Förskola eller förvaring?
Varför spara på det som är våra värdefullaste ”ägodelar”? undrar Joar af Ekenstam i en insändare i Vi i Solna.
Inför kommunvalet i Solna för drygt två år sedan lovade de flesta partier att barngruppernas storlek och antal barn per anställd skulle minska. Jag betvivlar inte att den styrande alliansen fortfarande önskar detta. Det är dock skillnad på att lova och önska.
Som vi kunde läsa i Vi i Solna ligger Solna markant över både rikets och Stockholms läns snitt för storleken på barngrupper. Skolverket rekommenderar 6-12 småbarn (ålder 1-3 år) per avdelning mot Solnas 15,8. Forskning visar tydligt att barn inte ska behöva hantera för många sociala relationer och att pedagogiken blir lidande vid större grupper. I stora barngrupper med låg personaltäthet blir också personalen, barnen och i förlängningen föräldrarna, mycket oftare sjuka.
Som tvåbarnsfar har jag hittills haft erfarenhet av tre olika förskolor. För vår minsta snart två år, med 17 barn i gruppen, sker det alltför ofta att gruppen inte kan vara utomhus för att personal saknas. Vid lämning händer det regelbundet att man bara ser en personal på uppåt 10 barn. Solna har utmaningar att få tag på både vikarier och fast anställda till sina förskolor. Många som slutar förmedlar att lönen är högre utanför Solna. Utmaningen för kommunen verkar dock inte bara ligga i att få budgeten för förskolorna att gå runt, utan också i att göra verksamheten attraktiv för de anställda.
Jag gissar att Alliansens företrädare kommer att försöka visa med olika siffror att de satsar mer pengar på förskolan och ta fram statistik som går emot den som Skolverket redovisar. Men med en ökande befolkning (och fler barn), högre lönekrav hos personalen och grannkommuner som satsar, så behöver Solna stad förstärka budgeten rejält för att få en fungerande förskola! Varför spara på det som är våra värdefullaste ”ägodelar”?
Joar af Ekenstam (MP), småbarnsförälder och ersättare i kommunfullmäktige
Texten publicerades som insändare i Vi i Solna #8 2017.
