Ge ensamkommande ungdomar ekonomiskt stöd
Jag känner en kille som kom hit som ensamkommande på flykt under 2015. Han flydde sitt land där det rådde inbördeskrig och religiöst förtryck av oliktänkande.
För någon vecka sedan fick han, efter 3,5 år, beslut om uppehållstillstånd enligt gymnasielagen. En stor glädje för honom och alla oss som känner honom. Nu kan han stanna, känna trygghet, fortsätta sina framgångsrika studier i gymnasiet och bli en del av vårt samhälle – och framöver en del av den unga arbetskraft vi så innerligt väl behöver i Sverige och Värmland.
Men det finns många unga som han. Gymnasielagen är en välsignelse som gör att tusentals unga kan utbilda sig istället för att leva i en skuggtillvaro som papperslösa, men jag anser att vi borde ge amnesti och permanent uppehållstillstånd till den grupp unga som väntat i så många år på beslut. Kommunerna har i flera år ordnat bra HVB-hem åt dem men statens boende i migrationsverkets lokaler för de som fyllt 18 år kunde ha skötts bättre – vilket gjort att många unga som ännu är asylsökande och inte fått besked valt att inte flytta till statens boenden när 18-årsdagen har kommit.
Nu faller ett tungt ansvar på de kommuner där ungdomarna vistas – och på alla de familjer som upplåtit sina hem för de unga. Med gymnasielagen följer nämligen ett helt orimligt krav att de unga ska gå gymnasiet och samtidigt försörja sig själva och ordna sitt eget boende. En svår uppgift för en ungdom utan egna kontakter.
I Karlstad har kommunen använt det statliga stöd vi fått till att ordna stöd och boende åt ett 15-tal unga med särskilda behov. Miljöpartiet anser att vi bör gå längre än så och erbjuda gymnasieungdomar någon form av boendestöd och även stödja den ideella förening som stöttar det 40-tal familjer som idag helt utan ersättning är värdfamiljer. Detta har röstats ner, även av socialdemokraterna som ofta framhåller sitt engagemang för denna grupp. Man har hänvisat till att det är ett statligt – och inte en kommunal angelägenhet. Det ligger en del i det – men alla kan inte peka på varandra. Någon måste ta ansvar.
Stat, kommun och civilsamhälle – här har vi en gemensam stor uppgift. Vi vill inte att de unga ska dras in i kriminella nätverk eller jobba svart för att få ihop till hyran. Vi behöver beslut som innebär att de kan förbereda sig för att integreras i det samhälle som så väl behöver unga människor med driv och energi. Vi behöver gemensamt ta även det ekonomiska ansvaret under deras gymnasietid.
Per-Inge Lidén
språkrör MP Karlstad
