”Länge kommer det att sväras över Tidöregeringens energipolitiska härdsmälta”
Ofta hörs inte minst moderater och sverigedemokrater vurma för det kommunala självstyret. Men tydligen inte när det kommer till brytning av radioaktivt uran, som kan få förödande konsekvenser. Det skriver MP:s Linus Lakso, Mätta Ivarsson och Kami Timothy Petersen i en debattartikel i Sydsvenskan/Helsingborgs Dagblad idag.
Länk till debattartikeln finns här.
Tidöpartiernas strategi att satsa allt på kärnkraft kan bli dyr.
Istället för att satsa på att snabbt öka Sveriges produktion av el väljer Tidöregeringen att fokusera på kärnkraft och uran.
Nya kärnkraftverk ska byggas. De ska placeras i kust- och skärgårdsmiljöer som tidigare var skyddade. Förbudet mot att bryta uran ska rivas upp. Regler ska lättas så att gruvbolag ska kunna ha större utsläpp av uran i sjöar och vattendrag. Kommuner som riskerar att få stora dagbrott, som för alltid lämnar djupa kratrar i landskapet, föreslås inte längre få rätt att säga nej.
Tidöpartiernas strategi att satsa allt på att bygga ut kärnkraften kan bli dyr för oss alla. De första nya reaktorerna väntas inte vara färdiga förrän om många år, tidigast under nästnästnästa mandatperiod. Det hjälper varken hushåll som har höga elkostnader i vinter eller företag som vill investera i nya fabriker men stoppas av elbrist. Samtidigt råder ett klimatnödläge som kräver snabba lösningar redan nu.
Tidöregeringen har ökat klimatutsläppen, och visat omvärlden att Sverige som rikt land inte längre bryr sig. När högern kritiseras för sin havererade klimatpolitik blir svaret alltid detsamma – oroa er inte, vi satsar på kärnkraft, och nu också på uranbrytning. Men ny kärnkraft är ingen lösning på klimatkrisen. Tvärtom tränger de enorma subventioner som kärnkraften kräver ut investeringar i all annan elproduktion som går snabbare att få på plats. Och därmed bromsas hela den omställning som måste ske.
2018 var ett bra år för alla som är emot uranbrytning i Sverige. Då förbjöds uranbrytning. Många på Österlen kunde andas ut, eftersom det länge funnits oro för hur urangruvor skulle kunna påverka bygden.
Nu har tiderna förändrats. Riksdagen har tagit bort förbudet mot uranbrytning, med bara en rösts marginal. Tidöregeringen planerar redan nästa steg. Kommunernas rätt att säga nej till uranbrytning har funnits länge, men även den vill regeringen ta bort.
Ofta hörs inte minst moderater och sverigedemokrater vurma för det kommunala självstyret. Men tydligen inte när det kommer till brytning av radioaktivt uran, som kan få förödande konsekvenser.
Sveriges största uranfyndigheter finns i alunskiffer, en bergart som det är gott om i Skåne. Att bryta mineraler ur alunskiffer är extra svårt och påverkar miljön mycket. Brytningen sker ofta i stora dagbrott, och eftersom uranhalten är låg krävs omfattande ytor, något som förändrar landskapet. Dessutom uppstår stora mängder giftigt avfall.
Det finns få urangruvor i Europa. I Finland ligger Talvivaara, som 2024 fick tillstånd att börja utvinna uran. Talvivaara är en dagbrottsgruva i alunskiffer där det redan utvinns nickel, kobolt, zink och koppar. Det statliga företaget som driver gruvan har gått med stora underskott. Men framför allt drabbades området kring gruvan år 2012 av något som beskrivits som den värsta miljökatastrofen i landets historia. Enorma utsläpp ledde till död skog, giftig fisk och förorenat vatten.
Om Tidöpartiernas planer blir verklighet får elkonsumenterna vänja sig vid kärnkraftspriser. Regeringens egen utredning visar att ny kärnkraft behöver en statlig prisgaranti på 80 öre per kilowattimme – under fyrtio år. Det är alltså dyrare än vad elen har kostat i Skåne de senaste åren. Garantin skulle dessutom gälla ända in på 2080-talet, när ny teknik troligen har gjort både elproduktionen och elanvändningen betydligt mer effektiv – och priserna lägre.
Länge kommer det att sväras över Tidöregeringens energipolitiska härdsmälta.
Sverige behöver en regering som prioriterar insatser som minskar klimatutsläppen och bidrar med mer billig el i en nära framtid. Regeringen borde följa den färdplan som Skånes effektkommission, som består av bolag från energibranschen, Region Skåne och skånska kommuner, tagit fram. Med sol, vind, batterier och energieffektivisering kan Skåne redan 2030 få mer el, lägre priser, minskade utsläpp och fler arbetstillfällen.
Linus Lakso (MP), riksdagsledamot och energipolitisk talesperson
Mätta Ivarsson (MP), gruppledare och ledamot i Skånes regionstyrelse
Kami Timothy Petersen (MP), ledamot i Skånes regionala utvecklingsnämnd
