Dags att göra moskébygget till en valfråga!
Samma dag som Moderaterna gick ut i Corren om att de nu vill stoppa moskébygget mötte jag en politiker från ett annat parti som, åtminstone offentligt, varit positiv till bygget. Jag beklagade mig över Moderaternas utspel men möttes snabbt av ett varningens ord:
”Bara det här inte blir en valfråga nu.”
Den uppmaningen, förklädd till oro, har jag hört från flera partier som utåt säger sig stödja moskébygget. Ju fler gånger jag hörde den, desto mer började jag fundera över vad man egentligen menade. Handlade det verkligen om en oro för ökad polarisering? Eller handlade det egentligen om att slippa bekänna färg i en fråga där man vet att vallöften riskerar att kompromissas bort efter valet?
SD har under den här mandatperioden kämpat för att få till en folkomröstning för att stoppa moskébygget. Man lyckades inte samla de namnunderskrifter som krävdes.
Man försökte också stoppa detaljplanen genom en motion i kommunfullmäktige, men fick inte någon majoritet.
Samtidigt som denna politiska cirkus pågått har församlingen fortsatt betala kommunens fakturor för detaljplanearbetet. Kommunen låter den som initierar en detaljplan betala arbetet på löpande räkning. I skrivande stund har församlingen betalat 1 024 133 kronor till kommunen för en detaljplan på den mark som kommunen själv pekat ut som lämplig. En process som man nu väljer att pausa när valet närmar sig. Det är historiskt uselt. Precis som kommunen idag kräver staten på 150 miljoner kronor när politiska beslut kring Ostlänken ändrats, har också församlingen investerat utifrån politiska besked som sedan ändrats mitt under processen.
Kommunens säkerhetsavdelning fick dessutom under mandatperioden in ett anonymt tips från en politiker, vi kan nog alla gissa vem, och genomförde en omfattande granskning av både församlingen och stiftelsens styrelse. Man hittade ingenting.
Ändå står vi här ännu ett valår och det enda jag får höra varje gång jag lyfter frågan är ”Maria, gör inte detta till en valfråga”.
Jag har funderat länge på om uppmaningen kommit ur goda intentioner. Men den har skavt. För ju mer jag tänkt på den, desto mer har jag landat i motsatsen. Religionsfrihet prövas inte när alla tycker lika. Den prövas när det kostar politiskt att stå upp för den.
M:s beslut att nu ta ställning mot moskébygget bygger på en felaktig analys. Ett försök att vinna tillbaka konservativa väljare från SD. Ett misstag jag ser flera partier göra.
Just därför är det skönt att vara miljöpartist. Vi har lång erfarenhet av att driva frågor som inte alltid är de mest populära och räds inte att stå upp för vad vi tror på oavsett opinion. Det är dags att göra moskébygget till en valfråga i Linköping.
Jag tror, precis som Correns ledarsida, biskopen, det multireligiösa rådet och många andra som uttalat sig, att vi är betydligt fler Linköpingsbor än vad vissa partier verkar tro som är beredda att stå upp för religionsfriheten. För vi förstår att den i praktiken också innebär att kommunen möjliggör för människor att samlas på en lämplig, trygg och ändamålsenlig plats.
Därför gläder det mig att stiftelsen bjudit in till en politisk debatt bara några veckor före valet. Jag hoppas på ett stort deltagande och en omfattande rapportering i Corren. För om frågan nu äntligen blir en valfråga, då blir det också betydligt svårare att pausa den ännu en gång efter den 13:e september.
Maria Moraes, kommunalråd, vice ordförande Bygg- och Miljönämnden
