Insändare publicerad i Kävlinge tidning, nr 6, 2026
Cykeln är enkel, billig, tyst och tar liten plats. Den ger vardagsmotion, minskar trängsel och gör vardagen mindre beroende av bil. Därför är det positivt att både kommunen och regionen satsar på cykling. Supercykelvägen mellan Kävlinge och Lund och kommunens deltagande i Cykelfrämjandets enkät är viktiga steg i rätt riktning. Men om Kävlinge på allvar ska bli en cykelkommun krävs mer än enskilda satsningar.
I cykelvägsplanen från 2017 konstaterades att bara 5 procent av resorna i Kävlinge gjordes med cykel, jämfört med 15 procent i Skåne. Det visar både problemet och potentialen. Miljöpartiet vill därför se ett sammanhängande cykelnät i hela kommunen, inte bara för pendling utan för vardagens resor till skolan, stationen, träningen och centrum. Cykelvägar ska inte sluta där de behövs som mest.
Vid flera av kommunens skolor börjar stråk som gång- och cykelvägar, men övergår sedan i bilväg eller trottoar innan nästa trygga cykelstråk tar vid. För en vuxen cyklist kan det framstå som ett mindre problem, men för ett barn på väg till skolan, eller för en förälder som ska våga låta barnet cykla själv, kan det vara avgörande. När Översiktsplan 2040 antogs upphävdes dessutom både cykelvägsplanen och trafikstrategin. Därför behöver kommunen tydligt visa hur arbetet för ökad och säkrare cykling ska fortsätta.
Vi vill se säkrare korsningar, bättre belysning och bredare gång- och cykelvägar där det behövs. Fotgängare, cyklister, lastcyklar och nya mobilitetslösningar ska kunna samsas utan att trängas. Att satsa på cykling är inte att vara emot bilen, utan att ge människor fungerande val i vardagen. När fler kan cykla blir trafiken tryggare, luften bättre, kommunen mer levande och hushållens kostnader lägre.
Nu behöver Kävlinge gå från enskilda satsningar till ett cykelnät som hänger ihop: mellan orterna, till stationerna och till skolorna i hela kommunen.
Einar Sojakka Smith
Styrelseledamot och kandidat till kommunfullmäktige