Polisen vilse i Ojnareskogen
Viktiga frågor har blivit belysta i samband med det mål mot Daniel Heilborn gällande ohörsamhet mot ordningsmakt som nu avslutats. Nordkalk hade för avsikt att avverka betydligt mer skog än de hade rätt till skriver Heilborn (MP) i en replik.
Mats Linder undrar i GA 28/1 om målet mot mig avseende ohörsamhet mot ordningsmakten nu är avslutat. Svaret är ja men det finns andra betydligt viktigare frågor som framkommit i målet som nu bör redas ut. Att belysa dessa frågor har hela tiden varit mitt syfte och mål med den omskrivna trädklättringen och dess efterdyningar.
Ett par dagar innan klättringen deltog Nordkalk, Polisen och Länsstyrelsen i ett samrådsmöte kring avverkningen. Enligt mötesprotokollet efterfrågar Länsstyrelsen hur mycket Nordkalk avsåg att avverka, Nordkalk lovade att återkomma i frågan men gjorde det aldrig!
Min trädklättring ledde till rättegång. Polisens insatschef Anders Jansson vittnade i Hovrätten, och berättade att han blivit informerad av Nordkalk att 170 hektar skog skulle bort. Det är den areal som brottet skulle omfatta efter 25 års brytning. Den siffran nämns aldrig på de samrådsmöten som de tre parterna genomförde. Informationen från Nordkalk till polisen har kommit när länsstyrelsen inte närvarat.
På plats i skogen kunde vi som ifrågasatte avverkningens omfattning konstatera att förberedelser skett för att avverka hela fastigheten Bunge Ducker 1:64. Nordkalk hade tidigare angett att den första 2-års-etappen behöver föregås av 7-8 hektars avverkning. Detta är ett tillvägagångssätt som övriga kalkbolag på ön rättar sig efter. Bolagens kontrollprogram för naturvärden och vatten bygger på uppföljning av förändringar under lång tid. Detta för att kunna vidta skyddsåtgärder efter hand. När det gick upp för länsstyrelsen att avverkningen överskridit den tidigare angivna ytan, utfärdade myndigheten ett föreläggande som stoppade avverkningen.
När Nordkalks advokat Mikael Lundholm även han vittnade i mitt mål fick han möjlighet att förklara varför den av Nordkalk angivna arealen överskreds. Svaret löd: -Det förstår väl vem som helst att man behöver avverka mer.
Som tur var så lyckades inte Nordkalk få bort de naturvärden som gör platsen så unik. Vad hade det funnits att pröva i miljödomstolarna om skog och mark varit bortschaktat och berget frilagt? Nu står skogen kvar och regionens planerade vattenskyddsområde för sjön Bästeträsk ligger relativt opåverkat. Förutsättningarna i målet är (nästan) desamma som när prövningen påbörjades vilket såklart är en förutsättning för en korrekt prövning.
Polisen har all anledning att vara nöjd med att avverkningen avbröts, det hade ju varit oerhört pinsamt om de medverkat till ett miljöbrott.
Daniel Heilborn (MP)
Publicerad i Gotlands Allehanda den 2 februari och Gotlands Tidningar den 4 februari 2015.
