Dumsnåla inte med snabbtågen
Senast år 2045 ska Sverige ha nollutsläpp från våra transporter. Det är ingen liten utmaning i en sektor som idag står för en tredjedel av Sveriges utsläpp.
Det kommer krävas både nya resmönster och stora investeringar i Sveriges infrastruktur om klimatmålet ska nås. I år ska Trafikverket ta fram en ny infrastrukturplan för de kommande 12 respektive 16 åren. I den kommer någon form av nya stambanor för snabbtåg att finnas med, men det finns anledning att vara orolig för hur det kommer att se ut. Pengarna som förhandlats fram mellan partierna i Januariavtalet är nämligen inte tillräckligt för den moderna tågtrafik som Sverige behöver.
Istället för de 230 miljarder som stambanorna beräknas kosta så har Trafikverket fått 205 miljarder att röra sig med. Det riskerar att leda till stora kompromisser, till exempel genom att lägga stationsområden utanför stadskärnan i vissa orter, vilket skulle minska tillgängligheten enormt. Det finns också idéer om att samköra snabbtåg och godstrafik på samma banor, vilket skulle hindra snabbtågen från att köra just snabbt. De nya stambanor som byggs kommer vi få leva med i alla fall i 100 år framöver. Nu är inte läget att vara dumsnål.
De flesta kritiker menar att nya stambanor för snabbtåg inte vore samhällsekonomiskt lönsamt, ofta med hänvisning till de analyser som Trafikverket själva gjort. De senaste årens stora infrastrukturprojekt har dock visat att Trafikverket konsekvent övervärderar bilresandet och undervärderar tågresandet. Samma analyser har nämligen också dömt ut Norrbotniabanan, Citytunneln i Malmö, Västlänken och Citybanan i Stockholm. Samtidigt har biltrafiken fortfarande inte nått de nivåer som Trafikverket prognostiserade för 2010.
Många verkar tro att samhällsekonomiska lönsamhetskalkyler är en objektiv sanning. Så är det inte, utan de bygger alltid på osäkra antaganden. Till exempel värderas tidsvinsten för en tågresenär 30 procent lägre än för en bil- eller flygresenär. Det beror på att uppoffringen att köra bil i en extra timme anses som betydligt större än att sitta en extra timme på tåg. Det kan förvisso stämma att det är så, att sitta i bilkö är inte det roligaste eller mest produktiva man kan ägna sig åt. Konsekvensen är dock att biltrafiken ständigt prioriteras över tågtrafiken, vilket är helt ohållbart.
De nuvarande stambanorna är över 150 år gamla och överbelastade, med stora förseningar som följd. Utöver det bedömer Trafikverket att transportbehovet kommer öka med 40 procent de kommande 20 åren. Frågan är alltså inte om vi kommer behöva öka transportkapaciteten, utan var den ökningen kommer att behöva ske. Detta visar också att det rent ekonomiskt inte finns ett nollalternativ. Visst kan snabbtågen låta dyra, men alternativet att istället utöka vägnätet för fortsatt massbilism är inte heller gratis.
Sist men inte minst måste vi konstatera att tåget är helt överlägset som transportmedel. Det är inte bara det snabbaste sättet att transportera sig längre sträckor på land, utan också det mest klimatsmarta. Tack vare att järnvägen redan är elektrifierad så står den för mindre än 1procent av transportsektorns utsläpp. Den stora passagerarkapaciteten gör också att det är betydligt mer energieffektivt än andra elektrifierade transportmedel, som elbilar exempelvis.
De uppenbara fördelarna med nya stambanor för snabbtåg motiverar att faktiskt finansiera satsningen fullt ut, istället för att kompromissa med tillgänglighet och teknik. Ska tåget utnyttja sin fulla potential som klimatvänligt transportmedel så måste stora investeringar göras. Det vore ett historiskt misstag att inte satsa på en tågtrafik för framtiden.
Lovisa Berglund, infrastrukturpolitisk talesperson för Grön Ungdom
