Robert Hall startar flyktinghjälp på Lesbos
Miljöpartiets Robert Hall tillbringade julen på den grekiska ön Lesbos med att starta upp en ideell verksamhet för att hjälpa flyktingar. Han har hyrt en lägenhet och skapat viktiga samarbeten för att medlemmar i ekoby-rörelsen ska kunna arbeta ideellt på ön.
Vad gjorde du på Lesbos?
– Jag är ordförande i det internationella ekobynätverket GEN och under hösten höll vi en konferens där vi bestämde att vi måste göra någonting konkret. Det pågår en flyktingkris av bibliska proportioner och vi kan inte stå bredvid och se på. Vi bestämde oss för att se till att det kontinuerligt under ett halvårs tid ska finnas minst fem personer ur vårt nätverk på plats på Lesbos. Den 20 december åkte jag ner för att skaffa en lägenhet, hyra en bil och undersöka hur våra medlemmar kan göra störst nytta. Det här är väldigt nytt för oss. Vi har länge pratat om att vi måste ha en beredskap i krissituationer, men det här är första gången vi gör det på riktigt. Redan nu har 75 personer anmält sig för att resa, flera från Gotland. Jag själv reser tillbaka i juni för att se om vi ska avsluta insatsen eller fortsätta.
Vad kommer era medlemmar jobba med?
– Vi har hittat en ideell verksamhet som byggdes upp redan under de grekiska krisåren när det fanns greker som tvingades bo på gatan. När verksamheten skulle läggas ner började flyktingarna komma, så då fortsatte den. Den drivs helt av ideella krafter och vi vill gärna stödja lokala greker som arbetar långsiktigt. De är helt beroende av att det varje dag dyker upp internationella volontärer som hjälper till. Den huvudsakliga uppgiften är att laga och packa 600 till 1000 matportioner varje dag och ta dem till ett fängelseliknade registreringscenter dit alla flyktingar som kommer till Lesbos måste passera.
Hur har du påverkats av besöket på Lesbos?
– Resan gjorde starkt intryck. Att se folk som kommer med båtar, en del var glada och tacksamma för att de hade överlevt medan andra hade haft mardrömsresor, några kom in på britsar och en del barn var nedkylda. En del hade tvingats kasta sina väskor i vattnet för att båtarna var fullastade. Det var också en väldigt stark och fysisk upplevelse att gå runt och dela ut kläder till folk. Jag delade inget språk med dem utan fick gå och känna på folk för att veta om de hade blöta kläder. Man behövde vara tuff eftersom några ville ha nya kläder trots att de inte behövde, det var svårt.
Har dina upplevelser påverkat hur du ser på migrationsfrågan?
– Den har blivit väldigt konkret. Det är vanligt folk av kött och blod som desperat riskerar allt. Sedan regeringen stängde gränsen känner jag ännu starkare att jag själv vill handla i motsatt riktning och jobba hårdare med den här frågan. Oavsett hur EU ändrar sina regler kommer det fortsätta att komma människor. Eländet slutar inte. Under sommaren kom 4000 personer varje dag till Lesbos, nu är siffran 1000 men min gissning är att den stiger under nästa sommar igen.
Linnea Nilsson
