Vi ser dem med jämna mellanrum: artiklarna om samhällen dit bussen slutat gå, där skolor lägger ner och närmsta vårdcentral verkar omöjligt långt bort.
Det handlar om upprörande vittnesmål och för många slår det nog an en känsla av ilska, orättvisa och kanske igenkänning. För den som inte berörs personligen är det just tillfälliga känslor det rör sig om. Livet och vardagen fortsätter och texten som nyss upprörde glöms snart bort. För den som bor på orten kan en hel livssituation permanent kastas om.
Den som berörs glömmer inte och de som aldrig borde glömma är de ansvariga politikerna. Den politiska verkligheten innebär otaliga prioriteringar och det faktum att tuffa beslut ibland behöver fattas. Samtidigt är det ett enormt och högst reellt svek att som invånare behöva känna sig bortglömd av de folkvalda. Tidöregeringen har märkbart dragit ner på stödet till civilsamhälle och jordbruk, områden som direkt drabbar särskilt landsbygden och små kommuner.
För varje gång en nedläggning eller nedskärning sker, behöver ett alternativ omedelbart komma på plats, om det inte redan finns tillgängligt. De som bor på den berörda platsen bör i mycket högre grad än i dag inkluderas tidigare i processerna för att komma fram till bästa möjliga lösningar. Ett exempel på hur detta kan genomföras är via medborgardialog, ett verktyg som både Uppsala kommun och Region Uppsala tidigare använt vid ett antal tillfällen. Det ska inte krävas att enskilda eldsjälar lägger sin fulla kraft och värdefulla tid på att basala behov som vägbelysning eller skolskjuts blir tillgodosedda.
En viktig aspekt för tillgänglighet och närhet handlar om transporter. För den som bor inom staden borde alla vardagens behov finnas tillgängliga inom 15 minuter på cykel, i enlighet med modellen 15-minutersstaden. På så sätt minimeras bilanvändandet och både klimat, luftmiljö och hälsa främjas.
Transporter för lands- och glesbygd ser såklart annorlunda ut. Kollektivtrafikens attraktivitet, kapacitet och turtäthet behöver förbättras och bli ett verktyg för att bryta segregation såväl inom som utanför städerna. I praktiken handlar det om senare turer för att inte bli bunden till bilen för kvällsturer och att bygga fler pendlarparkeringar för att möjliggöra smidig pendling i de fall där närmsta hållplats ändå ligger långt bort.
Bilen kommer fortsatt vara en självklarhet i lands- och glesbygd inom en överskådlig framtid. Därför behövs satsningar för att ställa om bilflottan så att alla har råd att ta sig runt, även när kollektivtrafiken ännu inte finns tillgänglig. Satsningar på lösningar som anropsstyrd trafik och samåkningstjänster ska samtidigt främjas.
Det offentliga har ett ansvar för att samhällsservicen ska finnas kvar lokalt så långt som möjligt. I det arbetet är omställningen till en mer nära hälso- och sjukvård centralt. Fler närmottagningar behöver öppnas runt om i länet och utökning av mobila närvårdsteam och digitala lösningar som tar vården hela vägen till hemmet behövs. Här kommer ekonomiska satsningar mot mer primärvård att vara avgörande. Särskilt fokus på de grupper som historiskt haft svårare att ta del av vården behövs.
Staten fyller en viktig roll för att förbättra tillgängligheten till samhällsservice genom att öka stödet för de skolor som har det tuffast. De elever som har långt till skolan ska ha tillgång till kollektivtrafik som är väl anpassad till skolans schema och som möjliggör fritidsaktiviteter. Staten måste ta ett större ansvar för kommuner och regioners ekonomi.
Allt det som nämns ovan och mycket mer är givetvis sådant som borde vara självklarheter och det finns mycket jobb kvar att göra. Ambitionerna finns men arbetet behöver snabbas på och landsbygden och dess invånare värdesättas. Kommunikation och dialog behöver föras direkt med de som berörs av förändringar i samhället, stora som små – det är en grundbult för en fungerande demokrati. Frågan om närhet och tillgänglighet behöver tas på allvar, på riktigt och alltid.
Tove Ljungberg Haasum, ersättare (MP), regionstyrelsen
Anna Nilsson Örnestrand, kommun- och riksdagskandidat (MP), förbundssekreterare Grön Ungdom
