Bättre metod behövs för kärnavfallet
Vi borde alla vara överens om att avfallet måste hanteras så säkert som möjligt och att ett beslut inte bör stressas fram, skriver Kerstin Dreborg, Hans Wennberg och Maria Gardfjell.
Den 27 januari ska regeringen meddela sitt beslut om eventuellt tillstånd till en metod att slutförvara det högaktiva kärnkraftsavfallet. Om regeringen tar fasta på faktaunderlag och osäkerheter som finns, och inte ger efter för olika påtryckningar, så måste beslutet rimligen bli ett nej till den föreslagna metoden, eller åtminstone krav på mer forskning innan ett slutgiltigt godkännande kan bli aktuellt.
Varje dag producerar våra svenska kärnkraftverk hundratals kilo högaktivt avfall, som innehåller några av de farligaste ämnen människan framställt, och som behöver hållas åtskilt från allt levande i hundratusen år. Oavsett åsikt om kärnkraft som energislag så borde vi alla vara överens om att detta avfall måste hanteras så säkert som det är möjligt.
Ansvaret för att hitta en säker metod ligger hos kärnkraftsindustrin, som därför bildat bolaget Svensk Kärnbränslehantering, SKB, som arbetat med frågan sedan 1970-talet.
SKB ansökte 2011 om att få börja bygga ett förvar för högaktivt avfall i ett system av underjordiska bergtunnlar i Forsmark i Östhammars kommun. Tyvärr har SKB fokuserat hårt på en metod, KBS 3-metoden, och försummat att forska närmare om andra metoder. KBS 3-metoden innebär att det högaktiva kärnavfallet innesluts i kopparkapslar, som i sin tur omges av lera, och placeras på ca 500 m djup i grundvattenförande berg. Försök som gjorts med kopparkapslar har dock visat att de börjat förstöras av korrosion redan efter 20 år. Och då har kapslarna i försöken bara utsatts för värme, inte för radioaktivitet. Dessutom har SKB hittills vägrat redovisa hur allvarliga skadorna blev i de delar där det var varmast.
Om SKB ska gå vidare med KBS 3-metoden, så behöver liknande försök göras där kopparn även utsätts för radioaktivitet. Och givetvis måste SKB öppet och seriöst redovisa alla skador på de kopparkapslar man gjort försök med. Och det måste göras innan ett tillstånd till metoden är tänkbart.
Minst lika viktigt är dock att fördjupa forskningen om andra eller modifierade metoder med större sannolikhet att vara långsiktigt säkra. De modifieringar som ligger närmast till hands är dels att välja annat kapselmaterial än koppar och dels förvaring på större djup där det inte rör sig grundvatten.
En del säger att KBS 3-metoden är i alla fall säkrare än den mellanlagring som nu sker. I så fall skulle KBS 3-metoden kunna användas som en förbättrad mellanlagring. Det är dock inte ett skäl till att godkänna den som slutförvaringsmetod utifrån osäkerheter som finns kring mer långsiktig påverkan.
Den korrosion som påvisats i försöken med kopparkapslar, och den kritik mot metoden som framförts bland annat av forskare vid Kungliga tekniska högskolan samt av flera miljöorganisationer, är tillräckliga skäl för att regeringen ska säga nej till KBS 3-metoden och säkerställa ytterligare kunskapsunderlag.
Detta är ett av de största miljöärendena i Sverige någonsin och ett stort infrastrukturprojekt. Oavsett hur regeringen nu ser på saken så borde gränsen gå vid att inte slutgiltigt säga ja förrän man krävt och fått en fullständig redovisning av de försök som gjorts. Det finns ingen anledning för regeringen att stressa fram ett beslut på tvivelaktiga grunder. Mark- och miljödomstolen menade i sitt yttrande 2018 att ansökan ej kunde tillstyrkas sett till den föreslagna kopparkapselns långsiktiga säkerhet och att det behövdes ytterligare underlag. Miljöbalken är tydlig och kräver att vetenskapligt grundat tvivel inte får finnas. För Miljöpartiet är det självklart att sådana tvivel aldrig får finnas för ett ansvar som ska bäras av framtida generationer i 100 000 år. Ett ansvarsfullt beslut måste bygga på bästa möjliga kunskapsunderlag. Det är ansvarslöst att stressa fram ett beslut i en fråga som är så viktig för så många framtida generationer.
Maria Gardfjell (MP), riksdagsledamot
Hans Wennberg (MP), regionråd
Kerstin Dreborg (MP), gruppledare, Östhammar
