Pride är så mycket mer än fest

14 september 2023

Nyligen gick Örebro Pride av stapeln. Det var mycket stoj, glam och festligheter. Så festligt att det är lätt att förledas att tro att Pride är blott ett firande av kärlek, en manifestation för olika uttryck. Pride är så mycket mer! Det är en folkrörelse som står upp för allas lika rätt, mot förtryck och diskriminering, för friheten att vara just den DU är.

De flesta miljöpartister vilar tryggt i famnen på den värdegrund våra tre solidariteter utgör. Att vi strävar efter ett samhälle där alla människor, oavsett vilka de är och vill vara, har möjlighet att forma sina egna liv. Det kräver i sin tur ett öppet samhälle där vi respekterar varandras värderingar, individens okränkbarhet och alla människors lika värde. Just nu är dessa värderingar hotade, mer än på länge.

Situationen i världen för HBTQI är skrämmande lika. Mötet med hat, motstånd och diskriminering. Innan Nerike Pride berättade Ulrika Westerlund om lagstiftning mot HBTQI-personer i andra länder som leder till en offentligt sanktionerad hetsjakt och i slutändan dödsstraff. Och det är en modell som ser ut att sprida sig.

Mina tankar präglas av oro när jag ser utvecklingen stagnera, byta riktning och att värderingar grusas och vittrar sönder. Hur fort det går. Det innebär att du och jag, det vi som vi är tillsammans, också behöver slagorden. Våga tala och inte sitta tysta när andra är nedlåtande eller hatiska. Det kan vara jobbigt och kännas obekvämt, men jag har sällan ångrat mig när jag stått upp för någon annan.

Och tillsammans gör vi skillnad. Om vi låter våra röster höjas låter det både högt och fantastiskt. Som under Prideparaden som fyllde gatorna med sång, dans och glädje.

I Miljöpartiet är det viktigt att beslut fattas nära människan som besluten påverkar. Därför finns en önskan att flytta mer makt till kommuner och regioner. Det innebär också ett stort ansvar för alla oss som verkar på lokal och regional nivå. Vi kan inte sitta och vänta på den trögrörliga apparat som är statsapparaten. Vi måste tänka på egen hand, hitta allianser och formulera konkreta lösningar, utöver att höja våra röster i slagord. Just så tänkte vi innan Pride. Vad, i konkreta förslag, kan vår politik resultera i? Ett par sådana förslag för att göra vår region bättre är att arbeta strukturerat mot trakasserier av HBTQI-personer och att öka kunskapen om HBTQI i offentlig förvaltning. Det kan vi arbeta för här, på hemmaplan, utan att vänta på att någon annan tar initiativ eller leder vägen.

Vi spelar roll – vår tid är NU!

Pia Frohman (MP)
Regionpolitisk talesperson, MP Örebro län

Inget varar för evigt

7 augusti 2023

Sommaren varar inte för evigt, ens för oss som verkligen suger ut allt vi kan. Jag njöt av försommarens blomstrande överflöd, stekte mig under högsommarens varma solstrålar, skördar i skog och lanne nu under sensommaren, inväntar med gnagande tvivel en hägrande brittsommar. Ändå har kärt barn många fler namn och sätt vi kan dela upp saker för att inte göra faktum smärtsamt tydligt, allt förändras och allt har ett slut.

Under försommaren fick de flesta av oss via media reda på att psykiatriska heldygnsvården i Lindesberg ska läggas ner. Eller som det beskrivs, stänga inför sommaren för att sedan inte öppnas igen.

Eller är det ens en nedläggning? Vi kunde läsa att man satsar på psykiatrin i Linde genom att införa mobila team som jobbar med patientfokus och i hemmet. Att man utvecklar den nära vården och arbetar med att trygga och utveckla förmågor i patientens närmiljö är bra, riktigt bra, och något jag skulle rösta för i nästan vilket sammanhang som helst. Men den här satsningen används för att dölja att något annat händer.

Tittar vi på psykiatrins närhistoria i vår region har vi haft en skriande brist på heldygnsplatser. Det beror främst på personalbrist även om det också handlat om modernisering av lokalerna på USÖ under senaste året. Karlskoga har öppnat och stängt, öppnat och stängt. Det är sammanslagningar, organisationsförändringar och sommarstängningar följda av oro. Oro eftersom vi alla – och i synnerhet personal och patienter- blivit varse att en tillfällig stängning kan bli något annat. Missförstå mig rätt, jag är inte kritisk till att man skalar ner verksamhet inför semestrar eller om behoven förändras.

Tyvärr springer man just nu i Linde före behoven. Eller rättare sagt, möter ett behov medan ett annat överges. En väl genomtänkt och önskad förändring skulle genomförts annorlunda. Det hade varit god framförhållning, ingen chockad personal eller oroliga patienter. Mobila teamet hade börjat med hembesök med följden att behovet av heldygnvård minskat medan man kunnat komplettera med heldygnsvåd efter behov, i sitt närområde. Där stoppar jag mig själv innan vi byter fokus till ett sjukhus på tre ben och majoritetens misslyckande att skapa förtroende för en god och nära vård i hela vår region.

Så….

Vad betyder egentligen ord, var för sig eller i ett sammanhang? Kan en satsning betyda att spara pengar eller skära ner? Kan en politikers löfte om dialog vara att frånta sig ansvar och ständigt påpeka att det är verksamhetens beslut? Är sommarens många namn och indelningar ett sätt att beskriva eller ett försök att suga ut det gottigaste ur varje givet ögonblick? Jag är barnsligt förtjust i ord och den  magi man kan skapa när de vävs samman. Men lika fantastisk och kreativ som romanen, sången och den smöriga komplimangen är lögnen, desinformationen och det som förvrängs och döljs …

Sommaren likt undvikandet kan beskrivas på många sätt. Kärt barn har många namn.

Sommartid är NU!

Pia Frohman (MP)
Regionpolitisk talesperson, MP Örebro län

Jag drömmer om en lång varm sommar!

Äntligen sommar! En del metrologer, men även några av dem som får sin väderinformation från värkande knän och kliande örsnibbar, förutspår en het sommar. En sommar som 2018 med lata dagar i solen, doften av solvarm hud, långa varma kvällar och – skogsbränder, torka och lidande.

Klimatförändringarna pågår här och nu. Om det finns en stor samsyn även om en och annan fortfarande vill göra gällande att det inte beror på oss människor. År efter år får vi den högst uppmätta medeltemperaturen och här hos oss, i Sverige, stiger den snabbare än genomsnittet. I Miljöpartiet vill vi att vi gör allt vi kan för att stoppa den globala uppvärmningen vid 1,5 grader. Även om vi lyckas med det kommer vi behöva anpassa oss till att klimatet redan förändrats.

Det borde vara en självklarhet att vi redan nu gör de klimatanpassningar vi kan göra för att förebygga exempelvis torka, översvämningar och skogsbränder, men också hantera de effekter som kommer av förändringarna.

Krafttag behövs för att på allvar säkerställa att vårt samhälle ställer om i en klimatsäker riktning. Det krävs att fokus flyttas från problem till lösningar och från planering till genomförande. De insatser som hittills har gjorts har inte förmått skapa nödvändiga effekter i samhället. Effekter som också vi i regionen måste klara av att hantera.

Långvariga värmeböljor är livsfarliga för äldre och multisjuka, i synnerhet när våra sjukhus eller andra vårdboenden inte är anpassade. Temperaturökningen medför nya infektionssjukdomar genom exempelvis fästingar och myggor vilket kommer att belasta sjukvården.

Klimatförändringar innebär också betydande risker för mänsklig säkerhet. Klimatanpassning är därför en säkerhetspolitisk fråga, med bäring på bland annat finansiella system och civilförsvar. Fysisk säkerhet och markanvändning, vattensäkerhet och matsäkerhet är tre betydande områden som behöver stärkas som effekt av klimatförändringarna. Bara senaste veckan har brandlarmen tävlat om uppmärksamhet. Skogsbränder, gräsbränder, eldningsförbud och knappa resurser av ytvatten är vardagliga inslag i nyhetsrapporteringen.

Och ändå…

Min trötta, urblekta vintersjäl har törstat efter värmen. Efter solen. Efter lata och varma dagar där allt jag önskar och begär är vattenmelon och kall läsk. Jag kommer att oroa mig för framtiden och om prognoserna faller in se mina odlingar torka och dö. Men, sommaren är här och jag ska också leva och njuta, här och nu, trots oron för vad som pågår.

Sommartid är NU!

Pia Frohman (MP)
Regionpolitisk talesperson, MP Örebro län

Folkhälsa – och varför alla ska med!

15 maj 2023

Det är flera faktorer som påverkar oss när vi växer upp, utbildar oss, arbetar, bor och lever. Var i Sverige, eller hela världen, du är född och vilken utbildningsnivå du har påverkar i hög grad risken för att drabbas av sjukdomar och ohälsa. Om du fötts till kvinna ökar risken för att vården inte tar dig på allvar eller rentav hänvisar din smärta till att du känner dig ”orolig”.

Det är oacceptabelt!

I Sverige har många av oss friheten att välja hur vi vill leva. Så länge vi är friska och kan upprätthålla ett lönearbete vill säga. Det är djupt olustigt att den så kallade arbetslinjens svans resulterat i en allmän lögn om det ljuva liv de av oss som lever på bidrag lever. Att en har en så god och överflödig ekonomi att det inte lönar sig att arbeta, att arbetslöshet och utanförskap är ett val. Det är rent löjeväckande!

Den som lever på Försäkringskassans miniminivå räknar in 3700 kr i månaden. Det är inget som någon väljer. Min absoluta utgångspunkt är att varje människa gör så gott hon kan, givet förutsättningar. Det handlar inte om ifall en människa inte vill, det handlar om ifall hon kan.

Poängen med att ha ett välfärdssystem som det vi har i Sverige är att jämna ut klyftorna i samhället eftersom vi vet att alla tjänar på det. Både den som redan är välbeställd och framgångsrik och den som är behov av stöd. Tyvärr klingar larmsystemet högt och Sverige är det land i Europa där klyftorna ökar mest. Helt i motsatt riktning mot vad som är önskvärt.

Vi i Miljöpartiet vill förbättra sjukförsäkringen. Var och en av oss som drabbas av sjukdom måste kunna lita på att vi inte kommer tvingas från hus och hem och att det kommer finnas tillräcklig tid för återhämtning. Dessutom vill vi avskaffa karensdagen. Att den spelat ut sin roll visades under pandemin med all önskvärd tydlighet. Vi menar också att det inte finns någon anledning att låtsas att tänderna inte är en del av kroppen. Munhälsa ska därför omfattas av samma högkostnadsskydd som all annan vård.

Det här är givetvis bara en liten del av allt det som kan göras – och som många av oss faktiskt vill göra. Vi vill göra det för att vi tror på individen, men även på oss alla, på samhället. Att vi växer i gemenskap är inget påhitt utan väl beforskat. Solidaritet är inte välgörenhet, utan vi som blir starkare tillsammans! Tycker du som jag, tveka inte, lyft blicken och bli en del av förändringen.

Vår tid är nu!

Pia Frohman (MP)
Regionpolitisk talesperson, MP Örebro län

Är det här konst eller bara konstigt!

14 april 2023

Konstnärlig frihet – och i förlängningen rätten att yttra sig är både grundläggande och viktig, även när den inte faller oss i smaken. Kulturen ska ges förutsättningar, värde och kraft utan att politiken försöker styra vare sig innehåll eller form. Den fria konsten bryter ny mark och utmanar oss att ompröva invanda mönster och föreställningar. Men varför då? Jag förstår ju inte ens vad jag tittar på!

Aktiva miljöpartister, kulturellt engagerade och de av oss som bara njuter av valda delar av det kulturella utbudet ser värdet av kreativt tänkande. Ibland utmanas man, ibland förskräcks man. Ibland skrattar vi högt och ibland får det oss att gråta. Allt som oftast får det oss att se andra människors perspektiv.

Kulturen tillåter oss att känna andras känslor och följa andras fotspår. Kulturen hjälper oss att förstå andra och världen, på så sätt bidrar kulturen till trygghetsskapande, där det som kan vara främmande kan komma närmre. Därför är den fria och rikt varierade kulturen så viktig!

Att barns tillgång till kultur värnas är särskilt viktigt. Miljöpartiet vill utveckla barns kultur i skolan genom bemannade skolbibliotek och estetiska ämnen på gymnasiet. Vi vill att staten höjer sina insatser för kulturskolan och biblioteken. Att ge barn möjlighet till kultur via skolan är ett sätt att värna allas tillgång och det är en del av den demokratiska grundtanken. Dessutom stimulerar kultur i skolan redan i tidig ålder språkutveckling och fantasi vilket i förlängningen ger tillgång till ett rikare liv med fler möjligheter.

Ibland upplever jag att jag hör vanmakt inför tingens varande. Utspel som att det inte är någon idé eller att inget spelar någon roll. Visst kan även jag misströsta, men det finns också orsak att engagera sig och ge uttryck för vad en vill. Förändring kan ta tid och ingen av oss kan göra allt. Men… Vi kan göra något.

Jag har valt att engagera mig politiskt och har därför möjligheten att lägga fram förslag till majoriteten i Lekeberg vilket jag också har gjort i en motion till kommunfullmäktige. Jag och Miljöpartiet i Lekeberg vill att kommunen prioriterar pengar till en skolbibliotekarie.

Men när det kommer till hur kulturen styrs i regionen så har vi från miljöpartiet inte möjligheten att lägga fram förslag, men vi vill ändå vara tydliga med vår politik på området.

I Örebro län ser vi med sorgsna ögon på de utdragna reparationerna av länsmuseet. Hur kan det komma sig att majoriteten år efter år misslyckas med att sätta av medel för en sådan central plats? Bortser vi från politikens misslyckande att prioritera, är länsmuseets verksamhet bra. Personalen på museet har varit kreativa, arbetat hårt och lagt krut både på utställningar och utåtriktade aktiviteter. På så sätt hittar man nya lösningar på lokalproblemet, lösningar som vi hoppas kommer att fortsätta även efter att museet i Örebro är färdigrenoverat. Just detta sista är så himla viktigt. Länsmuseet ska finnas, inte bara i Örebro stad, utan i hela länet. Se bara på guidningar och kurser i Siggebohyttan eller Karlskogas Gråbo där vi får följa med in i arbetarhem genom tiderna.

Vår tid är nu, men det är vad som finns kvar av vår konst och kultur som kommer berätta vår historia i framtiden.

Pia Frohman (MP)
Regionpolitisk talesperson, MP Örebro län

Sjukhussjukan – och vad vill Miljöpartiet?

19 mars 2023

Pia Frohman (MP), regionpolitiskt talesperson, skriver krönikor på hemsidan en gång i månaden. Nu i mars handlar krönikan  om att det behövs fler läkare, sjuksköterskor, psykologer och många fler som vill jobba inom vården.

Hela mitt liv har präglats av kris i sjukvården. Jag varken skojar eller är ironisk. Det jag upplever mig se idag, jämfört med tidigare i livet, är att sjukvårdskrisen idag är allomfattande. Det handlar inte om brist på en särskild kompetens eller motståndet mot centralisering eller ens läkarbristen egentligen. Det handlar om allt på samma gång!

Något måste förändras i grunden. Vi miljöpartister vill ha en nära vård. Och vad betyder då det? Jo, vi vill bemanna upp vårdcentralerna. Där ska det finnas personal som är kunnig på somatiken, kroppen, och det ska finnas personal som är kunnig på psykiatrin. Vårdcentralerna är utspridda och inom acceptabelt avstånd för de flesta medborgare. Både gällande närhet till vård och upplevd trygghet.

Vården där ska vara på en god, grundläggande nivå, och fylla alla de vårdbehov som inte kräver specialistvård. Vården ska vara förebyggande. Vi har inte råd att inte bemöta människor tidigt i insjuknandet. Det handlar om människovärde och livskvalité, men faktiskt också nationalekonomi.

Vi måste våga investera i höjda löner. För att orka spänna musklerna krävs statliga beslut. Vi är tydliga i budskapet att personalen måste känna sig delaktig. Det ska finnas medbestämmande och inflytande i allt från investeringar och vårdrutiner till studenthandledning och schemaläggning.

Jag växte upp i Värmland i en liten kommun med centralort och eget sjukhus. Sjukhuset var uppskattat, en stor arbetsgivare, och centralt i den upplevda tryggheten då avstånden kan bli stora och vägnätet inte alltid är fantastiskt. Det här sjukhuset, liksom 3-4 andra lokala sjukhus, höll budget och gick till och med plus ibland lades ner för att täcka budgethål och funktioner i det stora regionsjukhuset i Karlstad. Centralisering = sjukvårdskris- och förtroendekris.

Ordet kris kan verkligen användas när det gäller kompetensbristen. Det är ständigt brist inom vissa yrkesgrupper som sjuksköterskor, barnmorskor, psykologer, läkare och listan kan göras ännu längre. Den situation vi har idag är en skriande brist på nästan alla inom vården förekommande yrkeskategorier. Vi vet från nationella rapporter att sjuksköterskebristen inte är total, d.v.s. att det finns sjuksköterskor i Sverige, de vill bara inte arbeta för regionerna. Det handlar delvis om pengar såklart. Vi kan se att lönerna på bemanningsföretagen både dubblar och tripplar det möjliga löneutrymmet, men det handlar också om arbetsmiljö och möjlig karriärstege.

Det finns flera enheter i vår region som tidvis saknar fast anställda läkare. Verksamheten stapplar fram i händerna på hyrläkare som dessutom allt som oftast inte ens är på plats, utan arbetar på distans. Det skapar brist på kontinuitet, trygghet och kunskapsutveckling mellan personalkategorier och för patienterna. Genom att tänka lite bredare och jobba med teamutveckling stärks gemenskapen och anknytningen till arbetsplatsen. Vid förändringar skickas inte enskild personal att släcka bränder utan arbetsgruppen planerar tillsammans och arbetar mot en gemensam målbild.

Det är lätt att vara kritisk tänker du kanske. Och JA, det är det faktiskt. Det har varit känt länge vartåt det barkar. SKR, Sveriges kommuner och regioner, har länge larmat och varit tydliga med att något måste förändras. Ska vi se till kalla fakta så är det så att för att försörja offentlig verksamhet med personal kommande år måste alla, varenda student som slutar skolan, välja att arbeta i vård, skola och omsorg. Varenda en!!!

När jag funderar över framtiden präglas tankarna ibland av oro. Oro för vart vi är på väg. Oro för att kortsiktiga lättnader skymmer sikten för vad som behöver göras. Oro för att de som tänker tankar som behöver yttras tystas och försvinner i det allmänna bruset.

Att våga se var vi behöver förändra och ge uttryck för det – det är lite som att vara miljöpartist!

Vår tid är nu!

Pia Frohman (MP)
Regionpolitisk talesperson, MP Örebro län

Krönika: Det är inte lätt att vara grön – men nödvändigt!

20 februari 2023

Pia Frohman (MP), regionpolitiskt talesperson, skriver krönikor på hemsidan en gång i månaden. Nu i februari innehåller den funderingar över vad det innebär att vara grön när det politiska landskapet förskjutits åt höger.

Det är inte lätt att vara grön” sa grodan Kermit

Det politiska landskapet i vårt avlånga land har förskjutits åt höger. Det innebär att den breda mitten, som tidigare tycktes vara ett starkt gångbart alternativ, utarmats. Ofta har jag använt mig av devisen att vi gröna varken vill åt höger eller vänster, utan framåt. Så är det fortfarande, men vad innebär det när vågen skiftat tyngdpunkt?

Personligen är jag inte särskilt förtjust i förändring, i synnerhet inte om en inte lyckas övertala mig om värdet, och förändringen till synes bara är förändring för förändringens skull. En aning konservativ inställning till livet kan tyckas? Trots det tror jag på en stark stat med goda system för vård, skola och system för ALLA. Kände jag just en något kommunistisk vindpust fladdra förbi? En uppskattad vän i politiska sammanhang sa att jag ju givetvis är centerpartist vars enda egentliga problem är att jag inte vet om det…

Och så rullar det på. Viljan att förklara oss gröna genom något annat än oss själva. Själv kan jag uppleva en motvilja att tvingas definiera vem jag är med etiketter. Det tog lååång tid för mig att säga att jag var feminist, jag var ju humanist och tyckte feminist var ett superlativ jag inte behövde. Att vara miljöpartist däremot tycktes mig inte bara enkelt, utan faktiskt självklart och rentav nödvändigt.

I miljöpartistiska texter kan man finna att vi är stigfinnare. Sådana som kan hitta vägar och påvisa lösningar. Det står att en fjärils vingslag kan förändra världen vilket talar om för mig att det kan du och jag också, genom både tanke och handling. Att utgångspunkten för grön ideologi är att finna ett sätt att leva som alla kan leva, alltid.

För att ta den där stigen, tänka den där tanken och orka sträva efter att dela den med andra måste jag våga vara öppen för förändring. Och alla vi som testat att förändra oss – för oss själva, för någon annan eller bara därför att, vet att verklig förändring kräver sitt pris.

Det är sannerligen inte alltid lätt att vara grön!

Pia Frohman (MP)
Regionpolitisk talesperson, MP Örebro län

Krönika: I huvudet på en regionpolitiker

31 januari 2023

Pia Frohman (MP), regionpolitiskt talesperson, skriver krönikor på hemsidan en gång i månaden. Nu i januari innehåller funderingar över hur det är att vara förtroendevald för sitt parti, men inte längre ha ett politiskt uppdrag när Miljöpartiet inte längre finns med i regionfullmäktige efter valet.

Det är ju nu, tyvärr, ett bekant faktum att Miljöpartiet inte representeras på regionnivå i Örebro län. Vad innebär det för den gröna rörelsen och oss politiker som engagerat oss?

Politiskt är det en tragedi att Miljöpartiet, trots att vi vuxit och tagit större plats i riksdagshuset, missar regionfullmäktige på marginalen. Varför då,  kanske du frågar dig om du inte har liknande ideologiska rötter? Det handlar i grund och botten om perspektiv. Visioner och politiska förslag som aldrig beaktas. Det kanske inte spelar någon roll, tänker du, Miljöpartiet kan ju ändå inte bestämma något själva. Helt sant! Det är också sant att politik handlar om att visa på möjligheter och att det politiska spelet allt som oftast handlar om att förverkliga goda idéer vars ursprung från början kom någon annanstans ifrån. Det är också en av orsakerna till att motioner ofta avslås eller anses besvarade. Majoriteten anammar tanken, låter den vila, vrider och vänder på den för att sedan lägga ett eget förslag grundat på din gamla idé. Det är ett mycket vanligare sätt att få se sin politik förverkligas än många tror. Den möjligheten att påverka i nämnder, styrelser och utskott ligger nu utom räckhåll för oss i Miljöpartiet.

Vad händer då med människorna, politikerna som nu saknar arena? Det uppenbara är ju avsaknad av kontor, medarbetare och politiskt sammanhang. Det kanske något mindre uppenbara är att livet är sig ganska likt. Återgång till sitt ”riktiga” arbete vilket i mitt fall är lika fantastiskt som möjligheten att driva politik. En återgång till förvärvsarbete och att politik är tankar som får virvla i huvudet, lite bredvid vardagens göromål. Spännande texter som läses i mellanrummet av middag och nattning av barn. Möten i partiets lokalavdelning och distrikt på kvällar och helger. Medvetet prioriterade aktiviteter och inte längre en självklarhet.

Femtusensexhundranittiofyra, alltså 5 694 personer har valt att lägga sin röst på ett grönt parti, där jag fått förtroendet att  vara regionpolitisk talesperson. Kanske är du en av dom? En av dem som tycker att en fungerande kollektivtrafik ska finnas i hela länet, även på landsbygden. En av dem som tycker att det är självklart att vården ska vara trygg och tillgänglig. En av dem som utgår från att vårt samhälle är en gemensam angelägenhet och i högsta grad möjligt att påverka och förbättra. I så fall ska du och alla andra som gjorde samma val veta att den gröna rösten kommer att fortsätta att göra sig hörd.

Nästa mandatperiod ska vi finnas i alla rum där beslut fattas. Hos kommunerna, i regionen och i riksdagen. Det förutsätter att vi fortsätter tala. I media, i fikarummet, i riksdag och kommuner där vi har politisk representation, i vardagen och överallt. Det gör vi bäst tillsammans!

Exakt vad och hur mycket av mina tankar som rör politik i någon form är inte riktigt gripbart. Jag vet bara att politik, liksom alla typer av engagemang, inte är ett gig utan en livsstil. Alla tankar, möten, hopp och nederlag är en resa. En resa jag delar med många som tillsammans har målsättningen att Miljöpartiet ska ha en större plats på den politiska arenan. För oss själva, för alla andra och för framtiden.

Vår tid är nu!

Pia Frohman (MP)
Regionpolitisk talesperson, MP Örebro län