Ett levande kulturliv och en stark bildningstradition är centrala byggstenar i ett demokratiskt samhälle. På kulturhus, bibliotek och i studiecirklar formas samtal och möten där ny kunskap växer fram, förståelse för andra fördjupas och det kritiska tänkandet stärks. När samhällsdebatten alltmer tar formen av slagord, förenklade budskap och en jakt på snabba ”likes” blir kultur och bildning livsviktigt för att värna det öppna samhället och motverka polarisering.
Därför ser vi med oro på de nedskärningar som regeringen nu gör på kulturområdet. I Tidöpartiernas höstbudget får kulturområdet den lägsta andelen av statsbudgeten på 25 år! Konsekvenserna märks tydligt. Runtom i landet räcker bibliotekens resurser inte till för att hantera ökade kostnader och behov. Anslagen till studieförbunden har sänkts kraftigt och över en treårsperiod försvinner nu en tredjedel av bidragen. En färsk rapport från Folkbildningsrådet, Svensk biblioteksförening och Studieförbunden i samverkan visar att minskade statliga och regionala anslag har inneburit att 30 procent av studieförbundens lokaler har fått stänga de senaste två åren och att flera folkbibliotek lagts ner. Nästan en fjärdedel av personalen har fått gå. Och det är ofta små kommuner och landsbygden som drabbas hårdast.
Här i Uppsala blir studiecirklarna färre. Språkcaféer, hantverkskurser och musikverksamhet (däribland ABF:s Musikfabriken och Sensus köraktiviteter) läggs ner. Och Studieförbundet Vuxenskolan måste nu lämna sina lokaler i centrala Uppsala där man haft verksamhet i drygt 50 års tid. Utvecklingen kommer att förvärras om kommunen styrs av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna efter valet i höst. I sina budgetar för 2026, som presenterades i veckan, gör man betydande nedskärningar på kulturhus och stöd till studieförbunden.
Linda Eskilsson (MP), kommunalråd.
Foto: Adam Wrafter
Det är ironiskt att regeringens och SD:s prioritering av en nationell kulturkanon sker samtidigt som replokaler för musiker läggs ned, kulturlivet i glesbygd tynar bort och public service får sämre villkor. Att ingen vet hur den ska användas i praktiken och att konkreta medel för genomförande saknas, gör den till ett praktexempel på symbolpolitik. När verkliga utmaningar, som ojämlik tillgång på kultur beroende på bostadsort, ignoreras och folkbildningen får kraftigt minskade anslag, så eroderas förutsättningarna för bildningen som samhällsbärande kraft.
Om nuvarande regering sitter kvar efter valet 2026 kommer situationen sannolikt att förvärras. I ”Tidö 2.0”, ett nytt program från nyliberala tankesmedjan Timbro och SD-närstående Oikos, som ska bana väg för en framtida borgerlig politik, pekas folkbildningen ut som ett område som behöver ”omstöpas” och styras hårdare. Tillsammans med nedskärningarna blir bilden tydlig: folkbildningen ska krympas ekonomiskt och strypas ideologiskt, i stället för att vara en fri och ostyrd grogrund för demokrati, kreativitet och kritiskt tänkande.
Kulturens och folkbildningens samhällsnytta är väl belagd, från folkhälsa, till stärkt demokrati och regional utveckling. Som svar på regeringens nedskärningar och det tuffa läget gör vi i Miljöpartiet en satsning på en miljard mer än Tidöregeringen på kulturen i vår budgetmotion till riksdagen. I Uppsala kommun går vi in med ett särskilt anslag för att motverka de mest negativa konsekvenserna för studieförbunden och gör tydliga satsningar på det fria kulturlivet, kulturskolan och ett nytt Ungdomens Hus.
Ett samhälle utan starka bildningsmiljöer blir fattigare, och mer sårbart för populism och förenklade svar. När kulturpolitiken reduceras till underhållning eller nationell profilering tappar vi kulturens kärna: att ge människor verktyg att förstå sig själva och världen, att skapa mening och sammanhang, och att kritiskt pröva det invanda. Det är tragiskt att regeringen inte ser bildningen och kulturen som en investering i människor och demokratins livskraftighet. I stället för att kortsiktigt räkna kronor borde de beakta de långsiktiga vinsterna av bildade, kreativa och kritiskt tänkande medborgare. För alla som vill se en annan utveckling borde valet 2026 inte vara svårt.
Linda Eskilsson, kommunalråd Uppsala kommun
Hans Wennberg, regionråd
