, som ska dölja de verkliga samhällsproblemen, blir invandringen, skriver Mehmet Kaplan, Petter Forkstam och Edvin Roslund.
Regeringens politik har drivit på en utveckling där din födelseort avgör din framtid. Försämringarna av trygghetssystemen, skattesänkningarna och nedskärningarna i skolan har gynnat storstaden på bekostnad av landsbygden, och innerstaden på bekostnad av miljonprogrammen.
Miljonprogramsområden och landsbygden har liknande utmaningar. Här minskar framtidstron i takt med att arbetslösheten ökar och samhällsservicen minskar. Här bryter arbetslösheten effektivt ned unga människors möjlighet att bygga en framtid.
På landsbygden ger människor upp bygder de älskar för att flytta in till staden. Ofta är det helt frivilligt, men ibland tvingas människor flytta för att det inte längre finns jobb, service eller kollektivtrafik på landsbygden. Det är en utarmning av landsbygden som är helt onödig. Det finns mängder av jobb som inte nödvändigtvis behöver utföras i en storstad.
Resultatet blir att Sverige klyvs. Klyftor växer mellan innerstad och miljonprogram, och mellan stad och landsbygd. Då växer motsättningar mellan människor. Idéer om att ”den andre” – svennen eller invandraren, stadsbon eller lantisen är på ett visst sätt slår rot. Problem som egentligen är brist på framtidstro skapar gängbildningar, kriminalitet och rasism.
Arbetet mot rasism behöver bli mer systematiskt och en självklar del av samhället, från individnivå till strukturell nivå. Det ska inte hänga på enskilda eldsjälar att det sker antirasistiskt, normkritiskt arbete i skolan eller inom polisen. Det måste finnas resurser och strukturer för att kunna åstadkomma ett samhälle där alla har samma möjligheter. Miljöpartiet har de förslag som krävs för att nå dit.
Skolan är en av de viktigaste arenorna för att motverka rasism. Miljöpartiet har avsatt pengar i budget för att alla lärare ska få en kortare utbildning i mänskliga rättigheter och antirasism. Två lärare per skola ska dessutom få gå en fördjupningsutbildning i ämnet.
Miljöpartiet satsar också resurser på jämställdhet och normkritik i skolan, vilket på sikt motverkar rasism. Faktum är att normkritiskt skolarbete har bevisade positiva effekter för pojkars skolresultat. Om vi fortsätter att låta pojkar misslyckas i skolan, riskerar de också att hamna i destruktiva miljöer och både utsättas för och utöva rasism. Om vi fångar upp dem tidigt kan vi istället spara enormt mycket, både personligt lidande och samhällets resurser.
När vi talar om problemen med ungdomsarbetslöshet, bristande framtidstro och förfallna bostadsområden är det som att klyftorna glöms bort. Istället handlar det om integration och invandring.
Visst finns det utmaningar med integrationen. Människor får inte delta på lika villkor i samhällslivet. Det tar för lång tid för nyanlända att etablera sig i samhället och flexibiliteten är för dålig på arbetsmarknaden. Men när samhällsproblem görs till integrationsproblem har vi hamnat helt fel.
Vi måste riva kulissen i Skåne och i Sverige. Samhällsproblem är inte integrationsproblem. Vi tror att det krävs effektiva åtgärder mot ungdomsarbetslöshet, klimatsmarta upprustningar av miljonprogrammen och fler jobb till landsbygden. Men framför allt att vi ser klyftorna och pratar om rätt saker.
MEHMET KAPLAN
Gruppledare och integrationspolitisk talesperson (MP)
PETTER FORKSTAM
Riksdagskandidat och regionordförande i Skåne (MP)
EDVIN ROSLUND
Styrelseledamot Grön Ungdom Syd Läs debattartikel publicerad i Skånska Dagbladet.
