Debatt: Återinför administrationssektorn
Det är dags att ta itu med fördomsfullheten kring arbetsmarknaden. I debatt efter debatt hörs ”arbetslinjen skall följas” med en stark underton av fördomsfullhet (miss)riktad mot de arbetslösa som om lathet och likgiltighet var skälet till arbetslösheten i Sverige idag.
Det är fel! Många arbetslösa ägnar motsvarande heltidsarbete varenda dag, sju dagar i veckan åt att fylla i arbetsansökningar till företagare som drunknar i dem, för att systemet och arbetsförmedlingen kräver denna ”aktivitet” av dem som ska ”stå till arbetsmarknadens förfogande”. Detta är inte till hjälp för att skapa jobb och inte är det hjälpsamt för arbetsgivarna heller.
Det behövs en bättre och tydligare matchning mellan arbetsgivare och personer med den kompetens som behövs, samt att utbilda inom de specialkunskaper som varje arbetsgivare idag efterfrågar. Men efterfrågan på att förändra systemet så att det blir mera medmänskligt verkar saknas idag, eller åtminstone kunskaperna mellan aktörerna och myndigheterna om hur det gemensamt går att satsa på faktiskt förmedling av jobb.
Arbetsförmedlingen informerar gärna de arbetssökanden om att de inte förmedlar arbete. Medan Försäkringskassan uppenbarligen inte fått denna information av Arbetsförmedlingen och lever i god tro om att Arbetsförmedlingen förmedlar arbeten, och kräver därmed detta av de arbetssökande som hamnar i kläm mellan system.
Idag går många yrkesgrupper på knäna och de arbetslösa förblir arbetslösa, trots att arbetsuppgifterna finns. Vi behöver få tillbaka en kompetent administrativ sektor. Med en kortare utbildning inom olika administrativa sektorer skulle många specialister såsom pedagoger få mer arbetstid till att vara pedagoger, inte administratörer av verksamheten.
Att fler skulle kunna jobba med vad de är utbildade för och brinner för att göra, skulle förbättra livspusslet för många, som då skulle gå till jobbet gladare för att göra vad de valt att arbeta med, inte all administration kring vad de är specialiserade för.
Framförallt måste vi sluta skylla arbetslösheten och samhällsbristerna på de arbetslösa. Vi är alla del av samma system och arbetslöshet är inte ett val någon gör, arbetslöshet och allt som kommer med det är något som individer lider av.
Fler i arbete är bra för hela samhället, och det minskar konsekvenserna av att individer inte ”passar in” inom samhället. Ofrivilligt utanförskap är något som vi skapar med våra system, eller bygger bort med ansvarsfull politik. Individer, bör aldrig tvingas agera slagpåse för politiska angrepp mellan partier, det handlar inte om lathet. Det handlar om en utbredd okunskap och fördomar.
Men alla system byggda av människor, kan även förändras av människor. Den arbetslöshet och konsekvenserna av arbetslöshet och utanförskap som vi upplever i Sverige idag kan förändras, frågan är bara om vi vill förändra den. Arbetsuppgifterna finns där, fråga vem som helst som tvingas jobba 200% idag.
Vi bör fråga oss, finns viljan att hållbart fördela arbetsuppgifterna solidariskt och långsiktigt hållbart? Miljöpartiet anser att det går, utan syndabockar och fördomsfullhet. Vi kan alla bli arbetslösa en dag, den ”vi”-mot-”dem”-fördomsfullhet som råder är en politisk konstruktion. Frågan är om vi kommer att godta den som en sanning?
Dessvärre har pengar och det finansiella systemet, en gång byggt som ett verktyg för utveckling, förändrats till att människorna är verktyget för ekonomisk utveckling. Vi behöver debattera den här utvecklingen. Äger vi pengar eller äger pengarna oss? Och är det rimligt att fördomsfullt förkasta de arbetslösa som värdelösa, när arbetslöshet inte är ett karaktärsdrag utan en samhällsbrist i systemen?
Miljöpartiet anser att ingen individ ska brista och lida på grund av den inbyggda samhällsbristen av fördomsfullhet. Uteslut den hundraprocentiga fördomsfullheten inom debattklimatet idag, inte individerna.
Anja S. Lundin (MP)
Ulf Rosengren (MP)
