Utbildningsminister Kallas är tydlig: politiker ska hålla sig borta från klassrummet.
Den här veckan är stora delar av utbildningsutskottet i Estland på studieresa. Vi vill att svensk skola ska tillbaka i topp i internationella jämförelser, och då är det klokt att besöka de bästa: Estland!
Camilla Hansén (MP), riksdagsledamot från Örebro län, skriver gästkrönika i Nerikes Allehanda om uppdraget som folkvald i riksdagen. Den här gången handlar det om att vara oppositionspolitiker, vet att man blir nerröstad och ändå fortsätta jobba på det att göra Sverige bättre!
Nu är riksdagsarbetet igång för fullt. Ledamöterna har lämnat in över 3 700 motioner, som alltså är politiska förslag vi vill att riksdagen ska ta ställning till. Dessutom har vi i oppositionen granskat regeringens budget och lagt våra skuggbudgetar. Det är lite sötsur känsla över det hela.
Alla ledamöter utför sina uppdrag med grunden i vad vi och våra väljare tror är bäst för Sverige. Men den bistra sanningen är ju att jag redan nu vet att vår budget kommer att röstas ned i december. Synd, så klart, för den har en klimatpolitik som kan nå klimatmålen, skyddar värdefull natur och ger mer pengar till välfärden och kulturen.
Det är inte utan att jag längtar efter nästa års valrörelse för att prata mer om vilket samhälle vi vill ha och söka ett starkare stöd från väljarna.
Efter den här intensiva starten vore det skönt med en lugn vecka, men inte. Den här veckan är stora delar av utbildningsutskottet i Estland på studieresa. Vi vill att svensk skola ska tillbaka i topp i internationella jämförelser, och då är det klokt att besöka de bästa.
Diskussionen om skolan ser väldigt olika ut i Sverige och Estland. Estlands utbildningsminister Kristina Kallas har i intervju sagt att vi ska vara lite försiktiga med att klaga, vi har ett av världens topp tio skolsystem. Något annat hon pratade om på lunchen häromdagen var vikten av att ha tillit till lärarna.
Regeringens förslag om att förbjuda mobiler i skolan med lagstiftning kommer upp. Vi svenska ledamöter vet ju att vi tycker olika. Det blir lite spänt i rummet. Kallas är tydlig med att politiker ska hålla sig borta från klassrummet. Jag håller med. Hon får frågan om de har privatskolor som delar ut vinst till ägarna. Nej, nej, nej, de går inte här.
En annan sak som skiljer de båda länderna åt är att Estland ligger i framkant i digitaliseringen. Fokus är kunskap: att använda rätt pedagogik vid rätt tillfälle. I januari lanserade Estland AI-språnget, och under hösten inleds implementeringen där eleverna får tillgång till AI-verktyg. AI ses som ett kraftfullt redskap, såväl i positiv som negativ bemärkelse.
Meningen är att tekniken ska användas på ett smart sätt som främjar undervisningens lärandemål. Elevernas AI-användning har synliggjort brister i utbildningen som man nu vill åtgärda. Utvecklingen sker nära Estlands lärare som utbildats för att använda AI. Det beskrivs som en samskapande övning, där lärarkåren ges frihet att utforska AI-verktygens plats i klassrummet. När man är först ut i världen finns inget facit.
I Sverige är det annorlunda. Här finns ingen strategi för skolans digitalisering. När AI-kommissionen tillsattes, med uppdraget att lämna förslag som kan bidra till att stärka utvecklingen och användningen av AI i Sverige på ett hållbart och säkert sätt, fick de uttryckliga instruktioner att inte komma med förslag inom skolan. Häpnadsväckande!
Det är spännande att Estland, som har världens bästa skola, ser att det finns brister och gör den här stora satsningen för att förändra skolan i sin helhet. I Sverige, som vill ha världens bästa skola, finns det inget ledarskap i den stora förändring som AI innebär. Så kan vi inte ha det.
Därför har jag skrivit en motion om det. En som antagligen kommer att röstas ned – precis som budgeten. Men jag tar nya tag!
Läs även krönikan i Nerikes Allehanda här, länk [för prenumeranter]: https://www.na.se/2025-10-10/sverige-borde-lara-av-estland/
