Trygghet handlar även om ekologi
Hur kan Region Skåne bidra till trygghet i Skåne? Det debatterades i regionfullmäktige den 20 juni 2017. Här kan du läsa regionråd Anders Åkessons (MP) inlägg i debatten:
Ordet trygghet har ju blivit något av ett honnörsord i den politiska debatten men det är sällan att vi pratar om dess egentliga innebörd. Frågan måste diskuteras ur både ekonomiska, sociala och faktiskt också ur ekologiska dimensioner.
Den omedelbara och nära tryggheten som vi behöver i vardagen är väsentlig för att ett samhälle ska fungera och hålla ihop. Men trygghet kan innebära allt från avsaknad av våld i sin närhet i hemmet till tryggheten att ha ett jobb att gå till, att ha tillgång till rent giftfritt vatten i kranen, eller att vårdcentralen svarar i telefon.
Eller som när man är äldre och är osäker på nästa gång man ska hem från sjukhuset om det fungerat i samverkan mellan regionen och kommunen. Här har vi gemensamt beslutat om det så kallade hälso- och sjukvårdsavtalet för att just skapa trygghet. Det finns dessvärre områden där vårt offentliga system kommer tillkorta och istället låter byråkratin bli ett hinder. Som exempel när den samlade landstingen inte lyckas gemensamt ta ansvar för de som har den svåraste formen för självskadebeteende. Jag ser att måste vi hitta form för att bygga upp denna verksamhet själva.
Vårt främsta ansvar här i Region Skåne är att vård och kollektivtrafiken klarar sina uppdrag. Genom det så bidrar och stärker vi tryggheten i Skåne.
Om vi pratar om risken att bli utsatt för fysiskt våld så är det fortfarande störst risk att bo i vissa utsatta områden i Skåne och att vara kvinna i ett hushåll med en alkoholiserad man.Detta finns bekräftat i de siffror som publiceras av Brottsförebyggande rådet, BRÅ. All statistik tyder också på att otryggheten drabbar de socioekonomiskt svagaste i samhället. Andelen personer i riket som utsatts för våldsbrott var 6,8 procent 2015 – i Skåne var den 8,1, den är den högsta siffran i Skåne sedan 2006. Vi ska så klart göra mer för att få stopp på detta.
På kort sikt måste det finnas ökade polisiära insatser på plats och vässade vapenlagar, ökad punktmarkering på den delen av befolkningen som begår våldsbrott. Arbetet på alla nivåer med att begränsa extremism måste fortsätta.
Men samtidigt som vi vässar de rent repressiva åtgärderna så får vi aldrig glömma det långsiktiga strategiska arbetet för att öka tryggheten. Trängs människor ut i marginalen så skapar det en svart ekonomi, kriminalitet och mycket annat. Ingången i samhället börjar i skolan och det är viktigt att segregeringen motverkas. Resurser måste i större utsträckning riktas mot de skolor som behöver det mest och utifrån elevernas socioekonomiska bakgrund, för att på så sätt nå förbättrade kunskapsresultat i alla grupper. Därför är det i nuläget bättre med satsningar på välfärden före skattesänkningar.
Det är nödvändigt att skola, sjukvård och sociala insatser sätts in för de som befinner sig i riskzonen för drogmissbruk och ett liv som riskerar hamna i utkanten. Ett robust och socialt hållbart samhälle måste kosta på sig att se sådana risker och sätta in åtgärder i ett tidigt skede. Vårt arbete med att få fler familjecentraler är ett bra exempel på detta och samlar våra resurser.
Det är en paradox att Sverige just nu genomlever en ekonomisk högkonjunktur samtidigt som alltfler upplever en ökad otrygghet i vardagen. Extra allvarligt är det att fler unga känner en oro. Samtidigt har bostadsadressen aldrig haft en sådan stor för betydelse för upplevd och verklig trygghet. Sverige och Skåne kan bättre.
Höjd BNP och växande rikedom har i de rikaste länderna avtagande nytta om den inte fördelas jämlikt, det säger inget om hur ett samhälle fungerar. Därför är det viktigt att värna den jämlika välfärdsstaten, all erfarenhet säger att detta är vägen till ökad trygghet på lång sikt för både fattig och rik.
Förtroendet för välfärdsstaten har sin grund i vad den kan leverera och om den upplevs som rättvis och säker. Förtroendet har också sin grund i hur den kan möta upp framtida hot och i det fallet hamnar vi i en diskussion som är betydligt bredare. En sak är att vi blir allt fler som ska dela på gemensamma resurser och som riskerar att skapa konflikter globalt och nationellt. Det är lika tyst om som i Sala silvergruva från det parti som även säger sig vara grönt att helt bortse från framtidens stora otrygghetsfrågor är kopplade till miljö och klimat. Eller kan det vara så att det man i Centern numera hellre lyssnar till flygets brummande än till det porlade vattendraget.
Det som länge har varit självklar har varit tillgången till vatten men nu varnar ett flertal kommuner. Förra året var det torraste få fyrtio år. När vattenbrist uppstår påverkar den dricksvattenförsörjning, jord- och skogsbruk, industri och turism. Den påverkar också förutsättningarna för växter och djur i sjöar och vattendrag. Detta är ett exempel på att vi sakta men säkert håller på att förstöra de ekosystemtjänster som ju är grunden för den välfärd som tryggheten i samhället vilar på.
Vårt gemensamma ansvar att minska den globala febern är stort och vi måste likt jonglören kunna ha fler än två bollar i luften. Arbetet med trygghet är så mycket större än frågan om ordningsvakter.
